NULL
Skriv ut sidan - SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Anbytarforum
Titel: SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2020-01-12, 20:50
Det är lätt att fastna i tankemodeller vilket är speciellt allvarligt om de leder till felaktiga slutsatser. Jag tänker naturligtvis på användningen av en teoretisk antavla där antalet unika anor fördubblas för varje generation, vilken sedan ligger till grund för att beräkna sannolikheten att en genealogisk ana också är en genetisk ana. Resultatet blir en grov underskattning av verkliga förhållanden (Svar #201).
Ett påstående som ingen kan ifrågasätta är att vi alla, var och en, har ett fixt – om än okänt - antal unika genetiska anor, som faktiskt levde för ca 20 generationer sedan. Dessa anor, uppskattningsvis ca 1200 stycken (Svar#14 & 201), är tillsammans anor till alla mina nuvarande - och framtida – autosomala ’kusiner’!
Det som har skett har skett – oavsett sannolikheten…
I svar #474 framgår att ca 12% av mina anor (63 st) är också anor till ca 50% av mina matchningar, och ca 3,5% är anor till ca 25% av mina matchningar.
Den största risken med den felaktiga modellen är att nybörjare kan dra slutsatsen att segmenten blir kortare och kortare ju längre bak i tiden man går, så att man knappast kan ha en gemensam ana på senmedeltiden – och definitivt inte hitta någon koppling till en specifik ana…
Om man gör ett litet ’paradigmskifte’ och i stället utgår ifrån en postulerad gemensam ana och bygger analysen avseende ett eventuellt genetiskt släktskap på en stamtavla så förefaller allt mer logiskt och greppbart.
Ur en stamtavla efter Olof Jonsson (ca 1490, Bureå) redovisad i svar #445, så har jag ’klippt ut’ en stamtavla efter hans sonsons sonsons son, Olof Jonsson (ca 1655, Hjoggböle) där jag har satt in denne på platsen ’Du själv’ i standardgraferna vilka visar mängden gemensamt DNA vid olika släktskap och lagt till en tabell som visar ungefär hur mycket DNA hans avkommor delar i varje generation. (Bild 1)
Kusinerna SVB, KLT, TOL och jag själv, TEN, är äkta autosomala kusiner, d.v.s. vi delar samma segment – antingen efter OJ eller h.h. Brita - och är alla varandras matchningar.
Som framgår torde bröderna Erik Olofsson Burman, Jonas Olofsson Lång och Johan Olofsson sinsemellan dela 2400 -2800 cM totalt och ett längsta block på 200-220 cM samt 32-50 stycken segment större än 10 cM.
Den mängd DNA som vi fyra kusiner delar gemensamt faller väl inom ramarna för vad som kan förväntas efter åtta till nio generationer, men kan ju inte hänföras till senmedeltida anor. Angreppsättet torde dock gälla generellt.
Då genetiskt släktskap primärt baseras på ett delat längsta block, så är det naturligtvis avgörande hur stora segment man kan dela med en ’kusin’ efter en ana som levde på 13/1400-talet.
I bild 2 redovisas empiriska resultat från åtta källor som jag haft tillgång till, totalt 180 punkter. De gula punkterna är tagna från Siljeruds graf i svar #29, för att markera att det finns högre värden rapporterade.
Även om grafen självklart kan innehålla en icke försumbar mängd felaktigheter, så är helheten ganska övertygande, det synes fullt möjligt – eller t.o.m. sannolikt – att ett antal av matchningarna delar en gemensam ana på senmedeltiden!