NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-11
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-08-11
Skrivet av: Anders Ek skrivet 2003-04-16, 19:43
Hej, Aina! här följer den sång Du efterlyser:
Klagosång
Över den rena Kristliga Lärans och Kristendomens förfall i fäderneslandet:
(sjunges som o Helige And kom till mig in)!
1 Ack Herre Gud! vår hjälp och tröst! Till Dig vi höje nu vår röst, Att klaga det elände, Som övergått vårt fosterland: Ack, Herre Gud! Din milda hand, I nåde det använde.
2 Vi vaknat nu omsider sent, Uti det straff, vi väl förtjänt, Båd? vi och våra fäder. Otacksamhetens lön vi fått, Som skriften oss har förespått Mång falska lärdomsväder.
3 När sömnen över folket gått, Sin säd bland vetet satan sått, Vars växter stå helt gröna; Ogräsets rot ej syntes straxt, Men plantan mognar väl till ax, Dess skörd får man då röna.
4 Den tid förvisst nu stundar till, Att världen ej anamma vill, Din nåd och sanning kära. Men vänt sin öron håg och sinn? Från hälsosamma orden Din Till människodikt och lära 2 Tim Kap 4, v 3, 4.
5 Från deras kloka lärosätt, Som ifrån Kristi kors avträtt, Oss Gud i nåd bevara. De sönderslitit fridens band, Och satt för själar i mång land En fast försåtlig snara.
6 Om helighet de lära mest; Men Jesus Krist, som är korsfäst Och död för våra synder, För vår rättfärdighet uppväckt, Hans nåd de hava höljt och täckt, Med mänsklig fromhetsfunder. (Se Nya Ps. B. N:o 45. 3, 4, 5 v.)
7 Hur länge skolen I än så, Er missväxt, säd och vänta få, Att vinträds frukter skörda. Vid Kristi Evangelii bok, I bundit Lagsens träldoms ok Till väckta själars börda.
8 Så är nu nådens läro grund, Som ock dess saliga förbund, Det Gud har Zion givit, I tidens lärors flesta rum, Samt tröst av evangelium, Förvänt och nederrivit.
9 Det helga dopets lära I, Bemängt med lag från Sinai Att dopets tröst förringa, Där nåd och Lag är sammansmält Lärjungen på en bana ställt Med Mose ok att tvinga.
10 Det ligger så i öppen dag, Det med förvåning skådar jag Ett undransvärt exempel, Står nämnd för Jesu lära sann, Och uti kyrkan tagit an, Med andlighetens stämpel.
11 Vad verkan nu allt detta gjort, På kyrkan har man rönt och sport Iti vårt Land och Rike; Förargelse samt strid och tvist, Bespott mot Herran Jesum Krist Med andra frukter slike.
12 Av deras lärdom skönjes klart Hur Mosai täcke uppenbart, Kan, för dess ögon hänga, Att Kristi klarhets nåda ljus, I alla sina ordakrus De gömma och bortskänka. 2 Kor. 4: Kap, 3, 4 v.
13 O, Jesu Krist! giv oss nåd, Och lär oss följa Dina råd, Att vi enfaldig bliva. Här ser man huru Du har dolt Din sanning för den Klok och stolt Med sitt förnuft vill kliva. Luk. 10 kap. 21 v.
14 Så har fåfängans falska lust, De förnuftsvisas hjärtan tjust, Det vittnar deras lära De säga sig få kraft och liv Av måttligt oskulds tidsfördriv, Att andans frukter bära. (Se nya Ps. B N:o 296 4 v.)
15 Så prisa deras helgon Gud Med sina visors buller ljud, Dem världen stort upphöjer Men hur? de här sin Adamsdräkt Med nya klutar fagert täckt, Dock målet mannen röjer.
16 Här hålla tidens lärare, För oskuld kan man klarligt se, Att timligt kräsligt leva. Fåfängligt nöta tiden bort, I nöjets spel med dans och kort, Att sig i synd inveva.
17 Men Herrans hälsosamma nåd Oss giver lärdom tröst och råd, Att världens lust försaka, Och vandra uti andans Lag Vår frälsare till välbehag, Och ödmjukt bedja, vaka.
18 Till hedniskt spel och Jason gick, Och många bröder med sig fick, Sin sinnes lust att släcka, Men på det sista Gud dem fann; Ty Herren, Herren Gud för sann Sig aldrig låter gäcka. 2 Macab. 4. Kap 14,15,17v . 19 Åt Jesu vänner de ock le, och se dem an för svärmare, Som vilja ej antaga Och hålla allt för sant och rätt, Vad deras blinda förnufts sätt, Och köttsens sinn? behaga.
20 Men uppå Herrens stora dag Skall deras stolta sinnelag I blygsel bli förvandlat. Då skola de med allo rätt Få varse bli uppå vad sätt De Herrens ord behandlat.
21 O Gud! Hav om din Kyrka vård, Giv livsens regn på Din vingård: Grav kring de torra träden, Arbetarena äro få, Och fåren utan herdar gå Förtrampad blir ock säden.
22 Bevara oss och våra barn Från falska andars fina garn I nåde oss ledsaga, Att vi ej somna på vår vakt Mot satan, värld och köttet svagt, Som vi än med oss draga.
23 I hjärtat trones lampa tänd, Och oss Din Helga Anda sänd, Som i all sanning leder Vår synda skröplighet upptäck, Och andans suck i oss uppväck Din hjälp att kalla neder.
24 Oss känna lär Din herda röst, Och om Dig vittna med all tröst. Väck hjärta, själ och tunga. Stärk tro och hopp, giv kraft, giv mod, Att Dig och Ditt försonings blod Vi städse må lovsjunga.
25 Till goda verk oss skicklig gör, Att vi må vandra som oss bör, Att såsom Dig behagar Med Dinom Anda Du oss stärk, Att fly och straffa mörkrens verk I alla våra dagar.
26 Men låt oss i ett saligt liv, I Dig vår lust och tidsfördriv O, Jesu alltid söka, Och få Din frid som endast kan I tro och Herrans fruktan sann Oss stärka och föröka.
27 I denna svåra prövotid, O, milde Herre Jesu blid! Ditt löfte vi förbida. Vår Herre och Immanuel! Stärk Ditt betryckta Israel I hoppet tåligt bida.
28 Om det dig Herre täckas må, Det korset över oss skall gå, för namnet Ditt det söta, Så giv oss kraft och tålamod Utav Din marter kronas blod, Att intet därom sköta.
29 Ty samma vedermöda hänt Mång? bröder som Ditt namn bekänt Vårt sinn? o Jesu väpna. Du som oss köpt till Dina får, Giv tröst att träda i Din spår, och ej för korset häpna.
30 Nu tacke vi Dig Jesu Krist, Som lärt oss känna satans list Varmed han oss vill snärja. Behåll oss fasta vid Ditt ord I tron mot satans list och mord Var Du vår sköld och värja.
31 Emedan nu vi arvelott Igenom trona hava fått, I nådens arv det rike, Så skall vårt hopp osvikelig Vår frälsare bekänna Dig, Ej från Din lära vika.
32 Dig Fader uti himlens tron, Ske pris som oss har sänt Din Son, Som oss med Dig förlikat. Giv att med andans kraft Ditt ord Må bli bland Jesu fårahjord Till domedag predikat.
33 O, Herre Jesu! Dig ske pris, Vår bördas ok och skuldrors ris Du haver sönderkrossat. Tack milde Herre Jesu god, Som med Din död och förbundsblod Från kulan oss förlossat.
34 Tack Helige And, Som oss har väckt Från syndens sömn och oss upptäckt Vår död och själs elände. Och lärt oss känna Jesum Krist, Som oss all salighet bevist, Lov ske Dig utan ände.
Författad av Pehr Lindbom, Neder-Luleå, Fällträsk.
Efter författarens egen begäran, ordagrannt lika lydande med manuskriptet.
Nr 21 i sånghäftet NÅGRA UTVALDA SÅNGER AV ÄLDRE FÖRFATTARE tryckt 1918 i Piteå, Piteå-Tidningens tryckeri