Hej Anna-Lena! Det är en helt fantastisk bok om Jacquette och hennes liv. Jag inser att det måste ha varit en grannlaga uppgift att via olika arkiv hitta små texter i brevväxlingar där så många brev förkommit eller av olika skäl förstörts. För min egen del blir Oscara den perfekta myten, ett hittebarn med kungligt namn, sina första år uppväxt hos fosterfamiljer som har liknande social ställning som de allra flesta av mina anfäder. En folkets prinsessa, som vid sex års ålder utklassar alla vid husförhöret. Ändå bortskickad, gömd och förnekad av Bernadotte. Bernadotte kommer aldrig döpa någon dotter till Oscara. Hon och det namnet får för mig tillhöra det kungarike som tillhör folket, som är fritt, oberoende och alliansfritt, med förmåga att spöa skiten ur vilken stormakt som helst oavsett.
Tack Anders för dina uppskattande ord om boken! Det betyder mycket för mig. Ja, det har varit mycket grävande i olika arkiv...roligt men tidskrävande. Jag ser Oscara som en oerhört stark person, en överlevare i alla bemärkelser. Det syns i hennes ansikte tycker jag att hon hade en stark karaktär. Hälsningar Anna-Lena