Läste ditt inlägg här i anbytarforum nu. Du har mailat mig innan och jag har svarat dig. Du måste förstå att släktforskning är just tjusningen med att försöka få ihop släkter Vi vet att Solanders inte är släkt med Blomfeldts, det är redan genomgånget. Prästerskapet ställde ofta upp som dopvittne till gemene man, det ingick i deras "plikt eller kall".
Carina, det var du själv som skrev på dina släktforskarsidor på nätet att Solanders var släkt med Blomfeldt för att de senare var släkt med de förra. Det visste jag redan innan du svarade att så var inte fallet.
Likaså kan de vara släktingar till Florin/Blom-släkten eller av ätten Bluhm i Livland, det vet vi inte. Mycket tyder i alla fall på att de var högreståndspersoner. Det är så många släkter de skulle kunna vara släkt med. Det kanske verkligen inte finns några handlingar kvar då Riga och Livland är svårt skändade av kriget, det finns inga böcker kvar helt enkelt.
Om man inte säkert vet vilka eller vem en person är släkt med är jag av den åsikten att då bör man, om inte ska man, låta det bero så gott det går. Så "släktforskning" som baseras på ord som "kan de vara släkt" är enligt min mening mer släktgissningar än släktforskning. Och om de var högre ståndspersoner undrar jag varför hennes familj var gesäller. Fast det beror ju på vad man räknar som en högre ståndsperson: adlig eller högre borgerskap?
Om Kasper Fredrik Blomfeldt älskade Brita van Garden ( obs, holländsk stavning ) det vet vi inte. Det kunde han ju faktiskt gjort då han gifte sig med henne. Det är inte deras kärlek den här forskningen handlar om!
Vad gäller kärlek eller inte så är det bara spekulationer. Det jag VET är att soldater absolut inte fick ha vare sig sexuella förbindelser före eller under äktenskap, det fanns en hel kodexbok vad gäller uppförande för arméns män. Boken var skriven av Rickard De la Chapelle år 1669. Till det kommer Karl XI:s krigsartiklar från år 1683 som handlade om gudsfruktan, gudtjänster och prästerskap vid regementena. Under Karl XII dömdes en soldat till döden för att han varit berusad. Han blev benådad från döden, men fick löpa nio gånger gatlopp. En soldat blev dömd till fem gatlopp och två års fängelse i Marstrand för att varit otrogen. Den händelsen blev så känd att den återges i ett brev från kaptenlöjtnant Hendrich Anton Moritz vid Luleå kompani till landshövdingen. Så arméns män levde under väldigt stränga beteende- och uppföranderegler.
Fast om jag ska spekulera, baserat på vad historiska realiteter som arméns män var tvungna att följa, menar jag att Caspar Fredrich inte var inte särskilt betuttad i Brita eftersom han först gifte sig en hel månad EFTER hon fött hans barn, för att därefter hamna vid kompaniet i Piteå socken. Hade han verkligen älskat henne så hade han gift sig med henne långt innan hon fick barnet. 'Den här' släktforskningen handlar mycket riktigt inte om kärlek, men den handlar om de lagar och bestämmelser militären var tvungen att följa, och de lagarna och bestämmelserna var klara på flera punkter, som att utomäktenskapliga liksom föräktenskapliga förbindelser var straffbara. Det gällde inte bara arméns regler utan fanns också nedfällt i Svea rikes lag. Lönskaläge var sex mellan två ogift, enkelt hor var sex mellan en gift och en ogift och så dubbelt hor som var sex mellan två gifta och bötesbelopp kunde uppgå till hela 40 marker silvermarker som motsvarade en och en halv häst. Straffen för sexuealbrotten finns redan i Kristoffers landslag. Så återigen; hade Caspar Friedrich velat beskydda sin älskade Brita hade han gift sig med henne innan barnet var fött. Då hade ingen av dem fått straff för lönskaläge/hor. OBS! Var man gift men barnet föddes för nära giftermålet blev i varje fall mannen straffad för vad som hette "otidigt sängelag". Gränsen var på cirka sju månader.
Och begreppet "forskning" om det ska förstås som vetenskaplig forskning rymmer få, om inga, spekulationer, utan handlar om att kunna visa på källor. Och koppla samtida fakta till källorna, som samtida böcker om t.ex. arméns uppföranderegler, som den från 1669.
Om du vill ha lättsmält läsning om arméns hederskodex finns den i Alf Åbergs och Göran Göranssons bok "Karoliner".