NULL
Skriv ut sidan - SV: Skarpenfelt (Skarp von Felt)
Anbytarforum
Titel: SV: Skarpenfelt (Skarp von Felt)
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2023-06-10, 01:34
I samma volym (Riksarkivets ämnessamlingar, serien Personhistoria, Biographica 1500t – 1800t, volym S:I:S36) finns även ett annat brev rörande släkten Skarp von Felt, nämligen en odaterad skrivelse (uppenbarligen från drottning Kristinas regeringstid 1632-1654, mest sannolikt efter 1650 då det undertecknas med den adliga formen Skarp von Felt) från sedermera överstelöjtnanten Isak Skarp von Felt. I brevet omnämner han att hans mormor Carin Bröms hade fråntagits jordegendom sedan hon såsom frälsekvinna ingått äktenskap med en ofrälse man (kyrkoherden Petrus Svenske) med vilken hon fick sonen Abel Svenske, som sägs ha stupat vid Vittsjö 1612 (dessa uppgifter överensstämmer med vad som sägs i Elgenstiernas ättartavlor under den år 1638 introducerade adliga ätten Svenske, nr. 258).
För ätten Skarp von Felts del är brevet intressant eftersom Isak omnämner ”wij fäm Bröder som på dätta sättet tiänt haffua, wthaf huilka nu icke mehr ähn twå igenleffua som ännu j tiensten ähre”. Kyrkoherden Petrus Nicolai Skarp och hans hustru Beata Svenske ska ha alltså utöver Isak haft ytterligare fyra söner, som alla blev militärer, varav tre dog före 1650/1654 och den fjärde ännu var i livet såsom militär då Isak skrev brevet i början av 1650-talet:
”Stormäcktigaste Dråttning Alldranådigaste Frööken, E:rs Kongl: May:tt skal min Wnderdånige Trooplichtige tiänst, Troligen Bewijsaß.
Eders Konungzl: May:tt kan iag I allsomstörsta Wnderdånighet ey okunnugt Låtha, hurusåsom min Modermoder hafwer sine faste Arffuegodz igenom Ofrälse Giffte Förwerkat, ther med godzen Under När- maste Släckt Förfaldne ähre, Men thå hoon sig såledeß med ofrelße giffto Försett hade och henneß Fader och Moder thereffteråt ähre döde Wordne, thå haffue hennes Syskon all Orätt tillfogat, I dät the henne huarken Wtaff lööst eller Fast hafua låtitt bliffua deelacktig, ey heller det Ringaste låtho förstå när hennes Föräldrar begroffues, myckit mindre när the sin emillan både lööst och fast Skifftade: Och aldenstund thänna min Modermoder hade med then ofrälse mannen een son hoon wthj Kongl: May:tz och Crononeß Krigztiänst instält hade, Abel Swenske Be:ndh, På huilken hoon een god förhopning hade, at han både lööst och fast genom trogen och flijtig tiänst kunne åtherwinna, ty lät hoon thänne inJurij I sin tijdh så passera; och thå Abell Swenske effter långlig trogen giordh tiänst både i Ryßland, Lijfflandh och förre gången i Dannemark, sig Wnder Militien öffuat hade, och han Wthi Ryßby Skantz aff Glorwerdigast j åminnelße Konung Carll bleff till Ryttmästare förestäldt, anhölt han i största Wnderdånighet aff Högloflig Sal: Konung Carl at honom måtte bliffua sin Mo- ders frälsebrot perdonerat, huilket och honom af H:ns K: May:tt Nådigast låffuadeß, som Twänne adelßmäns Wittneß Skriffter Wnder hand och Segel Wthwijsa kunna, Men j kort tijdh thereffter ähr samme min Moderbroder Abel Swänske för Fienderna Slagen bleffuen, Strax på samma tijdh haffuer åther thänne Abell Swenskes Systersöner sig wthj Krigzwäsendet begiffuit, och så fort then eene effter then andre, sig till den ända j Cronones tienst låtit Bruka, at nogonthera aff oß kunne wptiäna och förwerffua sigh samma godz igen, så at wthaff min Fader och Moder ähra wij fäm Bröder som på dätta sättet tiänt haffua, wthaf huilka nu icke mehr ähn twå igenleffua som ännu j tiensten ähre: När nu dee tree mine bröder woro wthomlandz och wij båda yngre och Omyndige woro, tå hafue min Sal: Fader befrucktat sig att sakan skulle förtegadh bliffua, huarföre hafuer han hafft samma saak wnder Kongelig Hoffrätz förhöör, men efftersåsom Hofrätten intet i mackt war nogot frälsebrot perdonera eller nogon giord tiänst ansee, ty bleff domen oß nogot wnder Ögonen, huarföre hafuer min Fader söökt Beneficium Revicionis, och sedan så snart wy som yngre woro, komme till åhren, strax oß j lijka måtho wthj Krigz- tiänsten instält, wthj huilken tienst iag som yngste sonen ähr, hafuer Continuerat wthj Siutton åhr som mina öffuer Commenderares Atestationer wthwijsa, them iag wthi E:rs Kongl: May:tz Cantzli Inlefue- rerade tå E:rs Kongl: May:tt mig aldranådigest Nobilitet förwnthe. Altderföre ähr iag wthj den wnderdåniga Stadige Wißa Förhop- ning, E:rs Kongl: May:t aff Högh Kongelig Mackt och Mynde, Jämbwäl och Kongelig Ynnest och Nåde, låther sigh nådeligen om thänna handel Wårda, och itt nådigt Påskådande hafua till den trogna Wäll- mente tiänst som wij alla sampteliga wid dänna wnderdåniga wptäckta mening och wthslag hafft haffua, at ther så woro Ingalunda the faste godzen Winnaß kunna, som iag doch j aldrastörsta wnderdå- nighet ahnmodar, och therföre så länge gud mig liffuet Wnner och Barn effter mig skola wara Plicktige troligen tiäna, E:rs Kongl: May:tt werdigaß thå mig löößörerna till Arffß inrymma, huilket syynes wara medh godt skiäll och samweth.
Förmodandeß j aldrastörsta Wnderdådh E:rs Kongl: May:tt mig Nådeligen Böönhorandeß[!] Warder, Efftersåsom iag aldrig j andra Måtho Er:s Kongl: May:tt om nogon staake till Donation söökt haffwer, Wthan altijdh hoppaß Upå dätta midt mödernes löösa och fasta godz.
Förblifuandes Effter Plikt och Skyldigheedt, E:rs Kongl: May:tt