NULL
Skriv ut sidan - SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Anbytarforum
Titel: SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2018-12-20, 23:18
Jag kan inte lämna mitt föregående inlägg utan att ge ett förtydligande exempel – det rör sig trots allt om att försöka undanröja det hinder, vilket den totalt felaktiga teoretiska arbetsmodellen utgör vad gäller auDNA-forskningen.
I artikeln i Diskulogen sägs följande: ”Det är inte meningen att man ska kunna läsa ut några exakta siffor utan åskådliggöra till exempel hur många anor som saknas för att fylla vår matematiska modell (Min kursivering).
Om man istället börjar ’uppströms’, så blir problemställningen mer lättbegriplig, om än inte helt enkel att besvara – hur många potentiella genealogiska anor återfinns inom en specifik geosocial sfär vid en viss tid?
När teoretiker talar om anförluster, så handlar det oftast om smärre avvikelser från den teoretiska modellen – när den kolliderar med verkligheten, så tar man inte med detta i sina rapporter…
Jag vill inte kritisera författaren till artikeln, hon har bara tolkat de dogmer som experter har formulerat, men just därför är det hon skriver mycket användbart till opposition mot dessa!
Hon skriver: ”Det finns givetvis stora skillnader mellan olika släkter, en del har många anförluster redan någon generation bort medan andra måste leta flera hundra år bakåt bland anorna innan några anförluster upptäcks. Men anförluster blir det till slut för alla. Anor mycket långt bak finns med hundratals eller tusentals gånger i våra anträd.”
Begreppet anförluster är egentligen totalt meningslöst – ingen av oss har förlorat en enda ana! Då skulle vi inte finnas till! Det är endast användbart för att förklara varför den teoretiska modellen inte fungerar… Däremot är begreppet inavel helt relevant!
Graden av inavel är till största delen ett resultat av begränsade genpooler. Begränsade genpooler associeras oftast till geografiskt avskilda områden, eller till specifika kulturer, men torde också vara ett resultat av dramatiska minskningar i folkmängd beroende på pester, klimatförändringar, krig m.m.
Karin Bojs och Peter Sjölund skriver i sin mycket välskrivna bok, ’Svenskarna och deras fäder – De senaste 11000 åren’, om Fimbulvintern och Pesten i mitten av 500-talet följande: På det småländska höglandet upphörde människor att bryta ny odlingsmark under flera decennier. I Uppland verkar antalet bebodda gårdar ha minskat till en sjättedel till mitten av 500-talet. Längs Norrlandskusten tycks jordbruket i stort sett ha upphört. Det har konventionell arkeologi kunnat visa.
Vi kan också se i våra DNA-analyser att befolkningen minskade efter fimbulvintern och justinianska pesten. Enligt vårt material på närmare tre tusen nutida svenska mäns Y-kromosomer, verkar katastroferna i mitten av 500-talet ha varit minst lika förödande som de senare pestutbrotten på medeltiden.
På medeltiden dog halva befolkningen av pesten, enligt historikers uppskattningar. Troligen var det minst lika illa på 500-talet.”
Man kan uppenbart inte tala om antalet anor ur ett historielöst perspektiv!
I den bifogade tabellen nedan har jag skissat på en tänkbar befolkningsutveckling i det nuvarande Sverige från år 1 till år1650. Helt uppenbart torde antalet möjliga genealogiska anor reducerats väsentligt och inaveln ökat i motsvarande grad under långa perioder!