Titel: SV: Avelin
Skrivet av: Krister Törnqvist skrivet 2022-01-30, 11:14
Arkiv Digital har "Grytnäs socken (med Avesta) tingslags häradsrätt (W) AI:3 (1713-1719)". Margareta Ersdotters fall behandlas på ett extraordinarie ting (1713-01-20) AID: v764965.b40, vårtinget (1713-04-28) AID: v764965.b120 och hösttinget (1713-10-01) AID: v764965.b640.Här är ett utdrag:
Grytnäs socken DB 1713-01-20 v764965.b40 Stältes för Rätten Qwinspersonen Margreta Erickzdotter ifrån Kyrckobyn här i Grytnäs Sokn. som halffierde [3½] wecka för nästledne Juhl eller Anders meßoaftonen, födt oäckta barn, och anklagades af Länsman Wäk:de Petter Gagner för slijkt oäckta barneägande, påståendes han at såwähl hon som rätta barnefadren den hon bekänna må therföre lagligen umgella måtte, hwad the med en slijk olåflig beblandelse förtient. Margareta Erickzdotter bekände unga Drengen Johan Afweliin wara samma fader åt barnet hwilket han intet wijdkännas wille, för the åtskillige sängelag hon med andra manfolk skall hafwa haft, såßom med Bruckzmuhrmestaren Johan Matson, hwilken ofwer 2:ne el:r 3:ne nätter legat i säng med henne under muhrningzarbetet hoos hans föräldrar. Detta tillstod Margreta at Bem:te Muhrmestarn wed Pingstetijd nestledne, tå han muhrade hoos Postmestaren Wälb:de Olaus Afweliin legat i säng med honom 2:ne nätter, men ährligen och utan all kötzlig beblandelse, som och den tijden emot födzlostunden ingalunda accorderar. Flere sade och Afweliin sig hördt säijas, hennes alt för nähra umgänge plägat, men som han der på intet bewijs hafwer, lembnar han henne sielf dem at nämbna, tillståendes sig fuller beblandelse med henne haft, men för hennes lättfärdighet och tillhåld med flere, tilltror en annan så snart wara rätta barnefadren som sigh, och hennes bekännelse på honom allena i denna måttan wara osann, eller åt minstone twijfwelacktig. Frågades om hon något umgänge haft med Anders Olßon som uti ~~~´ förledet åhr tiente HäradzHöfdingen? Hon nekade sig annat än ährligit umgenge med honom haft, och theß mehr at sky alt ährligit med honom som han gift Karl war, tillståendes dock at hafwa fölgt honom ifrån Grytnäs Kyrcka annandag Påsk om aftonen samt SpelPetters pijga Lisbeth Ersd:r och som dhe kommo hijt till staden sennt, sedan alla sig lagt hade, så at dhe intet sluppo någonstädes in, blefwo the all 3 liggande på HäradzHöfdingens stallskulla utan för gprden nedan om Casseurens fägård wed grafwen. Tillfrågades Johan Afweliin om And:s Olßon ofta syntes i theß faders gård? Han swarade ofta nog, och sökte Margreta som med bryggningen hade at giöra. Margreta Ersdotter tillstod honom flera gånger wara kommen till sig i brygghuset at tända eld på Tobackzpijpan åt sig, sedan hon hade köpt sig 1 stop öhl inne uti Postmestarens stugu, och the sielfwa ärnade släcka uth liuset och gå till sängz, hållandes thet intet för underligit at han sökte eld at tända på Tobackzpijpan med, men therföre skall med intet skähl kunna säijas at emellan honom och henne Margreta något olofligit ungänge är plagat wordet. Tillfrågades Margreta Ersdotter om hon besökt And:s Olßon uti HäradzHöfdingens Drengestugu? Hon swarade sig en morgonstund hafwa gått dijt efter eld, råkade då Hustru Sara som elljest stillade uti ladugården, men då skulle tända eld under brennewijnspannan i brygghuset, då fölgdes bägge in uti Drengestugun, der drog Anders henne till sig inom sängebrädet, men så ~~~ snart hust Sara gick uth tädan i Brygghuset at tända eld under pannan, steg hon opp ifrån Anders Olßon, hoos hwilken och poicken Anders Pärßon ifrån Axelsbo låg, tog sig eld i spiselen och gick her med hem till Postmestarens. Brucksmuhrmestaren Johan Matßon förekallad och tillfrågad, om han besufwit Margreta Ersdotter? Swarade sig i förledet åhr in emot slutet af Maj månad, d: 26 el:r så wijd paß, hafwa muhrat åt Postmestaren Olaus Afweliin och då i 2:ne nätter legat i bänck med henne, och som han sedan antagen wardt till Bruckzmuhrmestare, köpte han och spenderade på dhe andra Brukzarbetarena några kannor öhl, drack och sielf med, samt wardt der af drucken, så at han aftonen somnade uti lidret, då Johannes Afwelijn tagit och burit honom in uti Margretas bänk, der han låg till morgonen, icke wetandes då huru han dijt kommen war, hwilket skalll hafwa warit 3:die natten som han der låg, tillståendes sig jämwähl ber:de 3 nätter för utan legat i säng med Margreta i Kyrckbyen, men alt på ährligit sätt och wijs, och med henne intet skamligit och olåfligit bedrifwit, utan dhe så obesmittade hwar ifrån annan skildz[?] som dhe råkades, förstod och intet annat af Margreta än hon war en ährlig pijga, bad och Postmestarens Hustru då hon kom in på honom om förlåtelse medan han i Margretas bänk låg, ty han wijste intet huru han dijt kommen war. Resolutio Alldenstund S:e Johan Afweliin widgår och bekänner sig hafwa häfdat Mar- ~~~ greta Ersdotter, men twiflar at wara rätter och samme barnefader åt hennes barn wed S Andreæ tijd födt 1712. Ty bötesfälles han Aweliin, för lönskeläget efter 3 Cap. Erfdb: L:L: och 1694 åhrs förordning till 10$:r S:mt samt Söndagz Kyrckoplickt. Ock Muhrmestaren Johan Matßon som tillstår sig flere resor legat i säng med henne Margreta, men i det öfriga wara frij från all kötzlig beblandelse med henne, bör ifrån mißtankarna sig Edeligen befrija, å nästa laga Wåhrting. Då jämwähl Anders Olofßon inkallas måste sig at förklara uppå the mißtankar som bärs till honom, af natteläger med henne på en stallskulla. Förr kan och Rätten öfwer Margretas förseende sig ändteligen icke utlåta, såsom och icke heller något sluta ofwer barnefödan, men thet förberördt är, fullgiordt warder.
Grytnäs socken DB 1713-04-28 v764965.b120 Förekallades Margreta Ersdotter ifrån Kyrckobyen, som uppå extraordinarie Tinget här i Afwestad d: 20 nästledne Januarij stält for Rätta om oäckta barnefödande, bekomde Johan Afweliin för barnsens fader, men han andra mißtänckte jämpte sig at hafwa häfdat Margreta, neml: Anders Olofßon och Brukzmestaren Johan Matßon, som då i synnerhet angåfwos, hwilka och nu sig insteldt. Ty företogz ransakningen med Anders Olofßon och Margareta, nekandes Anders i högsta måtto hafwa umgåtz med Margreta på något oährligit sätt, dhet hon i lijka måtto förnekade. Ty förekallades under förhör och till wittnes i det måhlet Anders Pärßon ifrån Axelsbo som jämte Anders Olßon tiente HäradzHöfdigen i förledit åhr, hwilken efter aflagd Eed berättade, at Margreta flera gånger kom in uti drengestugun till Anders Olofßon i HäradzHöfdingens gård men huru många mins han intet egenteligen En gång efter midnatten kom bem:te Margreta instigandes i drängestugun genom fönstret sedan hon hakan aftagit, genom en uthfallen ruta, trädandes till sängen sade åth honom, du tiufpoike hwarföre feck du mig intet uth eld. Jons[?] han swarade det är långt till dager ännu, I kunnen ännu få eld, der på steg Margreta op i sängen, läggandes sig emellan honom och Anders Olßon. Sedan då Hust Sara tienande HäradzHöfdingen inkom, som skulle tända eld under brännewijnspannan, och Anders Olofßon opstegen war, at kläda på sig, sade Margreta till ~~~´ Sara, iag är här inkommen at låna eld, stigandes der med opp, tog eld och gick uth genom dörren och gårdzporten hemåt. Frågandes om hon någon gång tillförne om nattetijd warit der inne? Han nekade och swarade thet med sitt wett intet wara skedt. En gång war Margreta Andersd:r till And:s Olßon och lät läppa ett par skor åt sig, hwilket skedde om dagen, och flere resor om helgedagzaftnorne pch å Söhndagarne war hon ock tijt, hwad ärende hon hade weet han intet. Watn hinkade And:s Olßon åt Margreta en gång och woro båda twå, denne And:s och And:s Pärßon[?] 3 a 4 gångor uth till Margreta i Postmestarens gård och brygghuus, emedan hon hölt på at brygga, under stundom jämwähl när hon brände; då feck And:s Pärßon brännewijn, och färsköhl nar hon bryggde. Frågandes denna Anders Pärßon om han ingen natt saknade Anders Olßon hemma i drängestugun och legat sielf allena? Han sade ofta händt det Anders sagt sig skola gå hem till Skräddarbo, då denna And:s Pärßon blifwit allena liggandes, men några flere gångor wet han sig intet wara lembnad allena, dock hwar det 14 dagar eller 3 weckor emot som sade sig skola gå hem till sin hustru, weet och intet när dhe lågo på skullen så och intet sedt något oährligit dem emellan. Ett klappeträ och en harka till at harcka samman spånor med, giorde Anders Olßon åt Margreta mehra påminner sig intet Anders Pärßon wed denna saken at berätta. Pijgan Lisbeth Ersdotter som låg med på stallskullen om natten emellan andra och 3:dje dag Påska war nu intet tillstädes derföre skulle hon inkallas till d: 29 Hujus da, och hans Hustru Anna Andersdotter benämd, och i Skräddarbo till hemwist, inkom, säijandes sig grant minnas det hennes man ~~~´ Anders Olofßon om aftonen efter andra Påskdagen och 2:ne pijgor jämpte honom, Margreta och Lisbeth Ersdöttrar hwilka dock intet woro inne uti stugun, utan stadnade utan för i förstugun, dock sedan Anders drögt en stund, fölgdt honom bägge tillbaka in åt Awestad igen. Inga mißtankar om sin man och Margreta Ersdotter sade hust Anna sig haft hafwa, eller skähl och orsak ther till funnit, utan håller honom före wara aldeles frij. Pijgan Lisbetha Ersdotter som förledet åhr tiente Peter Hanßon här i Afwestad berättade, at hon om andra Påskdagen war at besöka sitt folck, och emot aftonen kom i föllje med Anders Olßon samt Margreta Ersd:r at gå tillbaka hijt, när the kommo till Månsbo elfstranden och båten skiötz uth, at roo öfwer med, slog klockan ett, hwarföre tå the wed thetta landat opstego uhr båten, höltz orådeligit at gå hwar hem till sitt, emedan the trodde sig intet slippa in utan blefwo liggande på Häradzhöfdingens stallskulla, in till morgonen, läggandes sig bägge pijgorne först, och And:s sidst, Margreta Ersdotter låg emellan Lisbeth och Anders, men huru när the lågo hwar annan kan hon intet wist säija, ty hon somnade straxt in. Nekade sig elljest någon gång mehra hafwa warit i sellskap med them bägge. Anders Olßon anböd sig med lijflig eed at befrija den han ingen olåflig beblandelse eller omgänge med Margreta Ersdotter någonsin förplägadt, men förbehölt sig ther emot wedergäldning för omkostningar och tijdzspillan af dem som honom i sådant ryckte fördt. Resolutio. Margreta Ersdotter tillägger fuller intet Anders Olßon det han någon olåflig beblandelse med henne plägat, dock som hon en gång instigandes igenom drengstugufönstret, in till honom om nattefijd, lagt sig emellan honom ~~~´ och gossen Anders Pärßon, der hon en stund legat, och Amders Olßon om natten emellan andra och 3:de dag Påsk förledet åhr lagt sig med henne och pijgan Lisbetha Ersdotter på stallskullen, då dhe wähl hade kunnat gått hem och inkomma hwar till sina wahnliga rummen således fördt sig sielfwa i mißtankar om otillbörligit umgänge. Altså må Anders Olßon, efter eget anbud och förordningen de A:o 1696 å nästa Hösteting, med sielf sins lijfliga eed, sig och henne befrija, ifrån både gärningen och mißtankarne, på thet Rätten sedan med theß desto bättre säkerhet, må kunna afsäija, både hwem som för barnefödan stå skall och sig öfwer Margretas plickt änteligen uthlåta.
Bruckzmuhrmestaren Johan Matßon, som inkalla låtit D:r Johan Afweliin, beklagade sig, öfwer det honom wed extraord:rie Tinget d: 20 sidstledne Januarij påbördat blef at hafwa besufwit Margreta Ersdotter som i förledit åhr tiente fadren Postmestaren Awelijn hwarutinnan han på sin Siäls salighet, säger sig kunna bedyra sin oskylldighet. Men tillstår således wara händt at d: 26 Maj 1712 om aftonen, sedan han lembnat muhrningen uti Postmestarens brygghus, tillstadde honom matmodren at få ligga öfwer natten i pijgans bänk, tänckandes som då at pijgan skulle ligga annorstädes och intet der, dock enär han waknade, blef han warse henne ligga jämpte sig, men hade altz intet sig med henne befattat, utan trott af arbetet om aftonen hårdt insomnat, och intet waknat förr än tijder war om morgonen, at upstå, som och skall wara skedt. Men om dagen näst efter tå han lycktade sitt arbete skall han hafwa fått wetat samma qwinsperson wara hafwande, och 3 dagar ther efter tå ~~~´ han blef antagen till Bruckzmuhrmestare, kom han at spendera på några andra Bruckzarbetare, och ibland dem något at dricka, så at han wardt drucken, lade sig så uti en krubba bak gården, derest han hårdt insomnade, och enär som om morgonen waknade fan han sig liggande uti förber:de fållbenck hoos åfwannämde quinsperßon icke wetandes huru han dijt kommen war, utan Margreta sagdt det Johan Aweliin burit honom dijt, ty upsteg han straxt, och hade icke det ringaste sig med henne befattat, utan skall wara reen i sitt samwete, at han med henne intet haft at beställa, så och under bägges, theras opwext tillhopa, aldrig kunnat föstå, sådan odygd af henne som nu sedermehra sportz. Påståendes i thy at icke allenast blifwa ifrån beskyllningarne befrijad utan och niuta betalning för expenser hinder och tijdzspillan. Hwaremot Johannes Afwellin sitt skrefteliga swar insände, at icke willja eller finna sig skyldig, utan med honom i det måhlet contestera, fast än han hiälpte honom liggande såsom en dödh menniska uthur ett otieneligit rum, ifrån oskähliga kreatur, som hade kunnat tillfoga honom någon skada, hwarutinnan han formener sig hafwa giordt honom en wählgierning, och der wijd inga andra tankar skall hafwa haft än hans egen conservation. Icke heller directe honom någonsin beskylt eller beryktat för beblandelse med Margreta Ersdotter utan sagt det mißtankarna kunnat så löpa. Men efter sitt egit tillbud både under extraord:e Tinget och nu, befrijade sig Bruckzmhrmestaren Johan Matßon med lijflig Eed, at aldrig hafwa sig med Margreta Ersdotter olåfligen beblandat, Resolutio. Såsom Johan Matßon efter ~~~ eget anbud både under extraord:e Tinget d: 20 sidstledne Januari, och nu, samt HäradzRättens der å grundade Domb under ber:de extraord:e Ting sig endeligen befrijad ifrån all oloflig beblandelse med Margreta Ersdotter; Altså blifwer han den beskyllningen och mißtanken rätteligen frij, så at ingen här efter må honom sådant förwijta wjder laga plickt till görandes. Men hwad then reconvertion angår, som Johan Matßon påstår emot Johan Aweliin; Så aldenstund han aldrig fulleligen honom gärningen tillagt, eller derföre berycktat, utom för Rätten tillkenna gifwit, at han Johan Matßon war funnen i säng med Margreta, hwilket han sielf bicke neka gitter, utan för detta tillstådt och ännu widkäns at hafwa legat i säng med henne, så wähl tillförnne i Grytnäsbyen som i förledit åhr 1712 i Maj månad, uti Postmestarens Awellins huus, deröfwer Rätten sedan anstod at ransaka om något närmare omgänge dem emellan förplägat warit, eller intet, Ty kom i så beskafat måhl Johan Matßon ingen reconvention eller plickt uppå Johan Afwellin erhålla, eller någon wedergäldning för expenser hinder och tijdzspillan niuta.
Grytnäs socken DB 1713-10-01 v764965.b640 Efter Rättens dom å sidsta Wåhrting den 28 Aprilis innewahrande Åhr, instälte ig nu And:s Olofβon, tienande Länsman Wäl:d Petter Gagner på Månsbo, och med Lijfl: Ed sig befrjade ifrå alf olåfl: umgänge med Margareta Ersdotter ifrån Kyrckiobyen, ther med han och alt sådant åtaal undslap; Men S:r Johan Aweliin, som på extraordinarie Tinget den 20 näst wekan Januarij widkändes att hafwa henne Margareta Erikzdotter häfdat, pålades att för hielpa henne til Kyrkiones frijheter igen och åhrl:n förskiuta til barnefödan En Tunna Säd och Otta $:r penningar, så länge och intil barnet hinner dhe Åhren, att det förmåhr tiena sig sielfwom födan, och thet mehra der til tarfwas, försträcker modren; Then ther och för lönskelägret med bem: ogifte persson, sakfälles att böta Femb Daler Selfm. och stå en Söndag på plichtepallen, ther på hon aflöses ifrån Syndh.