NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-06-18

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-06-18
Skrivet av: Otto Kalliainen skrivet 2003-06-08, 11:55
Hej och stort tack allesammans. Ingen nämd och ingen glömd. Kan man få bidrage med ett litet öde?
Berättelsen om.  Varför min fader (och hans broder)  född i Hietaniemi hamnande i Värö Hallands län
 
Petter Uno Kalliainen f.1894 6/9  d.1985 18/4 gift med  Anna Josefina Olsson f.1896 18/9  d.1982 20/6.
 
1909 12/1 bosatte sig  familjen Kalliainen i Jukkasjärvi församling . Där farfar Abraham Kalliainen blir gruvarbetare i Kiruna.
Som 15-årig  tog far hyra till sjös. Via Narvik  Återvände till Kiruna 1915 då modern blev sjuk och dog.  Blev stamanställd vid Svenska flottan. Skeppsholmen Stockholm 1916 18/1
 
Detta har min far berättat för mig:
Efter första världskriget beordrades bl.a. min far att svepa miner på västkusten.  Varvid de förlades vid Nya Varvet Göteborg.  Då passade han även på att svepa min blivande mamma. Som han uttryckte det.  Mamma arbetade som piga i Göteborg.  Hos en sjökapten. Det blev som det blev. Min storebror Osborne blev till. Far tog avsked från marinen och de flytta hem till Värö. Mammas hemkommun. Giftermålen stod den 29/12 1919.
 Min far hade alltid kallat sig för Uno Johansson. Men då de tog ut lysning  hade prästen sagt.  Inte skall ni kalla er för Johansson. Det heter ju var och varannan bonde. När ni nu har ett så fint släktnamn.  Så det blev Kalliainen.  
 När byggmästaren i Värö,  Skante-Petter  skulle uppföra Värö mellanskola var min far nyfiken.  Skante-Petter rev sig i huvudet för han förstod sig inte riktigt på ritningar. (Alla skolor i hela riket  
byggdes på samma sätt).  Far som läst till maskinist och begrep sig på ritningar förklarade ett och annat för Skante-Petter.  Som särskilt oroade sig för murverket.  Far tyckte det var väl inte så svårt.  Allt var ju beskrivet.  Burbruk och hela faderullan. Så när S.P. fråga far om han kunde tänka sig att utföra det arbetet. Vist svara far. (Den murstocken står än i dag).  När arbetet var slutfört fråga Skante-Petter om min far kunde följa med honom över en helg till ett ställe som han ägde i Brålanda.  En skorsten behövde ses över.  Far var inte nödbedd.  Så,  så fick det bli.
 På kvällen kom en granne och hälsa på.  När de hade pratat en stund så säger denne.  
I en granngård så bor det en yngling som heter Emil Kalliainen och det verkar konstigt.  Fars lillebror.  Född 1910. Heter så. (När modern dog 1915 skingrades familjen) Men från Kiruna till Brålanda i Dalsland.  Kunde det vara möjligt.  Lillebror var 5 år när bröderna hade  skilts.  Undrens tid är inte förbi.  Det var fars lillebror Emil Kalliainen.
Emil flytta med hem till Värö och blev sedermera  en respekterad arbetsledare i Varbergs stad.  
Mvh. sonen Otto Kalliainen