Titel: SV: Gräsö
Skrivet av: Kjell Lindblom skrivet 2022-08-25, 20:44
ArkivDigital Gräsö F:1 Bild 42 Karin Nilsdotter Höjer död 28/11 1775
”Karin Nils dotter Höjer war född till werlden 1679 wid pass af ärliga och christeliga föräldrar, fadren fordom Borgaren uti staden Öregrund i lifstiden ärlige och wälaktad Nils Höjer och Modren Gudfrucktiga och dygdesamma Greta – hwilka efter den naturliga födelsen befordrade denna sin kjära lifsplanta till den andeliga, genom den H. döpelsens jord, uti hwilken hon af sin frälsare blef renad ifrån sin medfödda orenlighet iklädd Christi Rättfärdighetz skrud och till et gudz Herde-Barn, de lärde Henne ock i sina tiltagande år at känna sin gud och inhämta de stycken, som en kristen pryder och ägnar, hwarefter hon på sitt 20:de år begaf sig för medellöshet skull at tjäna andra, hwilket hon med beröm gjorde uti 12 år. Efter hwilken tid Herren för henne utsåg en kär wänn och make, Torparen ärlige och Beskedelige Eric Månsson ifrån Norrboda; hwilken med henne ingick en ägta och kär sammanlefnad År 1711, och hwilket deras ägtenskap Herren wälsignadt med 5 Barn, 3 söner och 2 döttrar af hwilka den ena sonen uti spädare åren afledit och den andre sohnen först född äfwen i detta år lämnat detta jordiska och gådt in i det tysta uti en god ålder; men 1 son och 2 döttrar efterlefwa och hafwa de och med tårar befuchtadt en huld moders graf. År 1719 lämnas ett fädernas hem Öregrund, sedan ryssarne hade jämmerligen upbrändt och härjadt denna stad tillika med deras gård och egendom; hwarföre de för fattigdom skull måste begifwa sig hijt till Gräsö och sätta sig neder uti Norrboda, hwarest wår sälla döda altijd bodt uti 54 år. Ett boställe thär hon under ömsom ljuft och lett altså tilbringade största delen af sin lefnadstid. År 1754 d 24 Martii behagade Herren äfwen och låta hänne dricka Enkekalken, i det han då kalade hennes kära man genom döden ifrån hennes sida, och hafwer hon således lefwat en swag och wärnlös Enka uti 19 och 3/4 år; Men under all denna wedermödan har dock Herren låtit henne ett ljus upgå uti mörkret, i det han icke allenast nådeligen tröstadt henne med sitt h. ord, män ock lättadt hennes tunga och beswärliga ålderdom med wälartade Barn, hwilka med aktsamhet sködt och wårdadt sig om henne. Wår sälla döda har warit en ibland dem som fådt niuta Herrans löfte uti 4:de Budet och lefwa till en hög och Wällsedd ålder, så at hon fått samla mycken ägta renhet af Herrens underliga förelser, både uti Andelig, Naturlig och Borgerlig måtto. Hon hade ock af denna Herrans underbara regering giordt sådan nytta, som en Christen ägnar och låtit detsamma till sitt fästa, och till at så mycket närmare förtroende med gud, såsom ock att under sin tryckande ålderdom med heta och trogna Böner klappa på hans hulda faders h(jär)ta at förläna henne et skyndsamt och saligt slut på hännes wedermöda; therföre hon både sent och bittida bad och klagade sin nöd med dessa orden: ”Jag är en fattig fånge – länge, - här uppå en ö, jag kan icke ha densama, om gud ej gifwer mig sin anda, när jag af – dö”. N:o 249:3. Herren hörde ock hennes Böner och kallade henne i behagelig tid ifrån denna jämerdalen in uti sin frögdesal, hwarefter hon så länge wistats; En afwaktande passion, som i flera weckor hållit an med henne, ändade hennes lif d. 28 sistl:na Novembr. då hon, under sina plågor, war sysselsatt med sin Bön till gud, då hon såsom en trött dagakarl fick gå af sitt mödosamma arbete till en angenäm hvila, sedan hon här i werlden nått en ålder af 94 år och några minuter.”