Titel: SV: Johan Bures släktbok
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2020-01-06, 21:34
I Bengtsson, Herman (2010). Uppsala domkyrka 6 Gravminnen. Uppsala: Upplandsmuseet, s. 385, uppges om ärkebiskop Petrus Kenicius (död 1636) att han begravdes i Uppsala domkyrka i högkoret. ”Vid 1702 års brand blev den ’aldeles förderfwad’. 1753 uppges att man hade ersatt den gamla hällen med en ny som saknade text.” Men gravstenen finns avritad i Johan Peringskiölds Monumenta Ullerakerensia (1719), s. 179 f (finns på Google Books). Här är vad som sägs om makan: ”VXOR • MARGARETA • FILIA / IOHANNIS • GAMMAL • /CONSULIS GEVALIENSIS • XII • LIBERORUM MATER / CUM MARITO VIXIT / ANNOS • XLIV / OBIIT • ANNO • MDCXXXI / AETATIS LXI”. I min översättning: ”Hustrun Margareta, dotter till borgmästaren i Gävle Hans Gammal, tolvbarnsmor. Hon levde med sin man i 44 år. Hon dog år 1631 vid 61 års ålder.”
Det innebär att Margaretas egna barn låtit rista in att hon var dotter till ”Hans Gammal”, så att hon tillhörde en släkt som mycket tidigt förknippades med namnet Gammal är ju tydligt. Under Vasatiden är fortfarande kombinationen dopnamn+fadersnamn den som är den väsentliga och till- och egentliga släktnamn anges ofta inte. Dessa kan i stället sporadiskt dyka upp i olika källor. Vad jag menar är att det vid denna tid inte säger så mycket om en person *inte* skrivs med tillnamn – Hans Månsson kan mycket väl ha kallat sig eller kallats Gammal. Bäst är dock att på sin höjd ha med det inom parentes när man skriver om denne.