Titel: SV: Öbrink
Skrivet av: Jan Johansson skrivet 2020-05-07, 13:43
Hej,
Liksom T i sitt inlägg den 2013-11-09 har jag också undrat hur idén om kopplingen mellan Le Brun och Lorens Jansson (1676-1737) har uppstått. Dessutom har jag också funderat över varför syskonen Öbrink (Lorens Jansson och Catharina Andersdotters barn) började använda (just) efternamnet Öbrink i början på 1700-talet. Bland mina anor finns dottern/systern Katharina (1711/1714-1761). (Angående hennes födelseår, se detta diskussionsämne: https://forum.rotter.se/index.php?topic=169236.0 ).
Tyvärr kan jag inte bidra med några nya belägg i diskussionen, men jag hoppas att även spekulationer är välkomna.
För kopplingen mellan Le Brun och Lorens Jansson har jag gått igenom tillgängliga mantalslängder för åren mellan 1708 och 1743 över personer vid Öns bruk i Älvkarleby socken. Syftet var att se om Lorens Jansson (pappan till syskonen Öbrink) någon gång var en sven till en mästare med efternamnet Le Brun. Hypotesen var att en sådan koppling skulle kunna tyda på en relation mellan personerna, till exempel släktskap. Redan i den äldsta mantalslängden (1709) tycks mästersmeden Johan le Braun (Le Brun) redan vara frånvarande (bara hustrun och en dotter är antecknade). Nio rader under dem finns smedsdrängen Lorents Johansson. Om denne Lorents är densamme som i diskussionsämnet var han 33 år detta år (1709). Namnet på mästersmeden Jean Le Broun finns med sista gången i mantalslängden för år 1715, men där tycks bara en son och en dotter vara antecknade (om tredje och fjärde kolumnerna motsvarar son och dotter). Däremot hittas namnet Lorents Johansson (med stavningsvarianter) med i alla kontrollerade mantalslängder, fram till och med år 1736 då han är antecknad med hustru och en son, samt ytterligare en person vars koppling till familjen jag inte har lyckats tyda. Han var då "räckare och smältar mästare". Om jag har förstått det rätt är detta syskonen Öbrinks pappa, 60 år gammal detta år (1736). Under sin karriär var han smedsdräng (före eller från och med år 1709 till och med år 1722), smältare sven (1723-1724), mästersmed (1726-1727, 50-51 år gammal), smältare (1728-1730), räckar mästare (1731) och till sist räckare och smältar(e) mästare (1735-1736). De två sista åren var sonen Jan/Johan Öbrink sven åt mästarna, så här finns alltså en relation (ett släktskap) mellan svennen Öbrink och mästaren Jansson (son och far).
Frågeställningen som jag önskar få diskuterad är om det fanns möjlighet för en smedsdräng vid ett bruk i början av 1700-talet att göra en karriär, så som Lorens Janssons, utan att ha någon koppling (tex släkting) inom bruket. Jag är 100% amatör inom ämnena släktforskning samt historia, och med denna min bakgrund har jag svårt att tro detta utan andra belägg. Eftersom Lorens hade efternamnet Jansson bör pappan ha hetat Jan/Jean/Johan. En person med det namnet, och som bör ha varit äldre än Lorens, var Jean Le Brun. Han var som sagt frånvarande redan i mantalslängden för år 1709, då Lorens Jansson var smedsdräng och 33 år gammal - möjligtvis redan då i början av en inledd karriär inom bruket. Kan det hända att det är ur denna och liknande information som idén om kopplingen mellan Le Brun och Lorens Jansson har uppstått? Enligt denna spekulation/gissning skulle alltså Jean Le Brun vara Lorens Janssons pappa. Förnamnet Lorens klingar väl dessutom franskt?
Om Jean Le Brun var Lorens pappa så var han ju farfar till syskonen som började använda efternamnet Öbrink. Enligt inlägg ovan har stavningsvarianten Lebring förekommit av efternamnet Le Brun. Jag är heller ingen språkexpert, men är det inte så att Le uttalas ungefär "lö" på franska? Min spekulation att diskutera är att syskonen Öbrink, som kanske inte kunde franska ...så bra (eftersom de var så kallad "tredje generationens invandrare"), beslöt sig tillsammans att använda deras farfars efternamn (eller en variant därav). Gick det förresten till så att individerna själva fick bestämma över sina namn/efternamn, eller var det något någon annan bestämde (tex protokollföraren)? Om deras farfar var Jean Le Brun tycks han ju ha varit en viktig person vi bruket som mästersmed.
Med reservation för misstolkningar av innehåll i mantalslängder och okontrollerade sekundära uppgifter.