Titel: SV: Gräsö
Skrivet av: Kjell Lindblom skrivet 2022-11-01, 09:55
ArkivDigital Gräsö F:1 Bild 31 Karin Hansdotter död omkring 12/2 1771
Karin Hansdotter från Långstrand war född till werlden år 1699, af ärliga och kristel:a föräldrar, fadren fordom torpare på Lilla Höklyket, i lifstiden ärlige och beskedelige Hans Matson och modren gudfruktiga och dygdesama hustru Karin Sigfridsd(otte)r, hwilka icke försummade at straxt efter denna k. dottrens undfående, at hafwa henne till det heliga dopet och låta henne af frälsaren Jesu renas genom döpelsens bad if(rå)n sina medfödda orenligheter och uptagas i de heligas tal i Guds församling; efter den fostrade wår sälla döda sig wäl och wäxte til i wisdom, ålder och nåd för gud och människor. De läto henne blifwa wäl underwisad uti sin kristendoms stycken, at hon förstod hwad hopp gud hade kallat till; men hon hade then olyckan, at hon redan på sitt 11:te år måste se sina kära föräldrar bortryckas genom den år 1710 grasserande pesten: men herren, som wakar öfwer de sina och förer dem underliga, styrde hennes wägar så, at han bewekte andra kristmilda människor at wårda sig om henne til thes hon sielf kunde förtjäna sig brödet, hwilket sätt hon tilbragte sin ungdom med åtskilliga årliga husfäders tjänande, tils hon på 28 år efter guds försyns wägar, ingick uti et kristeligit ägtenskaps f(ör)bund med sin för detta afledna kära man, Johan Jansson if(rå)n Norrboda, h(wil)ket skedde d 26 Novembr. 1727, med h(wil)ken hon uti sämja och kärlek samanlefde uti 43 år, på 2 månader när, och h(wil)ket deras ägtenskap h. gud wälsignat med 8 Barn, 3 söner och 5 döttrar, af h(wil)ka alla sönerna och 2 döttrar ännu lefwa och 3 döttrar äro för dätta afsomnade. Förledit år d 12 Septembris blef hennes kära man igenom döden från henne kallad och fick hon således efter 5 månaders förlopp göra honom följe in uti den nya himmelen och kom henne denna kallelsen så mycket angenemare före, som hon nu mera af ålder, många krämpor och beswär icke mera orkade lefwa utan måste tilstå, at werlden och hennes ålderdoms dagar behagade henne intet. Hon hade i flera år warit beswärad med rosfebrar, som illa sårat hennes ben; men när herren behagade låta hennes timglas tömmas, helade han hennes skador til kroppen, men lät tillika döden med sin hwassa lie afskära hennes lifsträd för h(wil)ket dödliga hugg hon så mycket mindre fruktade, som hon wiste att däruppå en ewig hwila följa skulle. Hwarföre hon ock hade befalt, at hennes likkista skulle wara i beredskap så som den sista Boningen i hwilken hon hwila sina trötta Ben, hwilken hwila i en lyckel: stund infant sig, sedan hon befalt sin själ i sin frälsares händer och hade lefwat uti 72 år. Votum I testamentet är til kyrkan gifwit 1 daler och till de fatt: 16 öre