Titel: Kettil a Berge f.c:a 1300
Skrivet av: Karl Göran Eriksson skrivet 2000-11-03, 00:58
Trots de goda intentionerna är Lars Nylanders första inlägg inte bra. Han har rätt i sak om medeltidsforskning men i övrigt är språket oklart och ett par påståenden bygger vad jag förstår inte annat än på antaganden. Ur pedagogisk synvinkel tror jag det är bättre att bemöta konkret än att komma med ett svepande omdöme. Kyrkoherde Matts Ling (1887-1934) publicerade år 1930 en utredning över gårdar och släkter i Bergs socken. Första delen av Jämtlands och Härjedalens diplomatarium (JHD) utkom 1943 och han kan därför inte ha använt sig av denna källa. Snarare torde han ha funnit uppgifter i Diplomatarium Norvegicum, där åtskilliga jämtska medeltidsbrev ingår. Huruvida hans utredning är slarvigt utförd kan man inte veta utan att ha studerat densamma. Uppläggningen utgår från byarna och de enskilda hemmanen. För Bergsbyn nr 1 uppger han bl.a. följande innehavare: Ketil a Berge, f. c:a 1300, nämnd bl.a. 1336, dennes son Peder Kettilsson, f. c:a 1340, dennes son Kettil Pedersson i Berg, f. c:a 1380, dennes son Jöns Kettilsson i Berg, f. c:a 1420 och dennes son Olof Jönsson i Berg, f. c:a 1470 o.s.v. Kan då dessa personer beläggas ? K?til a B?rgum omtalas 1336-1347, med det är inte Bergsbyn som avses utan byn Berge i Frösö socken [som Lars Nylander helt riktigt pekar på] (se JHD del I s. 50). Peder Kettilsson kan överhuvud taget inte beläggas. Någon Kettil Pedersson kan jag inte påträffa, däremot en K?til a berghe [d.v.s. utan patronymikon] åren 1428-1450 som högst sannolikt var bosatt i Bergsbyn. Jöns Kettilsson i Bergsbyn nämns åren 1466-1481 och Olof Jönsson ibm 1523. Hur har då Ling kommit fram till sina slutsatser ? Att han har tagit helt miste i de äldsta leden synes uppenbart. I övrigt anser jag han i stort inte skiljer sig från samtida kolleger eller många sentida forskare, som utan vidare kan koppla ihop personer bara det råder överensstämmelse i fråga om namn och geografisk närhet. Det kan vara av intresse att se hur Ling resonerade. Han var på sin tid, eller ens idag, helt säkert inte ensam om sina tankegångar. Så här skriver han: Vad som för äldre tider brister i material, ersättes av den gamla heliga arvslagen, som bestämde, att odaljord ej fick gå ur släkten. Den bestämde även att, att den närmast arvsberättigade var äldste sonen, sedan de övriga sönerna i tur och ordning, sedan, om ej söner funnos, döttrar, sedan brorssöner, sedan, om ej sådana funnos, brorsdöttrar o.s.v. Man har alltså full rätt att för äldre tid söka direkt manlig arvsföljd,.. (Fornvårdaren del II:5, 1930) I en släktutredning utförd av Ling, där han helt sonika för in en obelagd person i syfte att få en obruten släktlinje, gör han kommentaren: En svårighet är ju, att man .. nödgas sätta in en man, som ej är nämnd i de av mig kända handlingarna. (Jämten 1928 s. 182). Sådana tvingande omständigheter kan man tyvärr finna hos honom i flera fall. Det gäller också utredningen av Bergs socken. I synnerhet tiden som omfattas innan kyrkböckerna infördes.