NULL
Skriv ut sidan - Per Drake och brevskrivaren Måns Jonsson
Anbytarforum
Titel: Per Drake och brevskrivaren Måns Jonsson
Skrivet av: Annika Ericsson skrivet 2021-10-30, 16:51
Jag missade att återge slutet av brevet! Efter iagh gudh befallat aff Gielle den 22 November Anno 1702 /Måns Jonnsson, kom ett tillägg där Måns redogör för vilken lön han ska få:
Citera
Och huad han vil gifva mig i Kleder och mynt så är det nu först 3 dahler i lön och dertil vil han gifva mig en vallmars råck och vallmarsbyxor, men han lofva mig ät par skinbyxor skiortor, en grann och två grofvare, 3 par skor, 1 par strumper, vantor och hanskor och en halsduk, mera så får jag inte. 1 karulin gaf han mig i fördel och än skiorta hafver iagh fåt.
Tyvärr har jag inte något förslag på var i det stora Drakpusslet vi ska placera in Måns kamrat Per Drake, men han är troligen nära släkt med någon av de Drakar som nämnts tidigare i denna tråd, det vill säga antingen (mest troligt) en ättling till herr Peder Andersson i Brunflo och hustru Anna Olofsdotter, eller son till någon av de Drak-soldater som verkade i Jämtland, men som inte var födda där och som kanske inte tillhörde samma släkt.
Av detta enda brev är det förstås svårt att dra några bra slutsatser, men det går att spekulera. Både Per Drake och hans brevskrivande kamrat Måns Jonsson verkar tillhöra den breda allmogen. De var inte rika - då hade de inte tagit tjänst som drängar - men de var inte helt barskrapade. När de saknade pengar löste Per Drake den akuta situationen genom att sellia bort sina hansker, att han skulle få något til att lefwa medh, så lenge at det skule falla någon förtjenst. Måns själv hade pengar i en kista hemma i Jämtland, som han bad föräldrarna att ge skräddaren för att sy upp en finare rock - med knappar i - för kyrkobesök. Han har visserligen fått en svart vadmalsrock av sin husbonde, men iag vil icke hafva honom til kyrckan di heller. Det kan alltså inte vara frågan om samhällets lägsta skikt. Både Per Drake och Måns Jonsson kan förmodas vara bondsöner.
Ingen av dem tycks ha någon närmare släkt i den del av Hälsingland där de tjänade, för då hade de troligen vänt sig dit och tagit ett lån när pengarna tog slut, åtminstone Måns som ju hade pengar hemma. Det finns inte heller någon antydan i brevet om att Måns träffat någon släkting eller vän till familjen. Även i ett kort brev skulle en hälsning från en bekant hälsing troligen ha klämts in.
Per Drake är den enda kamrat som nämns vid namn, men det framgår att det var ett något större sällskap, som kom till "socknen" (namnet på denna socken framgår tyvärr inte, men min gissning är alltså Jättendal) den 12 oktober 1702 och där iagh och mina kamrater till att börja med arbetade på gården Wij.
Så, varför tog sig ett sällskap av unga jämtar till Hälsingland? Jag vet inte, men tror att det var lättare att få jobb där än på hemmaplan och att lönerna för en dräng var högre (utom hos den snåle bonden i Wij). Det här är inget jag har sett några studier kring, och det vore intressant att jämföra det Måns skriver med lönenivån i Jämtland vid denna tid. Att jag tror att lönerna var högre i Hälsingland beror på tillgång och efterfrågan.
Under denna tid var Sverige i krig, det Stora nordiska kriget (1700-1721) (https://sv.wikipedia.org/wiki/Stora_nordiska_kriget). Många män skickades ut till fronten och dog, i de flesta fall av sjukdomar. De ersattes av nya män och det blev ett underskott på män i arbetsför ålder i stora delar av riket.
Jämtland drabbades inte på samma vis, eftersom jämtarna 1688 hade skrivit ett kontrakt med svenska kronan, Brunflotraktaten, om att jämtska styrkor enbart fick användas till att försvara det egna landskapet. Jämtarna skickades därför inte ut till fronten. De påverkades av kriget, skansar förbättrades och beredskapen var säkert hög, men de dog inte av difteri på ett lerigt fält i Polen. Jämfört med andra landskap, fanns det förhållandevis många arbetsföra män kvar i landskapet. (När kriget drog ut på tiden försökte den svenska regimen mönstra även jämtar för tjänstgöring i Tyskland, men de vägrade såväl 1712 som 1713 eftersom Brunflotraktaten fastslagit att de skulle försvara just Jämtland. Karl XII rev upp avtalet 1718, och vid det fatala fälttåget till Norge samma år var det många jämtar som dog på fjället.)
Jag tror alltså att en anledning till att unga jämtar sökte sig till andra landskap för tillfälliga arbeten under början av 1700-talet, var att det där rådde brist på arbetskraft och att Per Drake, Måns Jonsson och deras kamrater därmed fick bättre betalt än om de tagit tjänst som drängar på granngården där hemma. Men detta är endast en gissning.
Jag har skummat i kyrkböcker från Jättendal anno 1702 och 1703 för att se om Måns Jonsson eller Per Drake skymtar förbi som dopvittnen eller i annat sammanhang, men har inte sett dem. Jag har inte letat senare än så, i och med att jag inte vet om de stannade i denna socken (eller ens är säker på att det var i Jättendal de befann sig). I mitt skummande kan jag dock ha missat något och det finns förstås domböcker och andra källor där någon av dem skulle kunna dyka upp, som jag inte kollat på, så möjligheterna att hitta mer om denna Drake är inte uttömda alls.
Att de var någonstans i Hälsingland och arbetar på en av de gårdar som under denna tid byggde upp ett välstånd genom linodling (https://www.regiongavleborg.se/halsingegardar/varldsarvet-halsingegardar/Landskapets-historia/Linet-/), känns dock rätt säkert. Måns skrev att när folcket begynder til at fellas emellan Jemptelan och Helsingland i vinter så skal iagh ful skicka äder något trå lin.
Vad kan vi mer ana om Per Drake genom hans kamrats brev? På sidan där brevet återges, står det att Måns sannolikt inte var skrivkunnig utan anlitar kamraten Per Drake som skrivhjälp. Det kan stämma, för i Måns brev står det att huad min lön och kleder abelangar så är det skrifat nedan före her, Ty iagh kommes icke skrifa up det ner iagh skref det mera ty her [fel avskrivet för Per?] Drache, var iche til stedes ty han skal skencka migh kleder och lön och huad iagh skal hafva der.
Passusen är dock inte entydig. Båda kan vara skrivkunniga och det kan ha varit Per som satt inne med detaljerna om arbetsvillkoren. Dock verkar det klart att Per Drake kunde skriva. Fler uppgifter än så lyckas jag vrida ur detta brev. Vem Per Drake och de övriga som nämns i brevet var, förblir obesvarat.
Han är den sista av de Drakar jag har med i kartläggningen (men fler kan dyka upp). Det finns visserligen en mängd båtsmän Drake vid Norrlandskusten som absolut kan ha gemensamt ursprung med Drakarna i Jämtland, men att räkna upp dem skulle endast bli en lista med namn på personer som jag inte har förutsättning att hitta ursprunget för idag, så det står jag över.
Härnäst tänker jag rita lite släktträd över denna släkt, där jag placerar in de individer som vi, med mer eller mindre stor säkerhet, trots allt har viss koll på. Av praktiska skäl kommer jag då inte att gå bortanför herr Peder Anderssons och hustru Anna Olofsdotters barnbarnsbarn. Eller, det är vad jag tänker nu, innan jag börjat rita.