NULL
Skriv ut sidan - SV: Siöhierta - von der Wijk
Anbytarforum
Titel: SV: Siöhierta - von der Wijk
Skrivet av: Constantinus Lindfors skrivet 2020-01-23, 03:38
Av en notis i Stockholms tänkebok från den 26/9 1579 framgår att Willem de Wijk d.ä. hade två svågrar (sida 83v-84; sida 110-111 i Kungliga Samfundets avskrift):
"Willam de Wÿck.
Samme dagh kom för rätten Godtschalck Olufson wälbetäncht och på sine egne, så och fulmÿndig och mechtig på sin broders Måns Olufsons wegne, hemlede och vploth theris swåger Willam de Wÿck twå parther vthi ett gammelt och bÿgfâlligt steenhus och liggiende grundh, som the sampt theris sÿster, förnempde Willam de Wÿckz hustru, tilhope åtthe och beläget är här i staden östen till vthi S. Olufz fierdingh in emoth Slotzbacken näst norden för hustru Elines, fordom Jacob Theÿtz ächte makes hus, huilke förnempde twå parther i huset samme Gotskalck och Måns Olufz shöner med theris elskelige moders wethskap, godh wilie och samptÿcke lagligen såldt hade förnempde Willam de Wÿck för 256 daler (34 1/2 runstycker vthi nu gångbartt suenst mÿntt vpå huar daler rächnet). Then summe förbemälte Godtschalck här in för sittiende rätten bekende och tilstodh sigh och sin broder Måns Olufson (nemligen 128 daler huardere) haffue bekommit och vpburit vdaf förnempde Willem till godh och fulle nöye, then sidzte pemningh med then förste. Huarföre afhende förnempde Gotschalck sigh och sin broder bägges theris anparther i för:ne steenhus och liggiende grundh och tilegnede them sampt med then tridie delen, som för:ne Willem med sin hustru hade bekommit i samme hus och grundh med sine frÿe mhurer och twå porther, then ene vpå Östre lång gaten och then annen på öffre gaten, jtem 4 källere, twå boder och alle sine wåninger och tilbehörelse, aldelis såsom thet aff grunden är vpmurett och nu för ögon står och thet gamble köpebreff innehåller och förmäller, förnempde Willem de Wÿck sampt hans hustru och rätte erffuinger quitt och frÿtt till att niuthe, bruke och behålle och thermed efther theris wilie, behagh och lägenhet till att handle, göre och lathe obehindredt och oclandredt såwäl för förnempde Gottschalck och Måns Olufzshöner och theris eftherkommende erffuinger, såsom elliest alle andre åthalere, både födde och ofödde, till ewerdelige äger. På huilkett oftenempde Willem de Wÿck vplade sin fridskillingh efther lagen."
En nätsökning på Gottskalk Olofsson gav följande träff: "Hovjunkare. Fick 1589-08-09 bekräftelse på adelskapet för den trohet han bevisat konungarna Johan och Sigismund. Följde sistnämnda konung till Polen."
Inget ytterligare om honom efter år 1589 alltså. Men jag har nyligen påträffat en Gottskalk Olofsson som begravdes den 3/2 1590 i Storkyrkan med fri lägerstad efter ståthållarens befallning (källa: Borgmästare och Råd före 1636, G:219 sida 38, 43).
Svenskt Biografiskt Lexikon förtäljer att syskontrion Gottskalk, Måns och Margareta var barn till befallningsmannen Olof Larsson (död 1571) och dennes hustru Ingrid (levde än 1596). Familjefadern skall, enligt Palmskiöldska samlingen (E 253, UUB), ha adlats med sköldemärket en ekkvist med två gröna blad och förgyllda ollon i blått fält, dock utan att få något brev, varför sönerna Gottskalk och Måns, båda borgare i Stockholm, erhöll kung Johans stadfästelsebrev år 1579:
Härmed kan man konstatera att den allmänna uppgiften om Gottskalk Olofsson, såsom son till Olof Larsson till Väckijärvi, är oriktig och han får således avföras från den adliga ätten Stubbe. Dessutom verkar uppgiften om Olof Larsson till Väckijärvi (död 1589) såsom slottsfogde på Narva inte heller stämma bra. Enligt SBL blev en annan namne, Lille Olof Larsson (Ålänning; död 1590), anställd i kansliet i Stockholm, men kom från 1561 att tjänstgöra som tullnär i Reval och Riga, och befallningsman på Narva.
För övrigt finns följande om sonen de Wijk på sida 79-80 i den av Sjöhistoriska Samfundet år 1949 tryckta publikationen "Skeppshövidsmän vid örlogsflottan under 1500-talet: Biografiska anteckningar" av Hjalmar Börjeson och Georg Hafström:
"de WIJK, WILLEM (WELAM) d. y., son t. myntmästaren Willem de Wijk d. ä. och Margareta Olofsdotter, skeppskapten 1598, dömd till döden och skjuten 11.8 s. å. - Bakom denna dödsdom döljer sig ett sorgligt livsöde. När Ebba Stenbock, änka efter hertig Carls bittraste fiende, överste amiralen Clas Eriksson Fleming (se denne), efter Åbo slotts fall 1597 fördes fången till Stockholm, sattes hon i tillfälligt förvar i nämnde myntmästares hus därstädes. Här råkade hans son, den unge Willem, som skall ha varit en mycket vacker man, få se en av fröknarna Fleming och blev häftigt förälskad. Detta utnyttjade modern till den tillbedda på ett sätt, som förr eller senare ofelbart skulle föra honom i fördärvet. Modern, intagen av hat till hertigen, lovade nämligen den upp över öronen förälskade mannen, att han skulle få dottern men endast om han ville bidraga till hertigens störtande. Utan något betänkande gick han med på villkoret och på den förblindade moderns förslag uppsökte han konung Sigismunds trotjänare, den polske adelsmannen Samuel Laski samt Clas Bielke, vilka båda innehade Stockholm för konungens räkning. Dessa sammansvurna gåvo nu den unge de Wijk i uppdrag att försöka vinna flottans personal för konungen. Efter från såväl svärmodern in spe som de båda uppdragsgivarna mottagna instruktioner och jämväl en del brev, bl. a. från konung Sigismund, vilka de Wijk oförsiktigt nog stoppade på sig, for han över till Åland, där flottan då låg vid Flisö under befäl av amiral Stolpe (se denne). Genast började de Wijk med att övertala några av befälet och framhöll bl. a. nödvändigheten av att de sökte skydd hos konungen, eftersom, ljög han, hertigen hade övergivits av "de förnämsta" medlöparna. Naturligtvis skulle de Wijks tillvägagångssätt inom kort komma till amiralens kännedom. Utan säkra bevis ansåg sig amiralen dock icke kunna göra något åt saken, men han uttänkte en lömsk plan för att fånga de Wijk i nätet. Stolpe ställde sålunda till ett dundrande gästabud ombord i sitt underamiralsskepp Blå Falken och därvid inbjödos en mängd officerare, bland dem naturligtvis de Wijk. Stämningen i kajutan blev allt högre och till slut föreslog amiralen, att när man drack varandra till, så skulle den skålande för varje skål draga av sig något klädesplagg och slänga ut det genom kajutdörren. Sagt och gjort. Amiralen föregick med gott exempel, gästerna måste följa manövern och till sist stod hela sällskapet i blotta linnet. Utanför kajutdörren försiggick något annat. Här stodo nämligen Peder stolpes tjänare och undersökte de Wijks kläder, varvid givetvis breven från Sigismund och fru Ebba anträffades. Den stackars de Wijk arresterades omedelbart och förhördes men nekade till vad som lades honom till last. Då tog amiralen fram ett av Laskis brev, riktat till Stolpes överbefälhavare, amiral Scheel (se denne), med uppmaning till avfall från hertigen. Med en obegriplig sorglöshet hade Laski i brevet angivit de Wijk såsom varande den, med vilken Scheel kunde göra upp saken. Flera skeppskaptener blevo nu mera öppna och berättade, att de Wijk också hade försökt övertala dem i samma riktning. De Wijk kunde icke längre neka. Det tillsattes dagen därefter en ståndrätt - väl med Stolpe som ordförande - vilken dömde den vilseförde de Wijk till döden. Han fördes bunden i land på en holme och sköts utan förbarmande. När hertig Carl fick kännedom om det inträffade, uttalade han sitt missnöje och beklagade djupt den vackre unge mannens för tidiga död."