Titel: SV: Kristendom/tro \
Skrivet av: Carl T. Ek skrivet 2019-03-05, 21:13
Nej, självklart så var ingen som skriver här med under slutet av 1800-talet. Men jo, hur liturgin och andra tjänster var under 1800-talet är ytterst väl beskrivet. KAK var/är en strikt ritualistisk kyrka och handböckerna skulle noggrant följas. Det finns åtskilliga hundra skriftliga beskrivningar bevarade också (sådana har jag från ett flertal länder också). Jag har själv här även en del inspelningar från katolsk-apostoliska gudstjänster från 1900-talets första hälft, och dessa var helt enligt Apostlarnas liturgi och instruktioner, och därmed precis som de var under slutet av 1800-talet.
Men så klart, visst så kan det vara så att samtliga församlingar inte alltid höll strikt på ordningen. Dock så har jag inte sett någonstans om att Norrköpingskyrkan blev varnade för ordningsbrott (för skedde det som du beskriver i Norrköping så var det ett tydligt ordningsbrott). Varken av ärkeängeln i Köpenhamn eller av Albury.
Dock så fanns det inom distrikten (varje församling var organiserad i sju distrikt, 1: a distrikt var prästerskapet, och 2: a upp till 7: e distriktet var lekfolket), och varje distrikt (utom 1: a) kunde ha egna bönhus vilka förestods av diakonerna. Där var det betydligt friare, men jag har inte sett i handlingarna att det fanns ett bönhus Norrköping (har du någon information om ett bönhus i Norrköping så skulle vara mycket tacksam för information om det). Dock så skall det påpekas att Apostlarnas instruktioner när det gäller nådegåvorna var väldigt strikt. Bland annat när det gäller tungomålstal så fick det inte ske högt och öppet utan att en uttolkar närvarade. Diakonerna var också skyldiga att rapportera detta till Ängeln-med-Omsorgen.
Men jag förvånas inte av något. Även i Stockholmskyrkan, som en gång hade så många som tre änglar, förekom regelbundet otillåtet profeterande, och på ett sådant sätt som stod i direkt konflikt med Apostlarnas instruktioner. Men dessa skrev ner dock, och jag har dessa här för övrigt, och de var tämligen oförargligt så därför ledde det troligen inte till disciplinåtgärder (Ängeln var antagligen för snäll).
Ja, KAK i Sverige var ett av Kungl. Majestät godkända dissidentsamfund och därmed hade man vigselrätt och döpte så klart sina egna. Själva godkännandet har jag inte här, men väl så har jag kopior på korrespondens mellan KAK och de svenska myndigheterna (och även en del interna protokoll från KAK-församlingar där förhållandena med myndigheterna framgår). Där finner man ordningen tydligt.
Man kan här notera att i en del kretsar inom SvK så respekterades KAK mycket högt.
När det gäller vigsel så skulle KAK-medlemmarna vända sig till den lokala SvK-kyrkoherde först för lysning, och därefter erhöll de ett vigselintyg som de lämnade till Ängeln-med-Omsorgen (den lokala biskopen) i den lokala kyrka, och därefter kunde de vigas i KAK antingen av ängel eller präst (vanligen en präst-pastor, eller annars präst-äldsten, det var ovanligt att vigslar förrättades av änglar).
Nej, det finns inga interna arkiv som allmänheten har tillgång till (med ett undantag, men det är mycket speciellt). Vi har drygt 3 200 dokument (över 62 000 sidor, plus böcker och inspelningar) i vårt arkiv i Göteborg annars. Vilka arkiv som finns, var de finns, vilka som har tillgång till dessa och hur man får det kan jag upplysa dig om om du skulle var intresserad, men i så fall privat. Ordningen är sådan, och den får man respektera.
Om du önskar höra hur det lät i en katolsk-apostolsk kyrka för hundra år sedan, så kan jag skicka dig en CD-skiva. Hör av dig i så fall. Uppskattar man klassisk och traditionell kyrkomusik, så är det mycket vackert!