Johan. Generalmönstringar hölls i bästa fall ungefär vart tredje år. Om Sverige var i krig blev det längre mellan varje sådan mönstring. Det fanns andra mönstringar, besiktningsmönstringar och kassationsmönstringar t ex. Det var vid en besiktningsmönstring som den förre karlen på numret fick avsked och Jöns Heggelund antogs som ryttare i juli 1757. Riksarkivet.Rullor 1724-, Ämnesordnade handlingar, SE/KrA/0450/F I/231 (1757-1773), bildid: A0052231_00032 Rullan är daterad Garts januari 1758. Då var regementet i i fält, Pommerska kriget pågick.
Intressant, tackar :) Läste in mig lite på kriget han ska ha varit med i, intressant att han faktiskt deltagit i strid (eller varit i fält åtminstone).
Vill bara tillägga att jag har några andra exempel på hur en soldat behållit sitt soldatnamn efter avsked och hur även dennes barn tagit det efternamnet (det var dock mycket vanligare att göra så om fadern var hantverkare eller smed). En beväringskarl i början av 1800-talet vid namn Arndt behöll det namnet även då han senare kom att bli krögare och dagkarl i Nora stad. Minst ett av hans barn tog namnet Arndt. I en del fall kan det även vara så att soldatnamnet egentligen var ett släktnamn sedan tidigare. Har en soldat och klarinettblåsare vid namn Holmgren vars barn även kommer att ta Holmgren som efternamn. I detta fallet heter dock även klarinettblåsarens far Holmgren. Detta torde dock vara ovanligt då de flesta soldater fick ett tilldelat soldatnamn inte sällan kopplat till soldattorpet.
Du skrev även att du hört att det före 1850 var vanligast att använda patronymikon och det stämmer ju men det fanns faktiskt ingen enhetlig lagstiftning mot att använda patronymikon eller matronymikon förrän långt in på 1900-talet. Troligen var det namnlagen 1963 som satte stop för detta användande. Numera har det ju dock blivit lättare att välja efternamn.
VH Klas Wallén
Där ser man! Kanske höll man kvar efternamnet om man lade någon särskild tyngd vid det, exv. om man, som du säger, var hantverkare eller musikant. Tror du att militären delade ut nya namn även om personen som gick i tjänst redan hade ett mer unikt namn än de vanliga son-namnen?
Lite synpunkter i sammanhanget från egna erfarenheter:
En sak som många inte alltid tänker på, är att patronymikon i äldre tider (16 - 1700-tal, tidigt 1800-tal) är att betrakta som en egenskap, inget efternamn - man är Sven eller Maja, någons son eller dotter. Prästen skriver i dopboken ”Sven, torparen Per Svenssons son i Kvisterhult”. Grabben heter Sven i byn men får säkert frågan i olika sammanhang, ”Vems son är du?”, ”Jag är Pers son. ”
Något efternamn som vi tolkar det i nutid är det inte frågan om, men när han gifter sig står det ”Drängen Sven Persson” för att skilja honom från alla andra Sven i byn. Jag tror inte han kallade sig själv Sven Persson om inte det behövdes för förtydligande, snarare ”Sven i Kvisterhult” kanske.
Man ser i princip alltid att män skrivs ”Sven Persson”, men kvinnor ”Maja Pers dotter” med mellanrum i äldre kyrkböcker. Åtminstone min erfarenhet genom seklerna i Skåne och Västerbotten.
Når det gäller knektnamn ser jag att i Västerbottens regemente är rotenamnet väldigt strikt genom åren såtillvida att alla soldater på en viss rote har samma namn. (Flertalet blev dock ändrade 1748 eller 1757 när kungligt påbud utgick att många soldat- och ryttarnamn var alldeles för ”adliga” och måste ändras), ex. roten No 1 Bäck i Skellefteå Compagnie: Giedda, Gädda från 1600-tal fram till 1757 då det ändrades till Söderman och sedan 1815 till Givakt.
Bland mina ryttare i Södra Skånska Kavalleriregementet under samma tid verkar det dock vara fritt fram. Ex.vis rusthållet No 108 Esperyd (före 1732 No 125) i Östra Göinge Compagnie: 1696 Horn, 1701 Alm, 1709 Rönneberg, 1722 Sundberg, 1747 Esberg, 1778 Lustig, 1786 Ljungqvist och faktiskt 1791 en Ljungqvist till!
I både Västerbottens regemente och Södra Skånska Kavalleriregementet är det mycket sällsynt före 1870-tal att barnen övertar faderns soldat- eller ryttarnamn även om det förekommer.
Skulle vara intressant med åsikter och erfarenheter från andra delar av vårt avlånga land eftersom jag har en känsla av att det kan skilja sig ganska mycket.