NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 2003-06-18

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-06-18
Skrivet av: Sture Torikka skrivet 2003-06-05, 22:34: Kalliainen m fl,

hittade följande omoraliskt ekivoka och faktiskt tämligen ganska otrevliga noteringar hemma (även nu, snart tvåhundra år senare) i det egna Niemis-by-arkivet om Erik Hansson Anna eller Oja och hans föräldrar:

År 1805 den 24 martii hölls kyrkoråd. Närvarande: undertecknad komminister och följande församlingens äldste, nämligen nämndemannen Mickel Rousu från Helsingbyn, sexmannen Per Lovikka, kyrkovärden Olof Persson Mäki från Koivukylä samt uppsyningsmännen riksdagsmannen Johan Metsävainio, Aron Kaishannu och Hindrik Nilsson Hirstiö från Niemis.

Sedan redan längre tid försports, att missämja varit emellan Hans Ersson Anna eller Oja i Niemis och dess hustru Maria Mickelsdotter, och icke mindre nämnde Hans Erssons hustru än sonen Erik Hansson för undertecknad komminister svårligen beklagat sig över mannens och fadrens hårda och i flera avseenden oskickliga uppförande, voro såväl nämnda Hans Ersson Anna som dess hustru och sonen Erik Hansson till denna dag för kyrkorådet förekallade.
Hans Annas hustru Maria Mickelsdotter närvarande beklagade sig, att hennes man från längre tider tillbaka ganska illa uppfört sig mot henne med bannor, hugg och slag, vilket hon i synnerhet tillskrev ”hans misstänkta och lösagtiga umgänge med otuktiga qvinspersoner”, vilket hon dock allt hittills försökt med tålamod i stillhet fördraga, ”under wäntan, att döden skulle göra skillnad dem emellan, innan hennes lidande skulle blifwa allt för swårt.”
Men nu nödgades hon, ehuru emot sin vilja och böjelse, angiva det och söka vederbörandes hjälp och beskydd mot en allt mer och mer tilltagande hårdhet, i synnerhet som hon, sedan mannen uttagit hennes betingade förgånga, nödgades lida brist på föda och kläder.
I synnerhet beklagade hon sig vidare, ”att han flera år plägat och ännu ouphörligen plägar misstänkt förtrolighet och umgänge med numera afledne Inhysesmannens Mats Elgs Änka der i byn”, vilken person i många avseenden på det utmärktaste sätt åstadkommit och än förorsakar hennes lidande; ”Ja, hon föregaf mannens hårdhet wara så stor, att han icke en gång lämnade henne dukpengar då hon åstundade begå Herrans Nattward.”
Sonen Erik Hansson Anna även närvarande, instämde med modren samt beklagade sig över fadrens lösaktiga och ogudaktiga levnad, såsom ock över den ofred och oväsende, som genom fadrens förövade brännvins utminutering i synnerhet sön- och högtidsdagar i huset förorsaka-des.
Önskade dessutom, att Mats Elgs änka, ”med hvilken fadren lefde i en brottslig förtrolighet”, skulle bliva från byn bortdriven.
De närvarande byamännen befrågades vad de hade sig bekant om Hans Ersson Annas överklagade oordentliga och ogudaktiga levnad; varpå Johan Metsävainio sade, att såvitt han kunde minnas voro nu 27 år sedan Hans Anna kommit till byn, och att alltsedan oupphörligen hörts och försports att han levat illa med sin hustru. Och hade även Metsävainio ibland själv hört, huru Anna med olåt och bannor bemött henne. Men att han slagit henne hade Metsävainio icke själv sett, men väl hade Annas hustru ofta däröver beklagat sig.
De övriga närvarande byamännen Aron Kaishannu, Abram Huhdanantti och Abram Ylivainio instämde även med Metsävainio.
Vad åter det överklagade lösaktiga umgänget mellan Hans Anna och Mats Elg eller Kummus änka vidkom, så var det en sak, som redan flera år varit i var mans mun, men därtill hade de dock aldrig själva varit ögonvittnen, ehuru det nog var veterligt att han ofta sökte hennes säll-skap. (Detta sista stycke har sedermera strukits! /ST).
Härpå framlämnade Adam Karlsson Yrjänheikkis hustru Brita Hindriksdotter ett skriftligt betyg, ”det blygsamheten icke tillåter att ord från ord införa”, men vars innehåll var, att då hon händelsevis år 1803 i augusti månad under en regnskur, kom att gå in i Mats Kummus pörte, träffade hon Hans Anna med Mats Elgs hustru ”i en sådan ställning, som visade att de åtminstone woro i fullt beråd att öfva Köttslig beblandelse med hvarandra.”
Vid ett annat tillfälle hade hon märkt att Hans Oja legat en natt tillsammans med samma kvinnsperson i sin egen kammare. Och åter en annan gång hade hon hört att Oja under skuffande och svordom sagt till sin hustru: ”jag kan icke på annat sätt blifva dig qvitt, än att jag måste göra en horunge”. Detta tillböd hon sig med livlig ed styrka om så skulle påfordras. Sade dessutom, att Hans Anna hårt hotat, att han ville hämnas på den, som skulle våga anklaga honom, eller något vittna emot honom.
Pigan Ella Nilsdotter Dyhr framträdde sedan, och berättade, att hon för fyra år sedan en söndagsmorgon sett Hans Anna ligga tillsammans med Mats Elgs hustru i hennes pörte.
Även framlämnades ett betyg av Hans Annas sonahustru Lisa Ersdotter, av innehåll, att hon hört Hans Anna öva köttslig beblandelse med oftanämnda änka, samt att de ofta varit i Hans Annas kammare tillsammans och haft dörren tillstängd.

Hans Anna närvarande nekade sanningen av de emot honom anförda klago- och vittnesmål; beskyllde icke sin hustru för något ont, men förebar, att hon av sonen låtit förleda sig, att misstänka och anklaga honom.
Klagade sedan på sin son, att han vore ”en grof och Gudlös menniska som för 5 år sedan ärnat med yxa hugga honom”. Och vid ett annat tillfälle, då fadren ärnat aga sonen för det denne stulit någon bomull av en piga, hade sonen satt en täljkniv i tröjärmen för att sticka sin fader, och då fadren märkt detta och avstått från sin föresats hade sonen för att reta honom stampat foten i golvet och sagt: ”du är en djefvul och icke far”.
Sade dessutom att sonen om helgdagar tillät och höll dans i sitt hus, vilket åter sonen sade mot sin vilja hava skett, nämligen att som (folk) hos fadren köpt och supit brännvin under sonens frånvaro samlat sig i pörtet för att dansa.
De grova gärningar och det uppförande, som han av fadren beskylldes för, påstod han sig för övrigt vara oskyldig till.
Sedan intet mera var att anföra, tog kyrkorådet saken i övervägande och stannade i följande

Beslut
Som icke minsta anledning är, det skulle Hans Annas hustru å sin sida vara på något sätt våll-ande till den ”i detta olyckliga hus warande missämja”, hon icke heller därföre av sin egen man en gång vore beskylld.
Men angående de mot Hans Anna ovan anförda klagomål och intyganden äro av den svåra beskaffenhet, att de till mesta delen böra vid världslig domstol undersökas och avdömas, så kunde kyrkorådet härvid för denna gång intet åtgöra utan skulle utdrag av detta protokoll läm-nas till herr kronolänsmannen Sandström, som ägde denna sak hos lovliga häradsrätten till laga avgörande befordra.

Hietaniemi ut supra.
På kyrkorådets vägnar,
Erik Burman.

(Hietaniemi sockenstämma m m, vol KI:1, mikrokort 6/14).

Enligt Hietaniemi kyrkoräkenskaper 30 juni 1805 hade ”Hans Ersson Oja för twefallt hor” pliktat 1 riksdaler 16 skillingar.
I samma källa den 28 juli 1805 erlade ”Mats Elgs Enka för hor” 32 skillingar till kyrkan.

Några familjeanteckningar:
Hans Ersson Saukkooja-Anna eller Oja f. 23 maj 1752 d. 19 augusti 1806 av lungsot.
Gift med Maria Mickelsdotter, f. 1745 d. 15 mars 1817.
Sonen Erik Hansson Anna f. 1773 d. 5 april 1831.
Gift 18 april 1800 med Elisabet (Lisa) Ersdotter Tyni f. 1778 (fadern var ättling från den gamla kaplansläkten Curtilius medan modern härstammade från den ännu äldre Kumppanisläkten i Niemis by).
Inhysesmannen Mats Ersson Elg eller Kummu f. 1744 d. 3 mars 1805 i Nuottioranta av ”andtäppa”
Gift med Brita Hindersdotter utflyttad ur församlingen 1805 tillsammans med dottern Maria f. 1792

Ang. Anna Karlsdotter Vuomajärvi, f. 1730, så har jag noterat, vilket jag nämnde tidigare, att hon var gift med Johan Samuelsson Sammeli i Päkkilä. Men - bara för att krångla till alltihopa - så har jag även en blyertsnotering med följande innehåll: Anna Karlsdotter Vuomajärvi, f. ca 1730 (återfinns ej i födelsebok), gift 1757 med soldaten Salomon Johansson Meijer i Kainuunkylä......
Jag tar bort mig snart.
Livet är så komplicerat, ibland.

Hälsar ändå, med hjärtlig önskan om en trevlig natt,
ST