NULL Skriv ut sidan - SV: Fanjunkare Christian WINCKLER, fältväbel vid Kapten Segebadens kompani 1821

Anbytarforum

Titel: SV: Fanjunkare Christian WINCKLER, fältväbel vid Kapten Segebadens kompani 1821
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2021-03-07, 20:34: Hej Björn!

Det var en hel del intressanta uppgifter du har fått fram rörande familjen Winckler, och de där 33 frälseätterna låter inte fy skam – att hitta adliga grenar måste utan tvekan underlätta sökandet i antavlans äldre led! Så bra att det även löste sig med sergeanten / fältväbeln Johannes Winckler, och att det visade sig vara Christians son – nu blir man ju nyfiken på vilket ärende han hade hos Kungl. Maj:t 1839?

Själv har jag nog löst gåtan kring Henrik Wincklers ”två hustrur”, sedan jag råkade snubbla över en uppgift som inte var känd sedan tidigare. Det visade sig nämligen att karettmakaren Henrik Winckler (ca 1664–1752) hade ytterligare en son, som inte finns med bland syskonen i Malmö Carolis kyrkobok, nämligen Henrik Henriksson Winckler. Kanske har hans födelsenotis missats, eller också är han född i den församling där föräldrarna gifte sig (jag har inte lyckats hitta deras vigselnotis heller). Henrik Henriksson Winckler var med största sannolikhet född strax före år 1700, sägs 1732 vara hjulmakargesäll vid Artilleriet i Kristianstad, och bör vara identisk med den ”karettmakare och frimästare” Henrik Winckler som gifter sig 1728 30/8 i Lund med pigan Elisabeth Nilsdotter (född ca 1703, död 1763 3/4 i Lund; ”d 14 Julij Lystes första gången för Caretmakaren och frimästaren Hindrik Winckler och Elisabet Nilsdotter” och ”d 30 Augusti Copulerades Caretmakaren Hindrik Winckler [och] Pijgan Elisabet Nils dotter”; Lunds domkyrkoförsamlings kyrkoarkiv, vol. CI:1, 1671–1700, sid. 220 och 273).

Detta innebär alltså att pappa karettmakaren inte gifte om sig, utan var fortsatt gift med barnens mor Susanna i Lund, men hon flyttar tydligen på egen hand till sonen i Vanneberga i Vinslövs socken där hon dör och begravs 1752 29/3. Kanske kände hon att hennes åldrige make inte kunde ta hand om henne på bästa sätt i Lund? Annars bodde ju sonen Christian Winckler i Vallkärra, strax utanför Lund, men han tycks ha varit en rastlös själ (jag har bl.a. hittat en domboksnotis där myndigheterna beordrar honom att bosätta sig där han vistas) och var kanske inte ett pålitligt kort för den åldrande modern. Hon kallas ju i varje fall ”Hindrick Winklers hustru” vid sin död, och jag tror att det lilla ”NB” efter dödsnotisen mycket riktigt syftar på att hon egentligen var kyrkskriven / skattskriven hos sin make i Lund. Därefter dör ju alltså Henrik Winckler senare samma år i Lund, 1752 27/12, och den angivna åldern i dödsnotisen i Vinslöv 1752, 71 år, ger oss födelseåret runt 1680/81 för Susanna – vilket funkar bra, om nu Henrik Henriksson Winckler var den äldsta sonen och föddes strax före år 1700.

Genom att kombinera dessa uppgifter och hypoteser kan man skapa följande familjebild:

Winckler, Henrik, född omkr. 1664, karettmakarmästare, erhöll burskap som karettmakarmästare i Malmö 1708 19/6 (källa: Isbergs Biographicasamling på Malmö stadsarkiv), död 1752 27/12 i Lund.
Gift med Susanna, född omkr. 1681, död 1752 (begr. 29/3) i Vanneberga, Vinslövs socken.
Barn:
1. Henrik Henriksson Winckler, född troligen strax före år 1700, var 1732 hjulmakare vid Artilleriet i Kristianstad, gift 1728 30/8 i Lund med pigan Elisabet Nilsdotter, född omkr. 1703, död 1763 3/4 i L.
2. Peter Winckler, född 1700 7/6 i Malmö Caroli, begr. därst. 1702 23/9, ”seines alters 2 Jahr 3 Monat und 10 Tage”.
3. Beata Maria Winckler, född 1701 31/12 i Malmö Caroli, begr. därst. 1702 9/9, ”war alt 8 monat und 6 tage.”
4. Anna Maria Winckler, född 1703 14/8 i Malmö Caroli, död före 1708.
5. Anna Maria Winckler, född 1708 13/10 i Malmö Caroli, begr. därst. 1709 4/5, ”war 28 wochen alt.”
6. Christian Winckler, född 1710 23/2 i Malmö Caroli, görtlarmästare i Lund, begravd 1772 14/6 i Vallkärra.
7. Peterrumin Winckler, född 1712 26/6 i Malmö Caroli, var 1732 gesäll hos svarvarmästaren Flostedt i Lund, med största sannolikhet identisk med vagnmakaren Peter Winckler i Vanneberga, Vinslövs socken.
8. Josias Winckler, född 1715 19/1 i Malmö Caroli, begr. därst. 26/1 s. å., ”war nur 5 tage alt.”
9. Maria Magdalena Winckler, född 1716 22/8 i Malmö Caroli, begr. därst. 2/9 s. å., ”war nur 7 tage und etliche stunden”(?).
10. Fredrik Winckler, född 1717 29/10 i Malmö Caroli, var 1741 i tjänst hos greve Bengt Gustaf Frölich (källa: Lunds rådhusrätts och magistrats dombok 1741 1/5), gifte sig 1741 29/9 på Vollsjö gård i Vollsjö socken med Mätta Nilsdotter; deras son Carl Fredrik föddes 1742 24/7 i Vollsjö.
11. dödfödd son, begr. 1720 27/7 i Malmö Caroli.

…och här kommer uppgifterna ur den källa som gjorde att jag upptäckte den tidigare okände sonen Henrik Henriksson Winckler, nämligen Lunds kämnärsrätts dombok 1732 (Lunds stadsarkiv: Kämnärsrättens arkiv, vol. AIa:28, dombok, huvudserien 1732). Det är två rättsfall som ger en del uppgifter om familjen Winckler, och som i sig är ett enastående tidsdokument och strålande exempel på ”kött på benen”:

Lunds kämnärsrätts dombok 1732 18/4 § 1.
”Infann sig fiskalen Riemschneider och visade sig ratione officio låtit inkalla karettmakaren Henrik Winckler med dess son Henrik Henriksson Winckler, jämte dess övriga söner, Peter hos mäster Flostedt, görtlaregesällen Christian, och Fredrik, för begången hemgång hos borgaren och svarvaren Abraham Klau.

[…]

Mäster Abraham Klau berättar att han igår morgons kl. 7 gick till knappmakaren Wolkenhausen att förrätta något arbete hos honom, och på dess hemväg på madame Kråkas lycka, mötte honom karettmakaren Wincklers son Peter Winckler, och överföll honom med många oanständiga ord, men eljest kallade honom för spögubbe och hotade honom med hugg och slag, då Klauen bad honom tiga stilla; men gossen ville icke, utan var allt lika ovettig, varför Klauen tog sin käpp och gav gossen trenne rapp: varpå Peter ropade ’Henrik, Henrik, kom nu, nu är det tid’, då dess fader Henrik med dess söner Henrik Henriksson, Christian och Fredrik kommo strax med var sin prygel i händerna, och kallade Klauen för skälm och kanalje, och förföljde honom lika till dess hage, då kom Klauen in ty han skyndade sig.

En tima därefter kom den gamle Winckler med sina 4 söner, fadern med sina 2 söner hade var sin stake med sig, men de 2 minsta hade inga i händerna; först kom fadern in i stugan genom köket med sina 2 söner och de 2 andra blevo i köket och passade på, och hälsade gamle Winckler ’god morgon […], nu skall du ligga död för mina fötter’, och i det samma slog karettmakaren Winckler till Klauen och slog honom med en stake i huvudet så att han stupade och fick därav ett stort hål i huvudet”.

Denna ovänskap förklarade karettmakaren Winckler vid rättegången berodde på ”att Kloven först slagit des yngste son Fredrik uti kyrkan, då herr doktor Hegardt blev begraven, för det andra slog Kloven dess son Peter uppå madame Kråkas lycka, några slag och rev dess päls sönder”. Far och söner Winckler skyllde på Abraham Klow, och ansåg att han hade slagit det första slaget och provocerat dem, vilket kämnärsrätten tog hänsyn till. Domen föll 1732 21/4 (då det för övrigt antecknas mer ingående om de fyra sönerna att de är ”Henrik Henriksson Winckler, hjulmakargesäll vid artilleriet i Kristianstad, svarvargesällen Peter hos mäster Flostedt, görtlargesällen Christian, samt Fredrik Winckler”), och kämnärsrätten ansåg att eftersom Abraham Klow ”slagit [karettmakaren Winckler] med en stol i ansiktet, så att blodet rann av näsan, varav han och ännu, när han var för rätta, hade ögonskenligt märke och blånad; så kan kämnärsrätten ej annat än befria Winckler i anseende till dess höga ålder och grå hår, och dess söner för beskyllningen om hemgång, emedan Klow först givit anledning till allt oväsen”. Winckler fick dock betala ersättning till fältskären Schnell som granskat Abraham Klows skador, samt böta för de sår han åsamkat Klow, hans hustru och dräng, medan Wincklers fyra söner friades helt eftersom de inte kunde bevisas ha lagt hand på någon.

Lunds kämnärsrätts dombok 1732 5/5 § 1.
”Uppvisade fiskalen Valentin Riemschneider sig till idag låtit inkalla svarvaren mäster Abraham Klow för det han skolat slagit karettmakaren Henrik Wincklers son uti kyrkan, förmodandes fiskalen sådant vara kyrkobuller; till vittne att bepröva om Klowen haft orsak att slå gossen uti kyrkan, äro inkallade domkyrkoklockaren herr Grönlund och skomakargesällen Nils Christoffersson med vad mera stämningen bredare in actis utvisar.
Klowen inställde sig och berättade som följer, att den dagen salig doktor Hegardt blev begraven löp karettmakaren Henrik Wincklers yngsta son Fredrik Winckler med tvenne andra i kyrkan under själva predikningen, och hade mycken orolighet på sig, varföre Klowen bad dem vara stilla, men halp intet; då tog Klowen till sin käpp och gav Wincklers son ett litet käppesläng och bad honom hålla styr på sig.
Fiskalen begär att herr Grönlund måtte göra sin berättelse, emedan han är en trovärdig man, så kan given ed vara så god som gången.
Herr Grönlund berättade att han såg dessa gossar stimma, och att mäster Klow gav karettmakarens son [ett slag] över ryggen med en käpp och emedan han till Guds namns ära det gjort tyckes Grönlund det gjorde Klow rätt väl däruti, att han slog gossen, sägandes ’där han hade varit så nära hade han givit honom mera, förty de voro alltför ostyrige, så att man ej kunde med ro höra prästen’.
Fiskalen begär att som mäster Johan Lange nu är tillstädes, att han måtte göra sin berättelse härom, helst som han såg hur gick till. Johan Lange berättade att under själva predikningen hade denne karettmakarens son Fredrik med några andra gossar ett stort buller på sig inne i kyrkan, så att på slutet måtte klockardrängen köra dem utur kyrkan; i synnerhet tog denne Fredrik Winckler mössorna från de andra gossarna, och var han största orsaken till bullret, vilket på tillfrågan han med salighets ed kan betyga om påfordras.
Skomakargesällen Nils Christoffersson vittnar samma som klockaren herr Grönlund vittnade; dessa trenne vittnen tillstå att många andra förutan dem sågo vad oväsen denne gossen med några andra hade på sig.”