NULL Skriv ut sidan - SV: Kriget mellan Sigismund och Hertig Karl (1598-1599)

Anbytarforum

Titel: SV: Kriget mellan Sigismund och Hertig Karl (1598-1599)
Skrivet av: Mikael Andersson skrivet 2018-07-17, 23:43
Olof Almkvist inlägg från 2003 förtjänar en repris:

[/size]Ur boken svenskt biografisk lexikon ny föjld 1 sid 89-91 står det detta om v. Ahnen  [/size] Då Sveriges öde engång synes i en icke så ringa mån hafva berott af Henrich v. Ahnen tapperhet och självsvåldiga böra vi tacksamt här intaga honom. Svensk var han ej till födsel utan Pomeran en tysk adlig slägt  med ett till höger vändt åsnehufvud i skölden kallas i äldre handlingar von  Anen och  von Ahnen. En Claus var 1610 Kongl. Dansk ”K?chen und stallmeister”. En hans bror var Henning von Ahnen hade sonen henrik von ahnen hvilken uppgiffvit hafva länge vistat i Sverige, (se Nassauische Chronik von joh. Textor ed. G. E. Winckler, Wetzlar 1712 p. 128). Vi känna ej när han kom i svensk tjenst men han må väl antagas ha blott tillfälligtvis varit hemma i tyskland då han d. 7 april. 1598 befanns närvarande vid en egendoms-handel af en B. Bugenhagen. I historien nämnes han som först den 23 sept. 1598 då han som Öfverste Waktmästare (regementquarters- mästare) var anställd vid hertig Carl Kavalleri. Man känner af historien att hertig Carl den 24 sept. 1598 gjorde sista försöket att sluta en förlikning, görande sig säker när sändebudet ej om aftonen återkom, att åtminstone ej fienden skulle bryta nattens frid; men att Konungens General för rytteriet Hans Wejer efter midnatten ryckte in mot hertigens läger, angripande och förjagande förvakten hvilken stod mellan stångebro och staden så att denna förvakten måste fly till hertigens läger. Anders Lennartson (af Forstenaslägten) låg närmast ån; kunde derför först göra sig färdig att sjelfva bron hvilken fienden dock snart hade öfvergått. Den som först hann fram att undsätta Anders Lennartson var  Hans. v. Ahnen i spetsten för sina ryttare. Då Hans Wejer blef honom varse, begärde han samtal med honom på  krigsmans tro och lofven. Hans v. Ahnen som inte ondt eller falskt förmodade, red in ensam fram. Då ropade Hans Wejer, som i inbördes krig anförde en hop småländska och Westgöiska ryttare  samt några compagnier tysk fotfolk nu följd af en hop ryttare: Griper den skälmen och fånger honom. Hans v. Ahnen anfölls dervid af 2 ryttare på en gång men sköt den ena för huvudet och vände sin häst, som, när så påträngdes både bet och slog sig ifrån sig gaf honom sporrarne och lät så hästen affärda den andra ryttaren. Kom snart oskadd till hertigen med berättelse om detta brott mot ridderligheten. Strax - det var ännu natt - kallade hertigen sina förnämsta män såsom grefve Axel Lejonhufvud, Anders Lennartsson o.d. till sig och före ställde dem i ett bevekligt tal huru all fredsmäkling nu förböd sig sjelf, då sådan oära fanns hos det konungsliga partiet; nu återstode blott att med vapen och värja försvara lif och lefverne, hustru och barn, religon och frihet samt således fatta mod och trogen bön till gud i himmelen om seger och lycka gå för herrans äras skull på fienden löst. Den sista blodkampen mellan påfven och det obundna guds ords bekännare i Sverige blefv nu begynd och det som vi hoppas för alla tider slutad. Utom von Ahnens mod med själsnärvaro, ho vet hvad sinne svenskarne under Hertigen - upprorsstiftaren kunnat få, i hast omringade af den öfverumplande kungahären? Säkert anses att Axel Leijonhufvud var betänkatt gå med sitt folk till K Sigismund; men när nu H. Wejer förföljd af ryttare flydde åter till Linköping; vardt ett nytt mod tändt hos hertigens trogne anhängare, hvilket gaf ett sinne åt hans vankelmodige.  År 1601 var han öfverste öfver 4 fanor svenska ryttare i riksföreståndaren Carl tjens , tjensgörande i lifflland. Brodern Stefan som var major i svensk tjenst  vid samma tid som Hans v. Ahnen kämpade i de svenska leden Stefans son Pribber v. Ahnen gick i dansk tjenst och blef gouverneur i Norge; lefvde 1674 Pribber v. Ahnens son Ivert var Norsk amtman i början af 18:de seklet  svenske majoren Stefan v. Ahnen - s äldsta son Evert + 1661 lemnade 7 söner, deri bland Evert v. Ahnen lefde 1717. I Julii von Bohlen' s högst utförliga arbeten Geschites des adl. Freiherrl Gräfl. Geschleder om 15 herrar von Ahnen åtskilliga upplysningar ut ur urkunder  meddelas yttras: ”Der Ursprung des Namnen von Ahnen ist dunkel; er scheint von einem Orte herzurr?bren”. Men med åsnehufvudet såsom sköldemärke, må väl dristigt antagas att en frankisk anherre funnits, som fått eller tagit namn efter sköldbilden. Den rätta stafvningen är nog den, som träffas t.ex. i urkunden n:o 498 hos v. Bohlen (2d p 384): Cl v Ahnen (3 gånger upprepadt). Preuss. Fältmarskalken Curt  Chphr v Schverin vördade en stammor uti en fru v Ahnen . Referenser:    v Bohlen Geschites des Adl. Freiherrl Gräfl. Geschlechts  von Krasssov (Berlin 1853  Werwings Carl IX:s historia  Schenbergs Berättelse om slaget vid Stångebro år 1598