Titel: Berg
Skrivet av: Inge Ledje skrivet 2014-02-08, 11:37
Ett litet bidrag:
År 1691 fungerar länsman Sone i Söraskog som böneman. Eftersom överenskommelsen inte fungerade finns den dokumenterad och en återberättelse refereras här: (Bergs krönika 1960). Länsman Sone i Söraskog hade som god vän åtskillige gånger tillförne suttit i samkväm med Måns i Holma och frågat om Sones guddotter Brita icke snart skulle tänka på en fästeman? Måns svarar att hon ännu är barn, dock lystade honom höra vad Sone ment där med. Sone säger ´Dräng Måns Håkansson i Björka, min granne, är en snäll vacker person, som har skatterätt och annat gott mer. Vad synes Eder?(<) Måns svarar (<)Intet heller än det skulle jag och min hustru önska(<). (<)Jag skall komma med frängen(<) säge Sone, men det må I veta, jag vill intet veta av korgen(<). (<)Nej(<)svarar Måns, (<)tack skall I ha, som mena väl, det skall fuller jag förmena(<). Därpå kommer Sone 4:dag jul 1691 till gårds med friarn. Dottren Brita förstod deras intent (avsikt). när hon såg dem fängnas mer än ordinarie, löper däemed sin kos i grannhället och beder folken gömma sig. Om morgonen, när hon inte länger tordes vara borta för föräldrarna, som fåfängt hade låtit söka henne hela natten, gick hon i ladugården att stilla boskapen. Det får bönemannen Sone förnimma, går därmed ut och trugar henne in med sig. Hon bad gudfadern förskona sig, strävade emot i förstugan i dörren av all kraft, men, efter hans styrka var större, drog han henne in i stugan, fast hon gråtandes överljutt, tog uti ugnen, tog uti ugnen stänger och vad hon fick att hålla sig fast. Bönemannen kallar friarn till sig, tager hennes hand, den han hölt, och lägger uti hans hand och frågar föräldrarna om icke de samtyckte, så skulle vara? Fadren svarade (<)Som hon själv vill, nog kunde jag vilja(<). Modren, seendes dottrens gråt och väl visste, att hon varken torde eller ville säga fadren emot, svarar således Èn annor gång, vill jag ingen skuld hava uti detta(<). Bönemannen tog upp en karolin och sade Èfter du äst min guddotter, skall Du hava detta(<). Men friarn gav henne denna gång intet. Mer passerade intet i det skiftet. Någon tid där efter kom friarn igen med ring, vilken han presenterade Brita både inne i stugan och på gården, men hon tog honom intet emot ej eller ville i tal med honom. Sist kom han åter igen havandes gåvor så till dottern som föräldrarna, vilka fadern Måns tog emot tillika med ringen, ej annat tänkandes, än han skulle förmå dottern att giva där till sin vilje soch samtyckjo. Men när han och modern sågo där uti intet stå att göra eller dotterns håg där till kunde vinnas, sände de gåvorna hem igjen, betackande honom för den äran han hade gjort dem, och lovade sig för sine personer finnas honom redgogna till tjänst igjen, där på och drängen hövligen svarade sig vara alldeles förnöjd. In fidem pastoris, Domini Marci Hemmingij Nicolaus Lundbergius