NULL Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 30 december, 2008

Anbytarforum

Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 30 december, 2008
Skrivet av: Torsten Söderberg skrivet 2008-12-04, 21:40
Miriam och Bodil!
Tack för ert bidrag till stamtavlan efter Nils-Finne i Njurunda .
Ta kontakt med mig på min e-postadress om ni vill ha en stamtavla.
 
Att Nils-Finne Klemensson var en färgstark person framgår kanske av följande biografi.
 
hälsningar
 
Torsten Söderberg
 
Kronotorpare.
Född 1600 i Finland (SF) [FO p K Olausson].
Döpt 1667-02-24 i Njurunda (Y) [FO p K Olausson].
Död 1667 i Ortsjön nr 1, Ortsjön, Njurunda (Y) [FO p K Olausson].
Begravd 1667-02-27 i Njurunda (Y) [FO p Torbjörn T].
Utflyttad 1628 från Finland  
Inflyttad 1628 till Torp (Y) (Inbyggare i Njurunda)
Utflyttad från Torp (Y)  
Inflyttad till Tuna (Y) (Inbyggare i Njurunda)  
Bosatt i Tuna (Y)  
Utflyttad från Tuna (Y)  
Inflyttad till Bunsta, Njurunda (Y) (Inbyggare i Njurunda)  
Bosatt i Bunsta, Njurunda (Y)  
Utflyttad från Bunsta, Njurunda (Y)  
Inflyttad till Ortsjön 1, Njurunda (Y)  
Bosatt 1650 i Ortsjön 1, Njurunda (Y) (Inbyggare i Njurunda)  
Bosatt 1663 i Ortsjön 1, Njurunda (Y) (Inbyggare i Njurunda)  
Begravd 1667-02-24 i Njurunda (Y) (Inbyggare i Njurunda)  
 
Nils Finne  
Makarna Nils och Sofia kom till Medelpad 1628 och vistades först i Torp och Tuna, Bunsta i Njurunda och sist Ortsjön.  
/Text från Inbyggare..  
Nils Klemenssons dtr Lisbeta, g Per Persson i Torringen  
(1697:h23).  
Sonen Knut i Bölom, Attmars sn (1668:14).  
[Tingsprotokoll för Njurunda]  
/Text från Inbyggare..2  
 
Källa. CD-Medelpad
 
 
Flyttade omkring 1628 från Savlolaks (Finland) till Torp (Y) [Forskarf. p Medelp CD, Sundsvallstidning p Tidningartikel].
 
 
EN FINNE I SÖDRA NJURUNDA UNDER 1600-TALET
 
För Sundsvalls Tidning av G-d H-d 27 dec 1913
 
Under mitten av 1600-talen inflyttade en finne vid namn Nils Clementsson ifrån Savolaks i Finland till Bunsta i Njurunda. Bunstaborna hade vid denna tid jord (fäbojord?) på andra sidan  
om Tjärnsundet (vid Ortsjön) i socknens södra del. Där Bunsta-änget än i dag bevarar  
minnet härom.  
Nu lät finngubben, som själv var blind, sina söner fara dit bort att taga ett jordprov i en påse, ty han ville se hurudan jordmånen var. Han kände med sina fingrar, berättar sägnen, att den  
var bra för råg men dålig för korn. Så överenskom han med Bunstaborna att han fick bli ägare till joden, varpå han flyttade dit bort med sina söner och blev byns förste bebyggare.  
Enlig sägnen skulle han hava bott på sluttningen mot tjärnen invid den s.k. Stesch-myran,  
vilket namn låter oss ana hurudan den bostad var som han bodde uti. Stesch är väl  
nämligen detsamma som jämtlänningarna storris, dvs en koja med jordgolv utan någon  
murad ugn eller skorsten och med rökfång uppe vid taket.  
Här i obygden började han nu att hugga rågsvedjor och så råg. Enligt sägnen tröskade han  
den på isen ute i tjärnen, vilket ju inte låter så otroligt, när man betänker, huru svårt det skulle vara vid denna tid att av kluvna stockar få till ett tätt loggolv för tröskning av råg.  
Men den jord, som han ärligt hade tillhandlat sig, var visst inte tillräcklig att föda honom och hans familj, hälst som han, liksom andra inflyttade finnar vid denna tid, mäst bedrev jordbruk  
genom svedjande, då stora skogsvidder behövdes. Gång på gång tog han sig före nämligen att hugga svedjor på andras områden, och härigenom kom han i konflikt med sina grannar i de närbelägna byarna. Men under denna tid visste man också att taga laga näpst å dem som förgrepo sig på andras tillhörigheter, vilket även Nils Clementsson även fick erfara enlig nedanstående dokument:  
 
Anno 1663 den 13 Martij tå lagha tingh hölltz Niurundh Sochn framkom för Rätta Bredbygrannarne och seswäradhe sig öfver Niells Clementsson. finne wed Ordhsiön, at han hafwer giort dem stoor åvärkan medh Rödhjandhe på deras skoug, dhe mång nu nogsampt  
wittna sannt wara. Så emädan Niells ähr åthskillighe gånger åthwarnatt att eij giöra bönderne någott inpass och åverkan på deras egor wedh Plicht tillgiörandhe. Hvarföre bleff häröfwer  
Rättens Uthslag, att den Rödhningne som Niells nu der huggit hafver, skall Ehrkiennas till Skougegarnes nytta och Niells Saaker emet förlust till Penningar 40 daler Kopparmynt. Medh allfvarlig förmaning, att han eij wijdhare tillfogar Bönderne någon skadhe och åverkan på deras Skatteskoug, wahre äfven Råå och Röö på alle Sijdher wedh wijdare laga Plickt tillhörandhe.  
Actum loco die ex. Anno ut supra. (= Gjort å plats och tid som ovan).  
 
Lars Pedhersson  
 
Men innan Nils Clementsson drabbades av denna dom, hade han begått samma försyndelse även mot sian grannar i Bölom o Toningen i Attmars socken. När tolvmännen nämligen på 1656 sybade rågången emellan dessa byar i Attmar å enas sidan samt vissa byrar i Njurunda å  
den andra. Blevo de varse vika excess Nils Clementsson hade gjort å ovannämnda byars skatteskogar, och , fast man tycker att denna sak just inte vidare angick själva syneförrättningen, togs dock följande med i protokollet:  
Men när jij kommo till Tiernesundett och Tårringz åminett( =åmynnet) kunde wij nogsampt förnimma dett stora Wxcezs som Niells Clementsson uto´kom sine grntzer hadhe begångitt, först på Peder Pederssoms i Torringenz Råglagda och lagligen tillsynte skatte skoug, der  
hadhe ieills en Rågh Swedh till 1½ tunnlandh sig tillwällat. Item (=dessutom) av Böloms bönderne opå wäster sijdhan Tiernsundett huggitt en ansenligh Rödningh in opå desas skatteskough och wille sigh tillwälla, och Niurundhe synemän hade nogsampt förfarit de  
Excesser, som Finnen hadhe begångit som för mällt ähr.  
Till följd av dessa excesser blev Nils även nu stämd inför rätta, och några man från Njurunda fingo i uppdrag att syna svedjorna. De uppgåvo, att påp den svedja som fanns å Torringen, hade de räknat 45 skylar. Men Peder Pedersson i Torringen som var svedjans rätta  
ägare torde hava tvivlat på synemännens förmåga att räkna rätt, ty han bad strax länsmannen i Tuna Peder Matsson, att sända några beskedliga män från Attmar att räkna samma råg, och nu blev resultatet helt annat. Länsmannen blev å sina landsmäns vägnar mäkta förgrymmad över det oärliga förfaringssättet, och i sin vrede avlät han följande skrivelse, adresserad till kronobefallningsmannen, lagmannen och de tolv edsvurna i Njurunda:  
Godhe Herrar och männ Maj:ts Högvälborne Befallningzman Jöran Bertilsson och Wälloflige Herren Underlaghsman Lars Pedersson de Tållff edhswurne i Niurundha. Jag måndhe för öfwer ett år sädhan widh lagha tingett i Niurundh anröra för rätta om dätt Excess som Nielss  
Chlementsohn på Biörkom skoghen /han bodde på Björkomsskogen, dvs. i södra delen av Njurunda) i hadhe giordt opå Sal. Peder Pederssons i Torringens Rådhlagde skatte skogh, i dätt han hadhe huggit en ansenligh rågswedh och effter förbe:te Synesmäns pröffvande  
sattes Råghen i Aresth till lagzens utförande, som /dvs. rågen) ock då bleff angiffwen att wara 45 skylar; men straxt lät jagh skicka dijt twänne beskedlighe män aff Attmar att räckna samma rogh, och de haffwa befunnit der på de:te Swedh wara 150 skylar, så ähr dermedh skedt undersleff opå - 105 skylar! Om sådhant ähr rättrådhligen handlatt, hemställer jagh Eder att Judicera och affhielpa, Och såsom Be:te Sal Peder Pedersson i Torringen ähr Hans Exellentzens och Rådhs Högwälbornes Herres Herren Knuttz Posses undersåtare. Thy ähr  
jagh å hans vägnar tjensteligen aff den låfligh Rätten begärandes en rättmätigh dom i denna saken; Effter det att hwar (och en) äger frij å sino godz haffwa.  
Med tjensteligit förbliffwande
Peder Mattson, Tuna  
Anmärkningsvärt är, att Salig Peder Pedersson - han kallas salig emedan han nu är död - inte kallas Kungl. Maj:ts utan Knut Posses undersåtare. Men saken torde kunna förklaras så,  
att Knut Posse, som var riksråd unde Kar X Gustafs tid, hade lånat pängar till kronan, och till följd härutav hade kanske någon del av mellersta Norrland (däri inberäknat Torringen) blivit  
pantförskriven till honom, varvid Peder Pedersson blev hans undersåte.  
Det synes också, som att denna skrivelse först efter 6 år kommit kronobefallningsmannen tillhanda och att den rättmätiga domen till salig Peder Pederssons förmån alldeles uteblivit, ty å skrivelsen förekommer en otydlig påskrift å några rader, varav endast följande är läsbart:  
Dän 3 Maij 1663 pröfwandes Migh underteckna först däta breff, och då var för sent till at  
Ransaka om - - - - - - - - Jöran Bertillson.  
Anno 1667 den 24 februari blev Nils finne begraven å Njurunda kyrkogård, enligt anteckningar i kyrkoböckerna. Hans levnad torde hava varit ganska skriftesrik. Född vid gränstrakterna av Ryssland måste han, troligtvis till följd av ryssarnas härjningar, övergiva sitt hem och fosterland samt bosätta sig 100-tals mil långt bort i ett främmande land bland främmande folk och under främmande förhållanden. Av sina samtida blev han väl stundom betraktad som en inkräktare, men eftervärlden skall med tacksamhet bevara hans minne, ty det var han, som först bröt bygd i den ort, där vi nu njuta frukterna av hans livsverk.  
 
Bland Nils Clementssons barn är det särskilt en som traditionen vet att berätta mycket om, nämligen sonen Knut. Han gifte sig med en flicka från Bölom i Attmar samt flyttade över till hennes hem. Men han rösade in en del jord ifrån Njurunda, berättar sägnen, som han tog med till Bölom såsom sitt fädernearv. Detta kunde emellertid hans mor aldrig förlåta honom, och hon skulle därför på sin finska dialekt ofta hava fällt dessa bevingade ord: Då  
jag födde n´Knut, så födde jag en djävull och jag trodde, det skulle bli ett änglabarn, men det blev ett djävlabarn av honom  
 
Källa: Sundsvallstidning 1913-12-27 via Karin Bodin