NULL Skriv ut sidan - SV: Engelbrekt Andersson Root

Anbytarforum

Titel: SV: Engelbrekt Andersson Root
Skrivet av: Jörgen Tollesson skrivet 2020-09-01, 17:13
Engelbrekt Andersson kan mycket väl vara från Torbjörntorp i Möne socken.

I 1711 års mantalslängd finns där en Anders som är död. Bruket har övertagits av drängen (alltså ogifte) Sven. Han har markering i hustrukolumnen, men det står i marginalen att det är son och moder. Det bör alltså vara Anders enka och son.

1715 står det att Sven har blivit soldat och att modern är inhyst. Han står fortfarande som dräng, men har markering för hustru. Eftersom modern är inhyst, så har han väl förmodligen gift sig, och så har man bara glömt att ta bort drängnoteringen.

Redan 1716 står Svens enka för bruket. Och likadant är det 1717-1719.

1720 är Svens enka är gift med en soldat, men han har inget namn.

1721 står soldaten Gunnar Gässling för bruket, och han har hustru. Likadant 1722.

Och 1723 dyker så soldaten Engelbrekt Rot med hustru upp där, samtidigt som Gässling är kvar. Och de båda soldaterna med hustrur är kvar där 1724-1726.

1726 saknas bevarad mantalslängd, men då lär det ha stått att Gässling är död.

1727 har nämligen Gässlings enka gift sig med Lars Olsson, som tagit över Gässlings bruk. Och Engelbrekt och Lars står sedan för bruken åtminstone fram till 1732 (därefter är det en stor lucka bland mantalslängderna).

Sven hette alltså troligen Andersson (om inte Anders var hans styvfar). Hans enka gifter sig sedan med soldaten Gunnar Gässling, som efter ett par är delar bruket med Engelbrekt Andersson Rot. Varför skulle han göra det om inte Engelbrekt var bror till Sven? Engelbrekts hustru heter ju Arvidsdotter.

Det här är naturligtvis inget bevis på att de är bröder - men det är väl hyfsat sannolikt...  :)   Enligt soldatregistret är Gässlings patronymikon Svensson. Om det stämmer, så är ju inte han och Rot bröder - åtminstone inte helbröder...

Det kan tilläggas att enligt jordeboken är Torbjörntorp 1/2 mantal frälse. Men brukningsrätten till frälsegårdar gick ofta i arv.