Titel: SV: Baaz / Baas
Skrivet av: Christer Abrahamsson skrivet 2021-03-18, 15:16
Lämnar här några kompletteringar angående Baazättlingar. Ingrid Bengtsdotter i Linnebjörke, Dädesjö hade med Johan Jacobsson, barnen Jacob och en dotter samt med nämndemannen Sone Gudmundsson i Linnebjörke, barnen Karin, Gudmund, Bengt, Börje och Brita. Alla hänvisningar till domböcker avser de renoverade exemplaren(jfr Släktforskarnas Årsbok 2009 s. 299 ff.). Kyrkoherden i Gårdsby Jöns Olai förde en halvhjort i sitt vapen. I sökandet efter hans härstamning har, enligt min mening, allt för lite uppmärksamhet fästs vid det försök sonsonen Peder Bengtsson i Munkabolet gjorde att sälja Sporryd till Anders i Ingaboda, Fröderyds socken (Norrv h:d 1617 15/9). Den sistnämnde måste vara identisk med ryttaren Anders Jacobsson – en son till Ingrid Jonsdotter [halvhjort av Björnskog], som hade sålt sina ärvda gårdar till systern Elin, gift med fogden Erik Nilsson, bror till kyrkoherden Jacob Nilsson i Dädesjö (Genealogisk Tidskrift Band V häfte 3 s. 158, Västra h:d 1613 10/5 – Bengt Matsson i Hörnebo och Jacob Andersson i Ingaboda var släkt till andra och tredje led) Ingrid Bengtsdotter var sannolikt Sones enda hustru, men närmare uppgifter behövs angående tidpunkten för Johan Jacobssons död. Sone Gudmundsson anklagades för hor med sin piga Brita Nilsdotter och kyrkoherden Nils Håkansson (gift med Johan Jacobssons halvsyster) påstods ha försökt tysta ner denna ”grofva synd”, men eftersom både Sone och Brita nekade kom Sone undan med en tolvmannaed (1628 27-28/6, 1628 30/8 och 1629 11/5). Karin Sonesdotter anklagades för att ha haft ett förhållande med sin halvkusin Nils Jonsson från Linneryds socken. Den tilltänkta tolvmannaeden ställdes emellertid in eftersom ”löskånan” som framfört anklagelserna inte ansågs trovärdig (1625 9-10/5 s. 49 samt 20-21/6). Karin gifte sig med ryttaren Lars Persson och hade 1650 en vuxen son (1630 12/10 s. 120 och 1632 28-29/5 s. 148, 1650 18/11 s. 14). Gudmund Gudmundsson anklagades 1627 för att ha gjort Kerstin ”Jon Månssons” skamliga förslag (1627 22/5 § 79). Han blev omkring 1630 gift med Håkan Beets dotter Ingrid från Betingetorp, Dädesjö, men dömdes 1636 till döden för hor med sin piga (1636 4/3 s. 2). Denna dom måste ha ställts under Hovrättens prövning, men senast 1638 var Gudmund död (testamente). Jag har inte haft tillfälle att söka efter Hovrättens avgörande och vet inte om han blev avrättad. 1639 gifte hustrun om sig med länsmannen Johan Håkansson och flyttade till Betingetorp. Gudmund efterlämnade flera barn. Endast sonen Gudmund Gudmundsson i Linnebjörke är namngiven, men allt som är känt talar för att Per Perssons hustru i Magersryd, Herråkra, sedan Betingetorp, var en dotter till Gudmund Sonesson (”Per Perssons hustru Karin” dog 1711 i Betingetorp och skulle enligt åldersuppgiften ha varit född 1635/36). Ingrid Håkansdotter efterlämnade ytterligare tre barn NN som var mor till Nils och Johan Nilsson samt NN, död före 1684, som var far eller mor till Mattis Persson, född omkring 1669 och död före 1712 utan arvingar. (Modern hade gift om sig med Lars Jonsson i Betingetorp, senare Björka (1684 8/2 § 33, 1712 6/2 § 79). En eller flera av nämnda personer kan emellertid vara barn till Ingrid Håkansdotter i äktenskapet med Johan Håkansson. Från detta äktenskap är endast dottern Elisabet säkert identifierad. Hon var gift med Petrus Hemmingius, som först efter hennes död blev kyrkoherde i Dädesjö. Dödsboet efter Johan Håkansson och hans hustru representeras regelmässigt av Petrus Hemmingius och övriga delägare anges vanligtvis ”arvingarna”. När Per Persson nämns framställs det som om han själv är arvingen (1674 12/1 s. 43, 1675 4/10 s. 117, 1680 7/6, 1682 29-31/5 § 62 och 1712 6/2 § 79). Detta är emellertid inte förenligt med vad som i övrigt är känt och vid uppbud 1693 15/5 framgår att en del av Betingetorp hade ägts av hans hustrus systersöner Nils och Johan Nilssons, vilkas hemvist inte anges. Det dröjde mer än 20 år efter Johan Håkanssons och hans hustrus död innan Per Persson sökte lagfart och det finns inga uppgifter om hur Elisabeth Johansdotters arvslott reglerades (1693 15/5 uppbud, 1695 29/10 § 42). Hon dog troligen i början av 1690-talet i Växjö och var en synnerligen besvärlig människa. Det är tänkbart att den slutgiltiga uppgörelsen beträffande Betingetorp inte kunde ske förrän efter hennes död. Bengt Sonesson gifte sig med Peder Skalles dotter Karin, trots betänkligheter på grund av hennes flirtande med kyrkoherdens söner, men sålde 1642 all sin egendom och rymde med en knektänka från Näsby (1642 1-2/5 s. 2). Han kom emellertid snart hem och dog utblottad i Linnebjörke i november 1644 med en dödsdom hängande över sig. (1643 28/1 s. 11, Växjö domkapitels ”bötesbok” DVII:1 1644 4/12 s, 371 och 389). Bengt efterlämnade 4 barn (1645 10/3 s. 6), dottern Brita, bosatt på Öland, försökte få ut arv efter fadern (1675 20/1 s. 1). Börje Sonesson uppges 1676 vara 64 år gammal och Daniel Jacobsson i Näsby är hans halvbroders son (1676 17/2 s. 15). Domboksnotisen är bristfälligt formulerad, men Börje köpte troligen brodern Bengt gård för att senare sälja den till brorsbarnen, Johan Håkanssons styvbarn (1650 18/11 s. 13). Börje ägde emellertid efter denna försäljning halva gården eftersom han ärvt 1/5 samt köpt 1/5 av systern Brita och 1/10 av systern Karin (1650 18/11 s. 14). Börje hade före 1672 pantsatt 1/4 till länsmannen Johan Håkansson men bör ju därefter ha haft kvar en fjärdedel under eget bruk!? Börjes måg, Daniel Andersson, lyckades lösa nämnda pant (1689 17/10 § 6 och 1690 2/6 § 36), men pantsatte ånyo denna fjärdedel till Johan Jonasson i Löpanäs. Från honom ”bördslöstes” gården (1694 5/11 § 16) av Johan Michelsson i Linnebjörke Lättagård. Fortfarande oklart vad som hänt med den resterande fjärdedelen. Börje uppges vara utfattig redan i mitten av 1670-talet och förekommer inte efter mitten av 1680-talet (mantalslängderna). Gudmund Gudmundssons styvfar köpte alltså Bengt Sonessons femtedel i Linnebjörke Sonagård samt halva Karin Sonesdotters femtedel på styvbarnens vägnar. Detta blev, tillsammans med styvbarnens arv, halva gården. Den ärvdes av Gudmund Gudmundsson och Per Persson i Betingetorp (1647 21/1, 1650 8-9/2 s. 5 och 18/11 s. 13, 1675 20/1 s. 1, 1693 29/10 § 42, 1712 6/2 § 79). Gudmund Gudmundsson andel måste så småningom ha sålts till Per Persson eller ärvts av hans hustru. Den hälftendel i Linnebjörke Sonagård som ägdes av Per Perssons arvingar kom efter dennes död i rest för 1711,1712 och 1713 års husbondeskatter och övergick i Christopher Trotzigs ägo (uppbud 1714 24/2, 8/6 och 9/10). Denna gård, numera kallad Börjesgård, ingick aldrig i Linnebjörke (Lindesjö) säteri. Räntan hade sålts till Jonas Bure. Dennes son hann emellertid sälja till ägaren av Drättinge, Johan Leijoncrona, innan reduktionen hunnit genomföras. Trotzig var Leijoncronas dotterson. Ägarna till Linnebjörke Börjesgård betalade alltså ränta till adliga ägare i stället för skatt under åren 1647-1710. Christopher Trotzig sålde 1718 till Anders Håkansson i Wraneke (uppbud 1718 10/11, jfr även Almquist Frälsegodsen s. 1154 och 1376 f.). Två släktgrenar som, sedan gammalt, felaktigt räknas till Baazsläkten är ättlingarna till Anna Johansdotter gift med Jon Persson Lundebergius och Lars Nilsson Flint (Smol.Ups I:63 och 83). Kronologiska skäl motsäger att hon var dotter till kyrkoherde Johan Baaz i Svarttorp och hon finns inte omnämnd i arvskifte 1661 (jfr även Släktforskarnas Årsbok 2009 s. 310). Karin Sierman, gift med kyrkoherden i Gränna Esaias Humble, efterlämnade sannolikt inga barn. Kyrkoherden i Sjösås Anders Wisings hustru Christina, var syster till Esaias (SloH 1973 s. 380 f. 1987 s. 280). Detta viste Rosengren men inte Virdestam (Smålands beskrivning II, Uppvidinge s. 121).