NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 10 februari, 2010
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 10 februari, 2010
Skrivet av: Erik Kuoksu skrivet 2009-11-04, 15:20
Hej!
Brukskarlen Hans Olsson Svappavaara eller Kemi i Svappavaara var med största sannolikhet son till Olof Nilsson Kemiläinen i Lainio. Enligt domboken för Jukkasjärvi tingslag 1756 tvistade drängen Hans Olsson i Kurravaara med sin bror Olof Olsson (Kemiläinen) och svåger Mårten Hindersson (Kyrö) i Lainio (vilka brukade varsin halva av nuvarande Ylipää gård i Lainio) angående sin rätt till 1/3 av gården. Gården var för liten för att delas i tre delar, så Olof och Mårten fick ersätta honom med 30 respektive 60 Daler kopparmynt. Dessutom fick Hans rätt att disponera en bod på gården för sin lösa egendom. Hans Olsson bodde i Kurravaara ännu när Jukkasjärvis första husförhörslängd upprättades 1765.
Det var tydligen omtvistat om Hans var brukskarl eller inte: I en ovanligt intressant domboksnotis från år 1780 kallas han lösdrivare och lanthandlare i Svappavaara. Detta år anklagade bruksdirektören Anders Hellandt honom för att ha gjort intrång på Hellandts privilegium att tillverka och handla med renhornslim i Torne och Kemi lappmarker. Hellandt menade att Hans, som vistades vid bruket utan att ha någon anställning där, köpte upp alla traktens renhorn och högg ned brukets skogar för att ha som bränsle när han kokade limmet.
Hans var inte närvarande, men tingstolken Gustav Bucht, som hade fullmakt att agera som ombud för Hans under rättegången, menade att Hans uppehöll sig vid bruket eftersom han var brukskarl, och kokade lim på sina egnas, sin hustrus och sina grannars renars horn, och att han inte kände till att någon hade privilegium på limkokning och limhandel.
Tinget fann att frågan huruvida Hans var brukskarl eller ej inte var en fråga för dem att bedöma, och vidare att Hellandt visserligen hade fått kungligt privilegium att anlägga ett limkokeri på lämpligt ställe i Lappmarken, men att han ingalunda hade monopol på limkokning och limhandel, och att Hans Olofsson Kemiläinen därför i fortsättningen hade rätt att koka och sälja lim efter eget huvud
Släkterna Kemi i Svappavaara och släkten Johansson i Sevujärvi är de enda kvarlevande grenarna av släkten Kemiläinen i Sverige. En gren i Gällivare dog ut på 1800-talet, en annan gren levde i Norge ännu vid förra sekelskiftet.
Jag har inte hittat något som tyder på att släkten Kemiläinen i Lainio har något samband med de Kemiläiset som under 1600-talet omnämns i spridda byar i Tornedalen. Olof Nilsson Kemiläinen och Henrik Nilsson Kemiläinen (stamfar för en samisk gren) verkar ha varit söner till Nils Ersson, nämnd i Siggevaara 1684-92, i Lainio 1693-1704. Det är inte lätt att avgöra om Nils Ersson var nybyggare eller same, särskilt inte under Siggevaratiden. Namnet Kemiläinen kan ju lika gärna syfta på någon som kom från Kemi lappmark, som på någon som var från Kemibygden.