Titel: SV: Rafsten
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2022-01-15, 10:18
Tusen tack Anders för den födelsenotisen, det är ju strålande! Jag lyckades nämligen aldrig återfinna den, men då kan jag alltså konstatera att barnet inte föddes i Annelöv utan i Arrie ;D
Jag följer med stort intresse er diskussion kring Erik Rafstens familj och ättlingar, och hoppar in om jag upptäcker att jag kan bidra med något från min forskning :) I nuläget kan jag dock bara tillägga att anteckningen i Smedstorps mantalslängd 1725 lyder ”mannen i wärckel[ig] tienst”, alltså att maken inte bara behållit titeln ryttare för att han tidigare varit ryttare utan att han verkligen var i tjänst. Detta var viktigt att anmärka eftersom han därmed var skattebefriad, vilket ju också stämmer bra med att det bara är ”Ryttare h: Kirstina” som betalar skatt det året.
Även jag har funderat över dessa svenskar i Danmark, och jag har alltid misstänkt att arbetstillfällena helt enkelt var fler där och att många skåningar passade på att söka jobb i Danmark under fredstid. Jag misstänker även att många upplevde det som lättare att ”gömma sig” från de svenska myndigheterna i Danmark, i synnerhet i storstaden Köpenhamn. Många av de Lundabor som jag senare har hittat i Köpenhamn har i alla fall anteckningen ”rymd till Danmark” i Lunds skatte- och uppbördslängder, så de tycks inte ha flyttat dit med myndigheternas tillstånd. Oavsett anledning så tycks det i varje fall ha bott mängder av svenskar i Danmark och i synnerhet i Köpenhamn, något man får ett intressant exempel på i akademismeden Petter Löwegrens (1783–1871) memoarer, där han minns en resa från hemstaden Lund till Köpenhamn 1803 (Löwegren, Petter, Lundensisk vardag för 150 år sedan: ur Petter Löwegrens minnesböcker (Det gamla Lund 33, 1951), Lund: Fören., 1951, s. 20):
”Även voro vi hos en bokbindare, som varit sin egen i Lund, där han var född. Han var svåger med handlande Winqvist här i staden. Han hette Didrik Wilhelmsson Balkhoff. De voro alltför många att uppräkna alla de svenska och bekanta, som där träffades. […] Där i en av källrarna bodde en, som hette Lindberg. Han hade varit smedgesäll och arbetat hos Hempel i Lund. Han rymde med Hempels dotter kort efter det hon hade haft bröllop med en hökare, som hette Abraham Lundberg, broder till den så kallade Bengt Lundberg, samma Bengt, som lärt smed hemma hos min far. Där voro många dels bekanta, dels obekanta svenskar.”