NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 04 maj, 2013
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 04 maj, 2013
Skrivet av: Hans Olof Johansson skrivet 2013-05-04, 10:41
Hej Marianne!
Du kan vara lugn - det finns ingen anledning att misstänka att Emma Charlotta inte hörde till familjen.
Andra hälften av 1800-talet var en tid då efternamnsskicket i Sverige genomgick stora förändringar, för att sedan i början av 1900-talet bli reglerat i lag. I Emma Charlottas familj kan man se exempel på flera tendenser i tiden.
När hennes äldsta syster Anna Lovisa lämnade hemmet 1877 för att tjäna piga i Svia (Vaksala AI:18, s 198), fick hon i kyrkböckerna automatiskt tillnamnet Andersdotter, eftersom hennes fars tilltalsnamn var Anders. Bland landsbygdsbefolkningen var det traditionella patronymikonsystemet fortfarande förhärskande, även om man även där allt oftare följde stadsbornas exempel och tog sig riktiga efternamn.
Ett exempel på det är Emma Charlottas bror Carl Gustaf som, i samband med att han april 1884 tar ut arbetsbetyg, meddelar prästen att han i fortsättningen vill kalla sig Sundqvist (Almunge AI:19, s 409). Han hette för övrigt Sundqvist ännu vid sin död 1955, så varifrån du har uppgiften att syskonen skulle heta Jansson, förstår jag inte.
När Emma Charlotta själv lämnar hemmet 1889, ser vi en ny variant: att även döttrar får den maskulina formen av sitt patronymikon. Som piga i Lövsta får hon i husförhörslängden (Almunge AI:19, s 565) tillnamnet Andersson. När hon sedan återkommer till föräldrahemmet 1890, blir hon i husförhörslängden återigen dottern Emma Charlotta - utan angivet efternamn (Almunge AI:20, s 447).
Systern Josefina, som i husförhörslängderna aldrig behövt något efternamn, avlider 1892 och kallas i dödboken (Almunge F:2, bild 42 - AD Online) Andersson.
Att syskon tog sig olika efternamn är ingenting helt ovanligt, och innan Emma Charlotta åter tog ut arbetsbetyg i oktober 1891, valde hon att kalla sig Brandfors. Anledningen till att hon valde just det namnet, kan det vara svårt att få reda på, men det finns som sagt ingen anledning att misstänka att orsaken till namnbytet skulle vara något annat än att hon ville ha ett mera ovanligt namn än Emma Andersdotter/Andersson. När hon gifte sig 1893 förblev hon enligt tidens sed Emma Charlotta Brandfors, men innan hon dog hann hon också genom den nya namnlagen få makens efternamn Hurtig.