Titel: Västerstad
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2012-04-18, 23:55
Jonas Appelgren hade tydligen ställt till med oreda i kyrkan 14:e söndagen efter Trinitatis 1708, genom att bland annat ha slagit drängen Per Persson vid örat med en psalmbok. Då Per Håkansson låtit döpa sitt barn hade drängen Per Persson varit närvarande som fadder, och då denne var på väg från altaret där han lämnat sitt offer slogh Käranden under Örat medh Sallmboken, att håret hans alt flög fram för ögonen, tilltalandes honom medh hårda ordh, öfwerliudh, och stannade med Sången hwarigenom Käranden blef så bestört att han förgät både gifwa Klåckaren sitt offer, så wäll som frambära till den som baar barnet sin faddergåfwa. 18-årige Nils Björnsson berättade att han såg hur klockaren sträckte sig över stolen och med psalmboken slog till käranden i huvudet så att håret flög fram för ögonen och såg han munnen gick på Klockaren, men som han satt i en stohl, kunde han intet höra hwad det war, och hölt han uppå så lenge med sången, och dhe som stodo ret omkring dhe sniska och Loge åth detta, sampt hade sin förargelse deröfwer (Färs härads höstting 1708 21/10, Göta hovrätt. Advokatfiskalen Malmöhus län EVIIAABB:77).
Målet sköts upp till efterföljande ting eftersom både kärande och svarande ville inkalla fler vittnen. Drängen Per Perssons båda vittnen kunde bekräfta att de sett klockaren slå Per med psalmboken, men inte en enda av klockarens tjugotre vittnen hade sett något - inte ens hustrun Mätta Jöns Bengtsson som burit barnet vid dopet, hon berättade kort att hon kunde det intet see, efter hon hade så mycket at bestyra med faddergåfwornas emottagande. Domen föll alltså till drängen Per Perssons fördel. Trots att klockaren försökte påstå att han under sången och offrandet uti en oskyldig och enfalldig mening haar räckt Psalmboken med handen ut öfwer Klåckarestohlen, allenast till at dher med wincka åt drängen Pehr Pehrsson och honom påminna, at han uti offrande intet måtte gå hans stohl förbij, men ingalunda haft intention till at slå eller stöta honom med booken konstaterade häradsrätten kort att inte något av klockarens vittnen kunde bekräfta hans utsago, och ansåg att för ett slijkt föröfwat knubb och stötande uti Gudz huus, hwaräst den högstes ähra boor, och herranom heligt hållas böör, ey befrija Klåckaren Jonas Appelgren för dhe Etthundrade Dr Smtz böter och uppenbahr Kyrckioplickt, som Kongl. M:tz allernådigste Stadga om Slagzmåhl och oliud i Kyrckian af d 22 Decemb: 1686 dicterar. Om Jonas inte betalade dessa böter och undergick den utdömda kyrkoplikten skulle han dömas till en månads fängelse vid vatten och bröd (Färs härads vintering 1709 9/2, §. 5. Göta hovrätt. Advokatfiskalen Malmöhus län EVIIAABB:86).