Titel: SV: Gräsö
Skrivet av: Kjell Lindblom skrivet 2022-09-05, 21:48
ArkivDigital Gräsö F:1 Bild 5 Margareta Persdotter död 27/10 1764
”Margaretha Persdotter från Grindtorp är född i Kalfhaga 1678 wid pass, af ärliga och Christel:a föräldrar, fadren torparen därstädes i liftiden Per Matsson och modren Margta Olsdotter hwilka efter Christe: plikt hade denna sin nyfödda dotter till h. Jesum igenom det h. dopet, tär hon wart uptagen till gudz barn och en ledamot uti Christi h. Samfund, underwisandes henne gämwäl uti hennes Christendoms delar och skyldigheter, så at hon kunde både wäl läsa i bok och förstod sannerl:n sin Christendom. Hon war ännu helt ung, när hon måste begifwa sig at tjäna andra warmed hon ock förtjänte sitt bröd till thes herren beredde henne ett eget bord, tå hon på sitt 28 år ingick ett Christ:it ägtenskap med sin fördetta i h. afledne man i lifztiden ärlige och Beskedelige Bonden Olof Persson uti Särö, med hwilken hon Christe:n och dygdigt samanlefde uti 30 år, hafwandes herren gud wälsignat deras ägtenskap under deras wistande på bemälte ö med allehanda wälsignelse, äfwen som han ock begåfwat henne med Barn, 5 söner och 2 döttrar, af hwilka, man har sig bekant, at döttrarna och 3 söner äro för sin moder afsomnade, men 2 söner som sökt sitt bröd i fremmande land, äro oss till deras öden obekanta. Wår sälla Christendoms systers öde att ej oss deremot så mycket bekantare, hwilket man med full rätt kan likna wid Naemis bittra lefwerne, om man icke med rätta kan anse det för långt swårare. Naemi förlorade sin man ock Barn, och wart altså beröfwad alt hwad henne ålderdomen trösta kunde; Så gick det ock wår sälla döda, hon måste se först sin man, sitt hufwud och förswar bäras till grafwen, och så alla barnen, efter hand gå efter, dock så att herren likwäl lämnade henne ett och annat öfrigit; men desamma dölgde åter widt aflägsna resor och haf för hennes ingen. Alt detta gjorde denna wärnlösa rådlös, till herren hon sig söka skulle och hwar hon måtte kunna finna den, som kunde senda henne ett stycke bröd, war hon hungrade; tilreda henne en rolig bädd at hwila, den af arbeten och af många beswär trötta kroppen uppå och ändtel:n aflägga hennes ögon till sanningens, fastän hon sjelf mättat många hungriga, herbergat många trötta och lämnat dem en angenäm hwila, i sin wälmagt. Det är sant, hon miste alla sina Barn på sitt sätt medan hon lefde; men hon miste dem likwäl icke så, at herren hade lämnat henne en staf öfrig, så länge hon lefde ibland sina närmaste, fastän hon ingen stöd ägde utaf den sama hwartill den stora guden dock icke war wållande. Alt hwad hon under denna mörka och wärnlösa tiden som mäst måste erfara war det så sanna, som beklageliga ordspråket: En moder måste upföda och med många sorger och beswär nära och upamma många Barn; men många Barn gitta dock mången gång icke wårda en enda moder. När altså denna wår sälla Christend. Syster i brist på andras wård war sinnad at söka sitt bröd wid hwars mans dör, och gripa till tiggare-stafwen, så upwäckte henne likwäl gud en christmild Broderson, som annamade henne i sitt hus och efter sin lilla förmåga skjötte och tillhanda gick til hennes sista. Hon hade förrut warit såsom en fogel på gerdslen en flyttning och wandringzman på åtskilliga ställen; men nu fick hon likwäl ett beständigt bo hos honom. Under alla dessa lyckans widriga omskiften wiste hon dock, ett soligt sinne och klagade icke öfwer sin lyckas widrighet, förbidandes i ett tyst hopp, under striden en glad förwandling och ett tryggt och roligt hemman när herranom, hwilket ock nalkades henne i förl. Octobr. då hon d 23 Ejusdem blef häftigt angripen, som sannolikt synes, utaf slag, tå hon straxt gjorde sig redo at wandra alla werldenes wäg med suckar och Böner, om en nådig förlossning h(wil)ken ock timmade d 27 därpå fölgande, tå hon stilla afsomnade, sedan hon här i werlden genom många lyckans widriga omskiften brukat den trånga och steniga korswägen i 86 åhr. Votum I Testamentet är till kyrkan gifwen 2 daler och – 1 daler.”