Vad gäller Bryggmansläkten i Piteå stad, samma släkt som Bryggman i Pitholm, så heter släktens män i staden "Bruggman" i efternamn. Att det inte noterats av släktforskare utan de har istället skrivit "Bryggman" på släktens män i Piteå, är inte bra alls ur vare sig historiskt hänseende eller ur släktforskarperspektiv.
[...]
Jag kallar min släkt Bruggman i Piteå stad som det står i dopböcker. "Bryggman" kallar jag de av släkten som bodde i Pitholm.
Om det är samma släkt, varför skulle det då vara fel att stava släktnamnet på samma sätt för alla medlemmar av släkten?
Men historiskt blir det ett fel som ger jätteproblem släktforskningsmässigt vad gäller en släkts bakgrundshistoria. Därför är omskrivningen av "Bruggman" i Piteå stad och Piteå socken till "Bryggman" som gjorts av släktforskare ett stort felgrepp enligt min mening.
Och en del i Norrbotten var från andra platser i Sverige och även från andra länder och det påverkade naturligtvis efternamnen. Att i det sammanhanget ignorera "Bruggman" i källorna som släktforskare gjort som skrivit om den släkten och göra om alla dess efternamn till "Bryggman", utan hänsyn till hur efternamnet stavats i källorna, har varit en stor otjänst mot den släkten är min uppfattning. Det är en form av historierevision som inte alls är bra.
Alla som har erfarenhet av forskning i gamla handlingar vet - eller borde åtminstone veta - att stavningar varierade beroende på vem som höll i pennan. En och samma person kan få sitt namn stavat på olika sätt i kyrkobok, mantalslängd, bouppteckning m.m. Och stavningen kan också variera i olika handlingar även om det är samme skrivare - t.o.m. i samma handling kan det finnas flera stavningar av samma namn.
Det går alltså inte att att peka på en specifik stavning och säga att det är det som personen eller släkten "heter". Det fanns helt enkelt ingen officiellt fastställd stavning av namn förr.
Här finns ett namnregister för Piteå stadsförsamlings vigsel- och dödböcker: https://app.arkivdigital.se/aid/v642013.b10 (https://app.arkivdigital.se/aid/v642013.b10)
Och ett för husförhörslängderna: https://app.arkivdigital.se/aid/v642035.b10 (https://app.arkivdigital.se/aid/v642035.b10)
De flesta gångerna står det Bryggman, men några gånger Brüggman i dödboksregistret. Om man kollar i originalet vill jag dock få registrets "Brüggman" till Bruggman; man skrev ju u med en våg över (ũ) för att skilja det från n. Och varför skulle man använda ett tyskt ü i Piteå?
Nu är det ju inte lätt att höra skillnad på Bryggman och Bruggman - om u uttalas som u. I dag uttalar dock många personer i Sverige kort u som ö; Bruggman blir då Bröggman. Men om vi inte låter oss förledas av detta nutida 'riks-TV-uttal', utan uttalar kort u som u, så är ju skillnaden mellan Bryggman och Bruggman knappt hörbar, så det är ju inte så märkligt om personer som hör namnet uttalas kan stava det olika.
Jon Bruggman hette en i släkten i Piteå stad (se bifogad bild). Sonen Anders Jonsson heter också Bruggman i efternamn vid hälften av de tillfällen han och hustrun döper barn i Piteå stad och hans efternamn användes; ex dottern Elisabeth döpt 21 november 1703 och dottern Britadöpt 24 februari 1708. När Anders inte står som "Bruggman" vid dop står han som "Anders Jonsson". Att eventuellt ge faktumet med användningen av "Bruggman" en förklaring som "prästen var så korkade att han inte kunde skriva in rätt efternamn" skulle bara bli dumt, bland annat för att Bruggman används gång på gång på gång i dopböckerna och för fler män än en, och dessutom från en generation till en annan. Och hur svagtänkt kunde en präst vara och ändå få fortsätta vara präst..?
Och hur ser det då ut i mantalslängden för Piteå stad 1705 (s. 1336; https://app.arkivdigital.se/aid/v840649b.b1160.s1336 (https://app.arkivdigital.se/aid/v840649b.b1160.s1336))? Jo, som på bilden nedan...