NULL
Skriv ut sidan - SV: Trädgårdsmästare utbildning
Anbytarforum
Titel: SV: Trädgårdsmästare utbildning
Skrivet av: Jan Johansson skrivet 2023-06-11, 14:55
Hej igen!
Nu har jag tittat lite i Hans Mårtenssons ”Trädgårds praxis år 1754” (Akantus edition 2002, ISBN 91-973529-7-7) och Åsa Ahrlands avhandling ”Den osynliga handen – Trädgårdsmästaren i 1700-talets Sverige” (Department of Landscape Planning, Swedish University of Agricultural Sciences Alnarp 2005, ISBN 91-576-6953-8).
I Mårtenssons bok står på sidan 12 ”Näste trädgårdsmästare som konsulterades år 1668, av änkedrottning Hedvig Eleonora, för att sköta de kungliga trädgårdarna var tysken Christian Horleman. Även han hade gedigen arbetserfarenhet från såväl Tyskland som Holland. Enligt överenskommelse med honom skulle trädgården på Norrmalm skötas med hjälp av två gesäller, mot en ersättning av 500 rdr om året.”. På sidan 15 står ”Genom en kunglig resolution, år 1735, hade Trädgårdsmästare Societeten i Stockholm, senare Trädgårdsmästare Ämbetet, instiftats med fulla skrårättigheter. Vid första mötet var 48 mästare närvarande. Skrået hade hand om mästarexamina och gesällutbildning. Ett särskilt gesällskrå med lärlingar fanns.”.
Tyvärr finns ingen hänvisning till referenser i texten och jag glömde kontrollera om det finns en särskild referenslista i boken. Däremot finns ordet ”trädgårds-gesäll” i SAOB med referens till en bouppteckning i Stockholm daterad 1676. https://www.saob.se/artikel/?seek=tr%C3%A4dg%C3%A5rdsges%C3%A4ll&pz=2#U_T2787_168241 Länk till ordet trädgårdsgesäll (om jag läser rätt står det ”Trägords gessell”) i bouppteckningen (Stockholms rådhusrätt 1:a avdelning F1A:21, sida 1482): https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0107502_01532#?c=&m=&s=&cv=1531&xywh=3722%2C2404%2C2165%2C1000
I Ahrlands avhandling behandlas ”tillvägagångssätt och källmaterial” på sidorna 30-35, men tyvärr hittar jag ingen specifik information om trädgårdsmästareämbetets arkiv där. Endast på sida 209 har jag hittat texten ”Brevet är bevarat i en översatt version i ämbetets arkiv” och på sida 371 nämns, bland ”otryckta källor”, ”Trädgårdsmästarämbetets i Stockholm arkiv” med: 1) ”Handlingar och stadgar 1731-1780”, 2) ”Protokoll 1735-1757”, och 3) ”Ritningar”.
Avhandlingens kapitel fyra har titeln ”Trädgårdsmästarens utbildning” och finns på sidorna 189-252. Med andra ord innehåller avhandlingen mycket information, med referenser (med början på sida 355), i det ämnet. Bland annat står på sidan 206 att de, som 1731 började arbeta för inrättandet av ett skrå och ämbete, ”hoppades på så sätt kunna stoppa de ’som aldrig sedt eller lärt det ringaste af trägårdsmästare professionen’” och ”man ville även hindra de som kallade sig trädgårdsmästare, men som efter ’högst ett åhr elr några månader alenast warit tienste pojkar elr drängar hoos någon trägårdsmästare’”. Kanske just införandet av trädgårdsmästare-societeten kan förklara varför vissa trädgårdsmästare senare (i tiden) ofta kallades trädgårdsdrängar, som du Ulf skriver i ditt inlägg i den här tråden den 2023-05-20. Vad tror du Ulf? Kan dina observationer tidsmässigt passa in ”före respektive efter 1735” (dvs person kallad trädgårdsmästare före 1735 blev kallad trädgårdsdräng efter 1735)? På avhandlingens sida 212 står dock ”I 1735 års reglemente angavs att redan verksamma trädgårdsmästare i staden inte behövde avlägga prov för att gå med i societeten, medan de som kom från andra platser och ville etablera sig i Stockholm måste uppvisa intyg och visa prov på sina kunskaper.”.
På avhandlingens sida 207 står ”Drygt ett femtontal år senare, 1752, i samband med att societeten omvandlades till ämbete, kungjorde kommerskollegium den ordning som skulle gälla för alla trädgårdsmästare i riket. Ordningen slog fast att med hänsyn till ’wettenskapens widlyftighet’ borde en gosse eller dräng, efter att ha gjort ett provår, inskrivas i lära minst fem år. Utbildningstiden kunde dock kortas om det fanns skäl för det”. På sidorna 209 och 210 står ”’Sedan en gesäll har i trenne års tyd inom embetet arbetat för gesäll lön och sedermera har lust at resa utomlands ell. i inrikes orter taga tienst bör honom icke förwägras.’”. På sidan 210 framkommer att ämbetet, från 1730-talet till långt in på 1800-talet, vanligtvis examinerade två till fyra trädgårsdrängar per år i Stockholm och det står att ”under perioden 1758-1775 examinerades totalt 53 personer, i senare protokoll ofta kallade lärlingar, för erhållande av gesälltitel”. På sida 212 står ”Kungörelsen från 1752 fastslog att om en gesäll efter två till tre års tjänst visat ¨prof af särdeles qwickhet och kundskap’ kunde han inte förvägras att erhålla mästarbrev. Detta skulle inte heller kosta honom något, vilket förekom inom andra hantverksskrån.”, ”År 1764 bildade gesällerna en egen sammanslutning inom trädgårdsmästareämbetet med en så kallad ältgesäll i ledningen.” och ”Trots de väl definierade kraven fick trädgårdsmästareordningen från 1752 inte den genomslagskraft som var avsedd. I praktiken ställdes inte heller fortsättningsvis några formella krav på skråbildning i landets städer. Inte ens i Stockholm och Uppsala var alla trädgårdsmästare anslutna till ämbetena. Liksom andra skråbildande hantverk behövde inte de trädgårdsmästare som var anställda i kunglig eller adlig tjänst vara skråanslutna. Dessa utgjorde en relativt stor andel av yrkeskåren.”.
I en bilaga till avhandlingen (sidorna 388-392) finns en ”förteckning över beviljade burskap för trädgårdmästare i Stockholm 1689-1829”. Jag har kopierat de sidorna och tittar gärna i listan om någon undrar om en trädgårdsmästares namn finns med i listan. Gimström finns tyvärr inte, men det förklaras förmodligen av att Matthias inte ansökte om burskap i Stockholm eftersom han jobbade som trädgårdsmästare på andra orter.