Titel: Fogdar i Norrbotten
Skrivet av: Nils Olofsson skrivet 2006-02-07, 12:05
Var kom Per Anundsson ifrån? Med tanke på hans kontakter med Axel Oxenstierna, kan detta vara ett uppslag? Det finns en Anund Persson som skrev 16 brev åren 1605-16 till Axel Oxenstierna som förvaltare (?) av Axel Oxenstiernas myndlingars, Åke och Ture Axelssöner Natt och Dags, egendom. [Oxenstiernska samlingen. Axel Oxenstierna af Södermöre. (RA/720701.019) B I:E 556]
Per Anundsson d.1644 Sjulnäs 19 ”Klumban”, Piteå sn g. med Karin Birkarl, Fiskefogde, Lappfogde, Befallningsman, Borgare Han var ägare av gården Sjulnäs 19 Klumban åren 1628-1643. Han var skriven i Piteå stad 1623-42. I en längd från 1623-08-02 i kammarkollegium över vad borgerskapet byggt i den nya staden så framgår följande om Per: Han har 3 jordstugor utan golv och tak samt 1 nattstuga med 6 varv påbörjad. [Steckz?n 1921 s.40] Han har skattehemmanet Persön fritt efter brev 8/11 1636. Han är omnämnd i kungabrev den 12/8 1643 och 27/8 1650. [Andersson/Lundgren 1999][Andersson, Brandells antavla] Han är nämnd mellan 1609 och 1644. Per skrev 4 brev till Greven och rikskanslern Axel Oxenstierna: 1613 maj Luleå; 1622 mars Piteå; 1631 oktober Stockholm; 1638 augusti Piteå. Sorterat under Peder Anundsson. Oxenstiernska samlingen. Axel Oxenstierna af Södermöre. [RA/720701.019 Volym B I:E 682] Axel Oxenstierna skrev ett brev 1637-09-19 till Landshövdingen Stellan Mörner med en rekommendation för Peder Amundsson till tjänsten som länsman i Piteå. Han har en lång tid varit i kronans tjänst över laxfisket i NN, men har nu av åldersskäl hos regeringen begärt entledigande. Samma dag skrev han en fullmakt för Per att uppbära Axels lagmansränta av torrfisk och lax i Västerbotten och lappmarken. [RA/Oxenstiernska samlingen AO//E 533] Axel Oxenstierna tackar Peder Anundsson i ett brev från Tidö 1639-10-31 för det besvär han har haft med uppbörden av lax och torrfisk från Torne och Pite lappmark. Han har nu kommit överens med underlagman Jakob Jakobsson att han skall leverera så mycket fisk som uppbärs från hela Västerbottens lagmansdöme med lappmarken årligen till Stockholm. Med tanke på Peder Anundssons ålder har AO inte längre velat besvära honom med detta. [RA/Oxenstiernska samlingen AO//E 534] År 1609 blev Per Anundsson redovisare för laxuppbörden. Efter det goda laxåret 1613 sjönk kvantiteten avsevärt därefter. Den avtagande fångsten föranledde brukarna och bönderna att i stor skala undandölja kronans andel, så att uppbörden nådde ett minimum. En utarrendering av fiskena framstod som fördelaktig för kronan efter 1610-talets dystra erfarenheter av ojämn och otillräcklig uppbörd. Skyttes åtgärd blev därför att ge Per Anundsson, arrendet på Torneå och Piteå laxfisken. Samtidigt synes han ha rekommenderat ett liknande förfaringssätt med lappmarkerna. I Stockholm godtogs detta och i maj 1620 utfärdade kammarrådet arrendebrev för samtliga lappmarker på ett år. Arrendeavtalet om laxfiskena gav Per Anundsson rätt att uppbära laxstadgan från böndernas fisken (80 tunnor i Torneå och 5 i Piteå) och själv driva kronofiskena. När avtalet följande år prolongerades, tillkom Kalix laxfisken. Denna ordning bestod till 1629, då Per Anundsson i egenskap av laxfogde åter övertog uppbörden från Västerbottens laxfisken. Betecknande nog slöts arrendeavtalen gällande lappmarkerna med en rad av landskapets ledande och mest kapitalstarka personer. Per Anundsson erhöll Pite lappmark, underlagmannen Grubb Ume, Evert Eriksson Lule, borgmästaren i Torneå, Könik Persson Kemi och hans broder Anders Torne lappmark. Försommaren 1633 inställde sig två Pitesamer, Nils Nilsson och Nils Larsson, hos kammarrådet, anförande grava besvär mot Anundsson över falska vikter, uppskörtning, gudstjänsthinder etc. Den nitiske ståthållaren Creutz, känd för sitt intresse för samernas villkor, beordrades i anledning därav anställa rannsakning med Anundsson och bestraffa denne, om han begått orätt och låta honom ersätta vad han berövat samerna. Den klagomålssaken har sitt särskilda intresse, emedan Anundsson tidigare uppträtt som samernas beskyddare och skarpt kritiserat lappfogdars övergrepp mot dem. Hotet om vanära och kanske ruin undgick han dock. Enligt Creutz rannsakning kunde samerna ej styrka sina klagomål och riksrådet medgav därefter förlängning av arrendet. [Olofsson 1965, se personregister] I början av 1620-talet började kronan upprätta kontrakt med arrendatorer av lappmarken liknande de kontrakt som förmodats ha varit upprättade mellan kronan och birkarlarna. Den 7 maj 1621 fastställde regeringen ett kontrakt med Per Anundsson som befullmäktigades att på tre år uppbära lapparnas skatt i Pite lappmark och därför avlägga viss arrendesumma. Det var Per Anundsson förbjudet att pålägga lapparna högre skatt än de voro vana att utgöra. I Per Anundssons förmåner ingick rätt att i förtur inköpa skinnvaror och andra lappmarkspersedlar på samma sätt som kronans fogdar tidigare praktiserat. Regeringen anbefallde lapparna att visa Per Anundsson hörsamhet och utan gensaga fullgöra sina skattskyldigheter. Per Anundsson å sin sida var förpliktad att hålla lapparna ”vid lag, rätt och rättvis som han vill och kan för Gud, oss och var kristen man tryggeligen till svars vara”. [Steckz?n 1964 s.312] År 1621 utarrenderade regeringen fisket i Piteå till Per Anundsson. Bönderna i Piteå socken utverkade då att fritt få förfoga över sälgrunden vid Pitholmen, Sandön, Jävrenäset, Jävreholmen och Mellerstön mot att de årligen betalade Per Anundsson åtta tunnor, d.v.s ca 110 lispund späck. Så högt värderades sälfångsten. [Steckz?n 1964 s.242] Steckz?n uppger även att Per Anundsson var birkarl samt fiskefogde i Ångermanland och södra prosteriet av Västerbotten. Ur boken ”Silvret från Nasafjäll”: Den 19 mars 1635 utfärdades en fullmakt för lappfogdama Per Amundsson och Olof Jonsson. Dessa förmanades att var och en för sig, eller båda tillsammans, befrämja utnyttjandet av den nya silvermalmsfyndigheten. De fick också i uppdrag att anställa fem eller ex sågebyggare ifrån Torneå som skulle hugga bräder och virke och dessutom tillverka några båtar för Laisälven och för sjöarna. [Awebro 1989]
Karin Persdotter d.1671-02-26 [db] Sjulnäs, Piteå sn Hon är nämnd mellan 1644 och 1671. Karin är ägare av Sjulnäs 19 åren 1644-1670. I ett flertal kungabrev, bla i Länsräkenskaper, Västerbottens landsbok verikat år 1644 kallas hon breviserska Karin Persdotter, framledne lapp- och laxfogden i Västerbotten Peder Anundssons efterlåtne änka. Hon födde sonen Anders Persson Klumb åt Per. [Andersson, Brandells antavla]
Källhänvisningar:
Steckz?n, Birger Minnesskrift till Piteå stads 300-års jubileum Uppsala 1921
Andersson, Olof/ Lundgren, Helge Piteå församlings äldsta historia 1300-1700 talen Piteå 1999
Olofsson, Sven Ingemar Övre Norrlands Historia under Carl IX och Gustav II Adolf Umeå 1965
Steckz?n, Birger Birkarlar och Lappar - En studie i Birkarleväsendets, Lappbefolkningens och Skinnhandelns historia Stockholm 1964
Awebro, Kenneth Silvret från Nasafjäll: arkeologi vid Silbojokk Stockholm 1989