NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 26 juli, 2009
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 26 juli, 2009
Skrivet av: Torbjörn Näs skrivet 2008-11-11, 08:48
Det finns en läsvärd (speciellt avslutningen) dödboksnotis om Anna Nilsdotter i Los dödbok 1769.
1769 Julii 2. Hust. Anna Nilsdotter född i Norrige 1698. Om des föräldrar fick man ei widare underrättelse, än at des fader warit soldat under Wärmlands regemente och hetat Nils, hwilken efter undfånget afsked sakll hawa gåt öfer gränssen til Norrige med sin hustru som hetat Anna. Anno 1722 kom hon med sin man afskedade soldaten Göstaf Ersson hit inn i Swerige. Af deras attest sedt, at hon blifvit häfdad 3:ne år före wigseln af nys nämde des man. Hwilken af det tillfället kom i färd med hene, at hon sedan han blifvit wärfvad under de så kallade sjelslingarna (?) rymde til Norrige. Med honom blef hon äntel(igen) wigd 1719, midfastosöndagen, och har således lefvat i deta ståndet öfwer 50 år. Har i detta sitt äktenskap födt til werlden 12 lefwande barn, 6 af wardera könet. 6 nembl.(igen) 3 söner och 3 döttrar döde. De öfriga lefva.
Hennes lefwerne har warit et samanhang af många synder. Hon kunde med möda bordsläxorna utantil på finska.
Sjuknade in medio februarii af watusot. Besöktes wäl på sit yttersta, där hon låg i Karsvalln med nattvarden, men fans iskikelig at anamma den samma, ehuru hon hade sit fulla förstånd. Dödde utan teckn til någon bättring, utan fast mera med största liknelse til för_bordelse emedan als inga förestälningar hos hene gälde, utan hon wile wara i ro, och förklarade sig lika nögd, antingen hon stadnade i himmelen el(le)r i helfwetet emedan hon förmodade det hon ei heller på sednare stället skulle blifva allena. Dödde natten emot d 26 junii 1769 då hon lefvat 71 år.
NB. Några dygn förr hennes död, som hon sjelf för mig och flera berättade, skal om natten en liten swarter karl kommit in i stugan der hon låg allena, och berättat för henne att hon skulle dö den och den tiden. Twene hundar som wid det tilfället äfven woro inne hafva grufveligen, såsom de varit i färd med björnen, stormat, at son sonen som låg i kamaren innanför stugan, af deras buller waknade, då han stod upp at se hwad påförde war, han såg ingen och dref så ut hundarna, då de straxt tystnade. Märkeligit war at spådomen träfade in, ty hon afled den föresagda tiden.