Titel: SV: Petter Bäck f. ca 1665
Skrivet av: Kikki-Maria Kairvar skrivet 2021-12-15, 15:35
Lennart, stort tack för ditt ingående svar. Nu vet jag bättre var jag kan fortsätta söka.
Per, det kände jag inte alls till. Tack för uppgiften! Att klockaryrket inte var en bisyssla framgår tydligt av "En majdag i Wärend". :)
Hälsningar! Kikki-Maria
EN MAJDAG I WÄREND
Klockarsången uppfördes för första gången den 11 maj 1843 på Kongliga Teatern i Stockholm. J. Berwald hade arrangerat musiken och Jenny Lindh medverkade i en av huvudrollerna. Med snäpparen i handen kommer klockaren flåsande in på scenen, från fattigstugan där han slagit åder på en gammal gumma för att bota hennes tandvärk. Han sjunger:
”Kockarfar, han skall nu allting bestyra: Lära barnen, att två och två det är fyra. Utan honom man kan ej lära stava, Utan honom man kan ej folket begrava. Föds ett barn, så frågas, vad skall det heta? Gå till klockarn han måste allting ju veta.
Om ett par sig i äkta ståndet begiver, Är det klockarn, som bröllopsverserna skriver. Får med sjukdom för sina synder man sota, Gå till klockarn, han skall dig nog kunna bota.
Om processer och annat otyg man äger: Gå till klockarn och hör dig för vad han säger. Han skall veta råd för alla slags sorger, Ympa barn skall han kunna, samt spela på orger.
Det är han som skall hålla handboken åt prästen, Och vid gravöl så är det han som får resten. Varje söndag skall predikstolen han damma, Klockare och klokare är detsamma.
Han läsa skall kunna nyaste moden, Lugga barn skall han på Lankaster-methoden. Han åt prosten skall väga tiondesmöret, Åka bak på chaisen till läsförhöret. Prost och kaplan han söka skall att förlika, Och vid mässfall det händer, han får predika. Intenting, nej intet får han försumma; Dör en gubbe, så tröstar klockarn hans gumma.
Han skall föra an både dansen och leken, Och vid bordet så är det han som skär steken. Han skall vara med från början till slutet; Skall det skjutas, så släpper klockarn till krutet.
Han skall vara en hjälp för gamla och unga, Framförallt skall han vara gröm till att sjunga. Överallt så är klockarn framme och råder, Får man tandvärk, skall han på tummen slå åder.
Men i dag är han helaste ärend, Att lyckönska Er, silverstjärnor i Wärend”.