Titel: SV: Schildt
Skrivet av: Dick Wase skrivet 2021-04-24, 00:00
Förvirrad diskussion eller inte får stå för Berit Sjögren. Jag konstaterar bara att hon åter förbryter sig stort mot Ockhams rakkniv (den enklaste förklaringen är i allmänhet den rätta) då hon börjar spekulera i en okänd dotter till Adam Schildt som ett mer troligt alternativ än Johan Gabriel Hjertstedts uppgift att hans farfars mor skulle ha varit ”hoffröken Charlotta Schildt”. Vad jag hela tiden andragit är reella fakta. Johan Gabriel skriver en liten släktkrönika före sin död 1837 (när vet vi inte). Han har haft tillgång till uppgifter från sin fader, om dennes farmor, till tio års ålder och av sin mor ända fram till 1814. Dessutom har halvsyskon till hans farfar levt till dess Johan Gabriel uppnått vuxen ålder (Catharina Charlotta, dotter till Barbro Catharina Schildt, dog 1800, Ingeborg Christina 1791, Ulrica Magdalena 1799, Elisabeth Catharina 1793, Fredrica Lovisa 1803 och Peter Gabriel så sent som 1828). Varför i allsindar skulle inte kunskap finnas om Carl Fredrik Hjertstedts moder i familjen? Och, varför skulle Johan Gabriel hitta på en Charlotta Schildt när han lika väl kunde ha påstått precis vad som helst?!
Det anförs att Charlotta Schildt inte finns i någon födelselängd. Det gör inte heller Carl Samuel, Georg Benjamin eller Carl Fredrik Hjertstedt. Då var ändå den förstnämnde född så att ett äktenskap (som inte heller finns noterat i någon kyrkobok, åtminstone har ingen åberopat en sådan notis) legitimerade honom. Ett för Sjögren besvärande faktum är också, att Ingeborg Zelow håller bröllop för Peter Hjertstedt och dottern till den make som förlupit henne snart efter bröllopet, vilken även inlett en juridisk strid mot henne, och vilken dotter hon aldrig fungerat som styvmor för och som Zelow inte har någonting att göra med innan bröllopet 1711. Berit Sjögren undviker nogsamt (förståeligt nog eftersom hon hellre sätter tilltro till personer som hon själv spekulerat fram – okänd dotter till Adam Schildt – än en sonsons sons angivelse) att beröra detta besvärande faktum. Hon har egna tankar kring namnet Benjamin, men avstår ”tills bevis framkommit”. Tankar som jag starkt misstänker kommer att tillföra ytterligare ”osynliga punkter”, typ ”oäkta son till Adam”. Namnet Georg Benjamin har direkta kopplingar till familjerna Zelow, Schildt och Croneborg, vilket också är reella fakta, liksom att Georg Benjamin och Carl Fredrik är oäkta, födda innan Peter Hjertstedt ingår ett äktenskap med Barbro Catharina Schildt, vilket äktenskap återupprättar hans och barnens status.
Angående inlägget om Georg Schildts ”piga Ingeborg Zelow” efterlyser Sjögren det handskrivna inlägget, men det presenterar ju Magnus Lindskog en länk till (https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0074654_00161) så det är bara att läsa och konstatera att namnet Ingeborg Zelo inte går att missuppfatta. Jag kan däremot hålla öppet för att Byrelius kanske inte skrivit att det var Ingeborg Zelow som var pigan – den som införde notisen kan ha blandat ihop begreppen – men det är definitivt så att hon är viktig i frågan om Georg Schildt och det oäkta barnet. Det är inte otänkbart att Byrelius drar en parallell med vad som hänt mellan Schildt och Zelow tidigare och det som sker 1696, men vet vi naturligtvis inte säkert. Däremot vet vi att Byrelius andragit en Ingeborg Zelow i samband med det hor som Georg Schildt bedrivit, som ledde till att någon 1696 var gravid med hans barn.
Sjögren påstår att Ingvar Eriksson inte har något om Charlotta Schildt, ”vilket inte betyder att han lämnar dörren öppen för hennes existens”. Naturligtvis vore det bästa om Eriksson själv ville engagera sig i detta, men till dess vill jag bara citera vad han 1992 (Släkt och Hävd) skriver i sin kommentar om min text om ätterna Schildt och Zelow (Släkt och Hävd 1991): ”Wases teori om att en Charlotta Schildt skulle vara dotter till Georg Schildt och Ingeborg Zelow, kan jag varken dementera eller stödja.” Förutom att han missuppfattar det som min ”teori”, när det i själva verket är en uppgift från Johan Gabriel Hjertstedt före 1837, så tar han inte ställning – och lämnar därmed öppet för att det kan stämma. Likaväl som han lämnar öppet för att det kan vara fel.