NULL
Skriv ut sidan - SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Anbytarforum
Titel: SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Skrivet av: Anders Klarbring skrivet 2019-01-07, 16:39
Hej Hans Olof,
Några kommentarer till ditt intressant (och för mig läsbara) inlägg:
Möjligen är detta allmängods men jag vill ända först förtydliga första stycket i ditt inlägg. När det sägs att vi härstammar från två individer så beaktas endast manslinjer och kvinnolinjer (därav två). Om man tar hänsyn till alla linjer bakåt i antavlan blir faktiskt resultaten ännu mera slående, o-intuitiva och intressanta. Jag kopierar min egen text från ett Facebook-inlägg från några år sedan (lite modifierat):
”En sak som jag gärna påpekar när dessa frågor kommer upp är att, visst, vår närmaste gemensamma ana längst manslinjen och kvinnolinjen är för 300 000 respektive 200 000 år sedan enligt de bedömningar som finns, men om man räknar alla linjer så ligger vår gemensamma ana enligt många bedömningar bara några tusen år bort (avstånd till MRCA = Most Recent Common Ancestor). Och vad som kanske är ännu mera slående är att om man går ytterligare bakåt i tiden så kommer man till ett läge där alla anor är gemensamma. Faktiskt ger enkla modeller det ruskigt konkreta värdet 1,77 * MRCA, dvs detta avstånd är inte ens dubbla avståndet till MRCA.”
Om ovan nämnda modeller (förväntar mig invändningar 😊) appliceras på Sveriges befolkning (istället för som ovan hela världen) brukar slutsatsen vara att alla anor är gemensamma runt 1000-talet. Hur väl detta stämmer kan diskuteras men storleksordningen kan ju vara riktig.
Om jag sedan går till ditt Klövsjö-exempel så kan jag vittna om liknande erfarenhet. Jag har i min forskning jobbat med området kring Åmål (i huvudsak Tössbo härad) och registrerat släktsamband som dyker upp vid domboksforskning (både min egen och den som dokumenterats av Anders Edestam och Elsa Sjödahl). Jag har därmed tillgång till ett hyfsat stort släktnystan från 1800 och bakåt i tiden. Det som då blir slående är hur två levande personer med delar av sina anor i detta område ganska lätt konstateras vara släkt på inte bara ett utan på många sätt (MinSläkt har ett tak på 20 släktsamband som ofta nås). Denna erfarenhet har fått mig att bli lite kritisk till ”verifieringar” av släktforskning via DNA: att man oftast hittar släktsamband om man har rötter i samma område är tämligen självklart, bara man investerar tillräckligt mycket arbete; vilket av många sådana samband som då DNA:t verifierar blir oftast högst osäkert. Vanligen krävs därför många tester och nära fullständig registrering av antavlor för att eliminera olika scenarier.