NULL
Skriv ut sidan - SV: Svinhuvud (Kopparbergsätten)
Anbytarforum
Titel: SV: Svinhuvud (Kopparbergsätten)
Skrivet av: Peter Siljerud skrivet 2019-05-07, 22:33
Jag har skrivit av inledningen samt avsnittet "personalia". Däremellan fanns ca 50 sidor rätt långdragen predikan med allmänna bibelcitat. Dessvärre är uppgifterna knapphändiga om andra släktingar. Jag lägger ut avskriften nedan även om den är rätt omfattande. Jag har försökt skriva av det så noggrannt som möjligt men säkerligen har en del fel smugit sig in.
"En Christelig Lijk-Predikan Om Troones Krafft och Beständigheet. Öfwer Fordom Ähreborn/ Ährachtadt och Wälförståndige nu mera hoos Gud ewinnerlig Salige
H:r Jon Oloffson
För detta/ förnähm Bergsman och Bijsittiare uti Stora Kopparbers Lofliga Grufwerätt/ sampt wäl- bestält kyrkiowärd i gamble kyrkian.
Då hans döde Lekamen med wederbörlige Ceremonier uthi Hög- och Förnähmt Folcks myckna Närwaro nedersat- tes i sin Hwijlokammar/ som skedde den 10 Junii 1694 uti Stora Kopparbergs gambla kyrkia.
Fattat och hålldn af OLOF EKMAN.
STOCKHOLM/ Tryckt uti Kongl. Booktryckerijet/ hoos Sal. Wankijfs Änckia.
Dhen Ähreborne / Gudfruchtige och Dygdesamma Matrona och Hustru /
H:u Brita Hans-Dotter
Salig hern JON Oloffzsons Högtbedröfwade effterlåtne Änckia / sampt theras kiäre Barn/ Sönner och Lijffzarfwingar / Skickar Jag härmed tilhanda then Predikan Jag hölt öf- wer Eder Salige Man och Fader / något widlyfftigare af Skrifftennes Språk uthförd : Af hwilka Gudz Ord i kunnet finna Tröst i Bedröwelsen och styrckia till Eder Troo / at i ock med Eder Salige Man och Fader skola få see HERrans Goda i the Lefwandes Lande. Hwar med Jag förblifwer
Alles Eder
Tienstwillige Tiänare
OLOF EKMAN
[här 50 sidor predikningar och citat från bibeln]
PERSONALIA.
Återstår allenast nu det som wid sådanne til- fällen effter ett Christ behageligit Bruuk till thet eftersta / man giärna intet plägar låta uthur acht / nembligen något röra om thenne wår Salige Christen- doms Broder / Then Ehreborna och Wälförnähme Herren JOEN OLOFSONS förste Födelses Tijd hijt til thenne Werlden / thes sedermera förde Lefwerne och änteligen Sa- lige Hädanfärd / i korttheet berättas kan på thet then rättfärdigas Dygde Nampn en må förgiätit blifwa / eller then som Christeli- gen och wäl lefwat hafwer obehedrat slutas i Grafwen.
Är så thenne Salige Mannen / tå man skreff Åhr eff- ter Christi Födelse 1637 / then 12 Augustri, förmedelst hedersam- me och förnemblige Föräldrar hijt till Werldene födder; Af Fad- ren then Ehreborne / Wällförståndige och förnähme Bergzman- nen Sahl. Oluf Joensson på Backa / Modrenthen Ehrebor- ne och Dygdesame Matrona, Hust Margareta Wallens-Dotter ifrån Gassare. Igenom desse sine Salige Christelige Föräl- drars syldige wårdnadt är han straxt efter then Naturliga Födelsen till Doop och Christendom befordrader / och således af Wattn och Andanom födder på nytt / opptagen till Gudz Barn/ och beqwämlig giord af the heeligas Arfwedel i Liuset / at deel- achtig blifwa. Hwilke hans salige käre Föräldrar intet högre låto sig omhiertat wara / än at blott Barndomen / opptuchta honom i alla Christelige Dygder / och därigenom en sådan Rooth till all skickeligheet hoos honom planta / at then sedan i heela thes Lifjstijd een ymnog frucht burit hafwer. Till hwilken ända han så wäl hemma privatum som i Fahlu Trivial Schola är hållen till at läsa och skrifwa / sampt the flere excercitier som thes Ålder tå kunde fatta och tillåta/ hwar wid han så länge Continu- erade till thes Åhren så wijda tiltogo at han begynte wänias wid Bergzbruket / och teh sysslor där under komma funna / wid hwilken beställning han och genom sin stora flijt och achtsamheet/ mehra och mehra så tiltog och förkåfrades/ at han effter wälbemelte thes Sal. K. Föräldrars goda samtyckie och tilstånd begynte under eget äfwentyhr försökia sin Lycka / at ther igenom behna sig Wä- gen till sitt egit boo och huushåld / wijsandes altid en serdeles qwickheet och förtruten willia till alla the beställningar som ther wid fordrades / och således lefde under direction af sin Salige Fader för sig sielf allena til Åhr 1662 then 24 Februarij, tå han genom sine Sal. Föräldrars inrådande inträdde i thet heliga Ächtenskapet med den nu i största Sorgen qwarlemnade/ then Ehreborna och Dygdesame Matrona, Hust. BRITA HANS-DOTTER hwilken nu med Tårar begråter och kla- gar thetta sin Sal. Kiäre Mans och Makas dödeliga frånfälle. Genom sådan sin stoora skickeligheet/ och från sig gifne berömlige prof till större Capacitet och Mogenheet at tidna publico och thet gemena bästa / blef han fort ther efter uthsedder och af samp- telige Bergzlagen walder till Sermans[?] Tiänsten wid Grufwan/ then han med största Troo och flitigheet förrättade i Tree Åhr / tå sedan annan förändring ther wid giordes och ther till hittes / förskyllandes ther under ett sådant godt Låford at han 1681 blef förwärdig rechnadt at ibland månge förnäme andre introduce- ras och insättias uthi Grufwe Rätten ibland the Tiugufyra Bergs- lagens Äldsta/ hwilken function han och til sitt yttersta med stort beröm och sine Med Collegers saknad förwaltade / sedan uppå Hans Nådes Högwälborn Baron Herr Landzhöfdingens och Församblingens godtfinnande förordnad til Kyrckiowärd här i Gambla Kyrckian / hwarunder huru han sig förhållit är intet klarare wittnesbörd än thenne Christ-Edle Församblingens egit Opassionerade nöije öfwer thes förde adminstration och sty- relse/ undanhållit hafwer han aldrig något/ men wid åthskillige nöd- wändigheeter under then lilla Tijden han samma Embete förträd- de / esomofftast bijsprungit / och af egne medel underhulpit / som han doch intet låtit falla sig för swårt/ tyckiandes wara sin skyl- digheet at Tiäna Församblingen och thes bästa i alla måtto före- see. För thet öfrige bleg han förmedelst sådant thes förde goda Conduite anförtrodder at uthi åtskillige meenige Bergzla- gens Angelägenheter at reesa till höga Öfwerheten/ hwar wid han thes serdeles flijt och troohet wijste / och med sitt goda Beröm åthskillige Lyckosamme förrättningar giorde. Hwar elliest then Sal. Mannens Lefwerne i gemeen belangar/ så är man mehr än säker där uppå/ at icke allenast denne Församblingen / uthan och hwar och een rättsinnig Menniskia som med honom umbgåds juu läre kunna gifwa honom thet efterdöme/ thet han fördt ett dygdigt och skickeligit Lefwerne / sielf hafwer han icke allenast fruchadt Gud / och uthi alt sitt Giörande och låtande haft honom för Ögonen / uthan och sine K. Barn och Huusfolck ther tilhållit och märkeligen styrckt; Uthi sitt umbgiängie hafwer han allom så kiände som okiände beömöt höfligen och wäll / Och dhe fatti- ge och nödstälte efter sin Lägenheet giärna hulpit och bijsprungit. Huru han sig emot sin kiäre Hustru förhållit wittnar nogsampt hennes befröfweliga förhållande/ at hennes krafter efter thes Sal. K: Mans frånfälle äro så förswagade / thet hon effter sin högsa åstundan och willie / intet förmåhr wara thes Sahl. Lijk fölgach. tig til Grafwen / och således wijsa honom thes efterse Åhreteckn. Gud hafwer honom iempte mycket annat godt / och wällsignade med Tränne Söner / hwilke här närwarande theras Sahl. Fa- ders Dödelige frånfälle hierteligen beklaga. För then angenehma kortheten skull wil man komma til slu- tet och något förnimma om thess Siukdom och Salige Ändalycht. Han hafwer then Salige Mannen genom Gudz Synnerliga nåd haft orsak at fägna sig af en Starck och stadig helse / in till sidst förflutne wår tijd / tå han begynte kiänna någon förändring til sin Kropz Sundheet/ doch klagade sig intet öfwer någon synner- lig Passion, förr än näst för Påskehelgen den 31 Martii tå han måtte intaga Sängen / intet kunnandes hwarken han eller nå- gen annan troo thet Lijfzslutet så snart skulle sig skynda / dock at så mycket säckrare bereeda sig til thet som Gud änteligen med ho- nom behagade sluta / lätt han then 14 Aprilis besökia sig med Herrans Högwärdige Nattward / som han med störste andacht och Gudachtigheet begick / kiännandes sig sedan en så god lijsa at thet war ett mächta gådt hopp om thes restitution och förbätt- ring/ men något ther effter begynte Siukdomen mehr och mehr tiltaga / serdeles förötter med hastige Swimningar / hwilka hans Siukdom märkeligen förökade / Kroppen förswagades och ut- tröttade / hwar under han Städze och altid tröstade sig af Gudz Ord / läsandes med största Andacht åtskillige Gudelige Böner / effter som han föruthan the öfrige elliest thetta Åhret försedt sig med serdeles Andelige och trösterijke Böne-Böcker / them han och mäst för sin ändalycht genom läste / jempte thet han och dageligen läste och lätt läsa för sig i then Heliga Skrifft til son Troos och Siähls Saligheetz styrckio och förkåfring/ hwarföre Gud wälsig- nade honom med ett Gådt förstånd och sundt förnuft in til ändan/ befallandes altid Herranom sin Wäg/ och hoppas uppå honom at han skulle wäl giöra; Effter en sådan Gudelig förberedelse toto Kraffterne alt mehre och mehre af så at han nogsampt sielf kunde finna sin yttersta stund wara förhanden / doch in til ändan hade han sitt fulle förstånd / at samma Dag som han afled då Hennes Nåde Högwälborne Frun behagade behedra honom med des höga besök är kände han med skyldigheet then Nåden som Hennes Nåde täcktes honom i så måtto wederfaras låta/ Och som Hög- bemelte Hennes Nåde med åtskillige tröste Språk honom hugnade/ så fattade och efftersade han altsammans/ och i synnerheet på thes yttersta när hennes Nåde läste för honom denne trösterijke och Gu- delige versen : Kom Helge Ande HerreGod/besök wårt Hierta och oss mod etc. fattade han strax effter och med uprächte Händer sade / kom du helige And och Herre God / och gif mig nu en Salig Stund / ty iag åstundar skillias hädan / hwar up- på han gaff hennes Nåde Handen / biudande fahrwähl / och se- dan Straxt hennes Nåde war bortgången sachta och i tystheet affsombnade / Lefwererandes Siälen Gudi sinom Skapare/ hwil- ken honom then gifwit hafwer; Tå han här i Werldenne i Femptio Siu Åhr/ Åtta Månader/ och Nijtton Dygn lefwat hafwer som skedde then 1 Maij Klåckan Ellofwa för Middagen/ Och har nu fullkombnadt sin Troo at han får see Herrans Goda uti thet Lefwandes Lande; Hwar til Gud oss alla samptelige af thes mildeste Nåd förhielpe." (Tryckt likpredikan över Jon Oloffson[sic!] av Olof Ekman, Stockholm, 1694, Kungliga Biblioteket)