Titel: SV: Bolmstedt
Skrivet av: Bo Josefsson skrivet 2023-05-26, 20:15
När pastor Bolmstedt klådde Sparre på Bo
Ur Vetlanda-Postens gamla årgångar
Anno 1739 blev Nils Bolmstedt, bondson från Bolmsö, vice komminister i Skede, där han några år därefter blev ordinarie kaplan. Bolmstedt var en ovanligt stark karl, men av ett mycket fromt sinnelag, dock, blev han retad, lade han ej fingrarna emellan.
Vid denna tid bodde på Bo, i Näsby socken, en mäkta myndig herre som hette Sparre som ägde icke blott Bo utan en mängd andra gårdar i Näsby och Vetlanda socknar. Denne väldige godsägare, ”sockenherre” var utomordentligt högdragen och sträng så att alla, naturligtvis i främsta rummet hans talrika underhavande, måste blint lyda hans befallningar och ödmjukt stå med mössan i näven, då ”nådig patron” hade något att säga. Som han därtill hade ett mycket häftigt lynne, kokade vreden hos honom vid minsta motgång lätt över och nåde den som då blev föremål för Sparres raseri. Utrustad med enorma kroppskrafter tuktade han handgripligen både hög och låg. Det berättas dock, att han två gånger i sitt liv råkade ut för sina övermän och båda gångerna voro hans övermän – präster.
Den ena gången var en dag då pastor Bolmstedt var på väg till Eksjö och kom körande stora vägen via Vetlanda. Då han i sakta mak ”knekade” uppför ”Ekenäsa-lid” upphanns av en fin karet, i vilken åkte den fruktade Sparre på Bo.
-Håll ur vägen, dundrade Sparre
-Halva vägen var, enligt vanligheten, svarade helt beskedligt skedeprästen och tog saken helt lugnt, där han satt i sin kärra.
-Är du tokig karl, ser du inte att jag är Sparre på Bo?
-Vem bryr sig väl om det, han är väl i alla fall inte mer än en fattig syndig människa, han som andra.
- Nu var stubinen tänd, Sparre rusade ut ur kareten och flög på prästen och slet denne ur kärran. Men innan Sparre visste hur det egentligen skett, befann han sig liggande i landsvägsdiket och på hans rygg dansade Bolmstedts piska slängpolska så det fräste i rocksömmarna.
-Jonas, ditt eländiga kreatur, har du inte vett att hjälpa mig, skrek Sparre till kusken.
-Söte, snälle patron, jag törs inte släppa hästarna, ty då kan de skena svarade kusken i för tillfället antagen jämmerlig ton, alltunder han skadeglatt småskrattade, ty han hade så ofta fått smaka husbondens spanska rör att han, Jonas, betraktade det som en sällsam och härlig stund, då patronen själv fick stryk. Detta hade vid detta tillfälle veterligen blott hänt en gång tidigare och det var av kyrkoherde Gumer i Bäckseda. Då Bolmstedt ansåg att Sparre fått nog upphörde han med ”polkan” och under häftiga svordomar linkade Sparre in i sin karet.
-Vad är du egentligen för en gök? Frågade Sparre sin överman.
-Kaplan i Skede, till Er Nåds tjänst.
- Fördömt hårdhänta präster de har i det här häradet, kör Jonas!