Om efternamnen är patronymikon borde det inte vara några tvivel. En gift kvinna kan knappast vara sin svärfars son vilket hon skulle bli om hon skulle anta sin mans patronymikon? Dvs en gift kvinna tog inte sin mans patronymikon. /Hans
Det har jag inte tänkt på, men det stämmer ju ganska bra då med tidpunkten, dvs att det börjar ändra sig i andra hälften av 1800 talet.
Kollar man exempelvis på My Heritage så är har nästan alla kvinnor fått mannens efternamn även långt tillbaks i tiden, undrar om det kanske blir så automatiskt där? Det borde inte vara så.