NULL
Skriv ut sidan - Britta Persdotter, född 1743 i Parakka gift med Stålnacke, Johan Abrahamsson
Anbytarforum
Titel: Britta Persdotter, född 1743 i Parakka gift med Stålnacke, Johan Abrahamsson
Skrivet av: Harriet Pekkari skrivet 2005-01-19, 16:52
Hej Erik Kuoksu och alla ni andra! Här följer ett litet bidrag till vidare forskning i våra anor.
Jag har funderat över de sex kyrkbyggarna från Parakka, som nämns i Wilhelm Tawes hembygdsbok ”Jukkasjärvi kyrka 350 år” s. 29-30, och vilka genomförde kyrkbygget 1785 under ledning av byggmästaren Pehr Åberg från Naisjärv i Överkalix socken. Det som byggdes år 1785 var bl. a kyrkans sakristia, vars välvda tak av yxhuggna bräder alltid väcker besökarens uppmärksamhet vidare predikstol, bågar under predikstolen, korsskrank med akantslingor, ramverk kring minnestavlor, läktaren, dörrkarmar, kors mm., allt i en stil som är företrädd i Österbotten i Finland, (påminnande kyrkorna i ryska Karelen, alltså drag från den bysantinska kyrkan i öster). Åberg renoverade kyrkan efter den stil, som var vanlig i Tornedalen och efter vilken kyrkan i hans hemförsamling, Överkalix, också var uppbyggd år 1690.(Källa: komminister Tawe)
Kyrkbyggarna är tre brödrapar från Parakka, som jag sökt identifiera på följande sätt:
1) Gabriel Philipsson f. 1751 och Philip d.y. Philipsson f.1753, söner till nämndemannen Philip Philipsson-Lautakoski-Parakka f.1723, som är min farfars farmors farfar. 2) Henrik Abrahamsson Huru, f. 1725 enligt Ljung, f.1727 enl. Kuoksu. (Min farmors morfars farfars far) och hans bror Hans Abrahamsson. Hans kan jag inte hitta på Kuoksus förteckning av Abraham Hindersson Heinonen-Hurus barn. Vem är kyrkbyggaren Hans Abrahamsson från Parakka? 3) Per f.1747 och Jöns 1751 Persson, söner till Per Persson Parakkavaara f. 1712, som kallas ”lappländare”.
På meänkieli kallar vi ”lappländare” sedan gammalt tillbaka för ”mettälappalaiset”. Min far sade, när vi vandrade på våra ägor på Tabors berg, att dessa ”mettälappalaiset” bodde på Tabors berg och på det nära intilliggande Kivivaara. Vi har hittat mycket lämningar på denna vår ”Vaara”, boplatser, husgrunder, soltegar och föremål. ”Mettälappalaiset” blir ordagrant översatt till svenska ”skogslappar”. Den nuvarande svenska beteckningen samer fanns inte då.
På en föreläsning av Niilo Tervo, har jag hört honom hävda, att skogslapparna och de urgamla kvänerna är samma folk. Han sade också, att Kvänland betyder på finska ”soista maata, jossa kasvaa runsaasti ruohoa ja heinää”, på svenska ”myraktig mark där det växer rikligen med gräs och hö”. Det var starr- och myrhö, som man slog milsvitt omkring sin by, Siggevaara by, till sina kor och renar.
I 1735 års jordebok får man veta, att gårdarna på Tabors berg tillsammans hade ca 25-30 kor. Även renen var ett viktigt husdjur för kvänerna. Man bedrev intensiv renskötsel. Någon extensiv fjällrenskötsel fanns inte på den tiden utan först långt senare. Koncessionsrenskötseln i Tornedalen är en kvarleva av denna gamla kvänska ursprungsnäring. Dessa ”mettälappalaiset” eller ”lappländare” är vad jag förstår registrerade i Siggevaara by. Vid en hastig titt i en sådan längd, som Karl Lindmark skickat efter från Riksarkivet, noterade jag följande ang. Parakka, att Henrik (d. ä.) Mikkelsson (Vanha Mikon Heikki) anlade hemmanet på (Taborsberg?) 1642 och skattade 1657. Vidare noterade jag, att Jöns Jönsson anlade ett hemman 1631 (Parakkavaara) och skattade 1646.
Jaakontalo, den äldsta bevarade bostadshuset i Parakka, är enl. nuv. innehavare Karl Lindmark från 1630- talet. Min teori är, att någon av dessa skickliga byggares kvänska förfäder (lappländare) har byggt Jaakontalo på en gammal boplats. Pörtet i Jaakontalo är försett med tredningstak, som jag förstod betyder, att man inte använt en enda spik, utan låst ihop innertakets bräder. Golvbräderna är så exceptionellt breda, så att Skansen ville ha några golvbräder. Parakka har alltid haft byggnadskunnigt folk. Lappländarna i Parakka var också duktiga smeder.
En kornbod med årtalet 1632 inristat är nedflyttad ca 1730 från Taborsberg och är Parakkas äldsta bevarade byggnad. Pekkarigårdens äldsta del från 1600-talets början, rökpörtet, var också nedflyttad från Taborsberg.
Jag har också noterat, att Olaus Magnus, som besökte Torneå och Pello år 1519 och träffade birkarlar, skriver i sin ”Historia om de nordiska folken” 1555, att lappländarna/lapparna har tagit birkarlarna till sina ledare. Han skriver vidare, att människorna häruppe kallas för kväner, som var ett vilt folk, som for på skidor och beskattade lappbyar. Olaus Magnus berättar följande om områdets invånare:
” Lappländarna är nämligen till stor del ätare av fisk och lever av den outtömliga fångsten från sina produktiva vatten. Deras färd är sedan riktad längs flacka dalar till Norge (dit de oftast färdas också), eftersom det är den närmaste handelsplatsen och trevligare än andra till bevarande av folkets gamla trofasta vänskap. De som kör med dessa kärror (bild) kallas på folkspråket för kväner (Quenar) och de kan om det lyster dem eller genom nödtvång köra på en dag 150 romerska, eller med andra ord sagt 30 götiska eller tyska mil. ”