Titel: SV: Åbo
Skrivet av: Annika Byrenius skrivet 2022-10-30, 13:35
Hej Gården överlåts på sonen, fast med vissa undantag. Den tidigare ägaren (Eg. = Egare) sätter upp villkor för överlåtelsen. Givaren vill säkra bostad och mat för resten av livet. Han vill ha garantier för att inte ställas på bar backe. Om gåvomottagaren dör innan han fått söner, kan gården gå ur släkten om änkan gifter om sig och får söner. Därför skrevs undantagsavtal.
Villkoren för överlåtelsen kan till exempel vara, fri bostad, fri mat, ett antal tunnor spannmål, ett antal djur, en andel djurfoder, fri skjuts till kyrkan, en bit av marken, en del av skogen eller andra rättigheter eller förmåner.
En person med undantag kallades undantagsman. Det kan stå "med undantag" eller "med fördel" i HFL. Andra begrepp används i andra landsdelar.
Notera att gifta kvinnor var omyndiga ända till slutet av 1800-talet. De ägde sin ärvda gård, men maken förvaltade den. I HFL har kyrkoskrivaren nästan alltid antecknat maken som ägare. Kvinnor kunde göra egna affärer, men maken undertecknade avtalen.
Men måste vara mycket observant, speciellt om en tidigare dräng, plötsligt står som hemmansägare. Då har han gift sig till gården. Om Hustrun varit gift tidigare är det hennes barn i första giftet, som ärver gården.
En Änka behövde hjälp att sköta gården, tills hennes barn blivit vuxna. Hon var tvungen att hitta en arbetsam och duglig dräng att gifta sig med.
Hade gårdsägarinnan endast döttrar, fick äldsta dottern hitta en duglig karl att gifta sig med. Det kunde vara näst äldste sonen till en hemmansägare. Om gården går till en yngre dotter, kan man anta att hennes äldre bröder har gift sig till en annan gård eller har utbildat sig till ett annat yrke. Det måste man observera då man forskar på en släktgård.
Det är skillnad på Bonde och Brukare och Arrendator och Åbo. En Hemmansägare äger en jordbruksfastighet. Han kan äga och bruka den. Han kan äga och arrendera ut marken. Han kan då bruka någon annans gård. Brukare brukade förkortas till Br. Bonde förkortades till B. Hemmansägare förkortades Hem. äg. eller tidigare endast Eg. eller Egare eller Ägare. 1/8 Eg. betydde att gården var beskattad för 1/8 -dels Mantal. Vad ordet Bonde betydde, har växlat över tid; kanske också mellan landsdelar. En Åbo äger ingen mark. Han kan äga byggnader. En Torpare äger ingen mark, men kan äga en byggnad. Torpet ligger på någon annans mark. Det brukar stå Torp under "/Gårdens namn/". Torp hade ofta ett egennamn. Gårdarna hade namn efter den by de låg i.
En Lägenhetsägare äger en bit mark eller tomtmark avstyckad från en jordbruksfastighet; det ingår ingen jordbruksmark och ingen skogsmark i en lägenhet. På tomtmarken uppförde man en byggnad för bostadsändamål. När lägenheten avstyckade genom en Lantmäteriförrättning bildades en egen fastighet, med eget fastighetsnummer. En fastighet är en bit mark avgränsad med gränsmarkeringar på marken, t ex tomtrör eller gränsrösen av sten. Gränserna bestämdes av Lantmätaren.
I städer byggdes hus som täckte hela fastighetens mark; man bebyggde hela tomtmarken; det blev ingen tomtplats kvar. Då började man tala om byggnader som fastigheter. Det är dagligt tal och används allmänt. En fastighet kan vara obebyggd. Om man inte känner till den strikta betydelsen av ordet fastighet, utan tror att en fastighet är en byggnad, då blir begreppet obebyggd fastighet fullständigt obegripligt.
Arrendelagen är urgammal och mycket strikt. Arrendemark kan upplåtas för en viss begränsad tid, t ex 50 år. Det kan ingå byggnader i ett arrendeavtal. Vem som underhåller byggnaderna framgår av arrendeavtalet.
Avtal om att hyra respektive om att arrendera lyder under helt olika lagstiftning. Mvh Annika B