NULL Skriv ut sidan - SV: Edhelius

Anbytarforum

Titel: SV: Edhelius
Skrivet av: Annika Ericsson skrivet 2021-09-19, 10:00
Vilket jobb!

Var ska denna diskussion föras?
Detta sidospår är spännande, men om vi vill gräva vidare, bör det nog ske antingen i Övriga släkter - B -> Bjugg eller i Introducerad adel - L -> Lilliestierna (i och med att det tycks finnas flera släkter Bjugg och detta rör ursprunget till den adliga ätten Lilliestierna nr 888 (https://www.adelsvapen.com/genealogi/Lilliestierna_nr_888), som har - eller trodde sig ha - gemensamt ursprung med den Bjuggfamilj som den kortlivade adliga ätten Lilliestierna nr 427 (https://www.adelsvapen.com/genealogi/Lilliestierna_nr_427) härstammade från.

Relation till Dorotea Jönsdotter
Den fråga jag hade, om (och i så fall hur) rådmannen Johan Bjugg var befryndad med Dorotea Jönsdotter, tycks besvarad. Ifall Bjuggs maka var Helena Hård af Segerstad och han endast var gift en gång, ser jag ingen sådan koppling. Jag har inte Arkiv digital och kan därmed inte testa hållfastheten i N W Marcks von Würtembergs genealogier.

Det behöver jag dock inte, för jag tror inte längre att det fanns något svåger- eller släktskap mellan rådmannen Johan Bjugg och änkan Dorotea.

I det du, Constantinus, skrev ovan, finns en enkel förklaring till att Johan Bjugg var en av de tre förmyndarna:
Citera
Den 13/9 1603 utsåg rådhusrätten tre förmyndare - kammarskrivaren Christoffer Jönsson (barnens kusin på fädernet), vägaren Henrik Hansson (ingift på mödernet) och oskylde rådmannen Mickel Hansson.
Skiftet efter Per Ivarsson skedde visserligen nästan 80 år senare, men principen med tre förmyndare, fäderne + möderne + obesläktad, låter klok och kan vara skälet till att en orelaterad och redbar representant för staden, Johan Bjugg, blev en av de tre gode männen. Den yngre kullens möderne behövde ju ingen representant i och med att deras mamma, en myndig änka, levde och kunde bevaka sitt eget och barnens intressen i förhållande till styvbarnen!

Johan Bjuggs förmenta syster Christina
Vi kan (om inte annat dyker upp) släppa Bjuggspåret i denna tråd - men jag kommer vid tillfälle att forska vidare! Så här skrev jag på Facebook för två år sedan (https://www.facebook.com/annika.ericsson.33/posts/10156661420912849):
Citera
Erik Fluur var gift två gånger. Först med min anmoder Kristina Bjugg, som sägs vara dotter till en prominent Stockholmsborgare och dotterdotter till slottsfogden Nils Bjugg på Tre kronor, men jag vill kolla upp det bättre innan jag skriver mer om det.

Kristina dog någon gång innan 1664, när den 47-årige änklingen Erik gifte om sig med prästdottern Magdalena Stecksenia från Lövånger. Om jag räknar rätt var Magdalena bara fjorton år när hon blev styvmor till ett halvt dussin Fluur-filurer och de äldsta styvbarnen var äldre än hon.
Jag har alltså sedan en tid tillbaka planer på att undersöka prästhustrun Kristina Bjuggs ursprung.

Jag passar på att länka till Släkt och Hävd nr 3-4 1989 (https://slaegtsbibliotek.dk/910972.pdf), där vi på sidan 167 finner Sten Möllers artikel Kyrkoherde Erich Fluur och hans hustru Christina Bjugg.

I artikeln, som jag inte sett förrän igår, framkommer många bra tankegångar, men det finns två fel som är så principiellt viktiga och vanliga att jag vill ta upp dem. Det står att Kerstin (i SoH Kristina, vilket är samma namn) Nilsdotter (Bjugg) skulle vara gift med sin kusin Olof Persson (Bjugg).

Fel 1: Fäder skall inte namnges efter sina barn
Argumentet är att "Anders kallade sig Bjugg, alltså måste hans pappa Olof Persson komma från den släkten".

Det kanske inte var lika uppmärksammat när Möller skrev denna artikel på 1980-talet, men idag borde det vara välkänt att släktnamn på 1600-talet ofta upptogs från mammans sida av släkten.

Tyvärr genomsyrar den gamla idén om att släktnamn kom från fädernet en stor del av den etablerade litteraturen. Ett exempel här i Edhelius-tråden, är att Bygdén i herdaminnet för Härnösand stift (http://blasta.familyds.org/herdamin/rodon.pdf) kallar herr Anders Henriksson, morfar till Dorotea Jönsdotter (aktuarien Per Ivarssons änka), för Anders Henricson Blix, vilket är direkt fel. Att minst tre söner till herr Anders i Rödön brukade namnet Blix, beror på att de ärvt det från mor och morfar.

Fel 2: "Kusinäktenskap" på 1600-talet betyder (nästan) alltid forskningsfel
Det finns alltså inget behov av att trycka in Kerstin Nilsdotter (Bjuggs) make i Bjuggsläkten. I synnerhet inte genom att låta Olof och Kerstin begå ett så allvarligt brott som blodskam, vilket ett kusingifte i början av 1600-talet hade inneburit.

Det förekom enstaka och mycket kontroversiella kusinäktenskap inom kungahuset (se artikel i SBL om prinsessan Maria Elisabet (https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/12100#/sbl/Mobil/Artikel/9107)) och inom högadeln, men dessa undantag har ingen som helst bäring på vad som var moraliskt och juridiskt möjligt för en borgare vid samma tid. Kusiner var helt enkelt tabu!

Så snart vi ser ett förment kusinäktenskap innan 1715, utan att det finns en dokumenterad dispens eller någon form av samtida dokument som klargör att det verkligen var frågan om två kusiner, bör vi leta efter forskningsfelet.

Mer att göra, men på annan plats
Artikelns argument om att Erik Fluurs hustru Christina Bjugg kan ha tillhört Stockholms-Bjuggarna faller dock inte för att författaren tagit miste på Olof Perssons identitet. Det finns utrymme för fler syskon till Johan Bjugg, Anders Lilliestierna och Margareta Bjugg!

Mer forskning krävs här. Varifrån kommer exempelvis Bygdéns uppgift om att hustrun hette Christina Bjugg och kom från Gästrikland? (Bygdéns herdaminne är bra, men lika snålt på källor som övriga herdaminnen!)