NULL Skriv ut sidan - SV: auDNA-Finska frälsesläkter

Anbytarforum

Titel: SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2018-03-09, 23:57: auDNA - applicerbart för senmedeltida anor?

Problemställning

• Är det möjligt att m.h.a. auDNA med rimlig sannolikhet identifiera väldokumenterade senmedeltida släktkluster och/eller verifiera postulerade filiationer? Kan man prediktera approximativt avstånd till gemensam genetisk ana bortom sjätte generationen?

• Är den genetiska forskningens teoretiska modeller användbara/meningsfulla för utvärdering av ej stratifierade empiriska resultat?

Kommentarer

• En förutsättning för att nå en rimlig sannolikhetsnivå vad gäller identifiering av senmedeltida släktkluster är att familjen är väl dokumenterad. Detta gäller det finska frälset, adel såväl som prästsläkter, samt mer specifikt ’Buresläkten’. Vidare förutsätts att man genetiskt matchar ett tillräckligt stort antal av släktens medlemmar vilka helst skall tillhöra olika grenar av släkten.

För att lyckas identifiera senmedeltida släktskap krävs, att någon genetisk variabel - eller flera i kombination – har en tillfredsställande diskriminerande kapabilitet som funktion av antalet generationer.

• Teoretiska matematiska koncept och modeller utvecklade inom genetiken – typ genetisk antavla - tycks tyvärr något aningslöst ha applicerats på empirisk släktforskning, där modellernas krav på oberoende händelser inte uppfylls. Modellerna torde sakna relevans och vara mer eller mindre oanvändbara bortom den ’geosociala’ revolutionen i början på 1800-talet, p.g.a. att de inte inkluderar anförluster.

Koncept

• Från en empirikers utgångspunkt, så har stamtavlor betydligt större potential än antavlor vad gäller kunskapsutveckling inom området genealogisk släktforskning. (J. Kaplains et al, är uppenbarligen på rätt väg!)

• Rakows koncept, “Your family is above average (probably)” är en truism, som dock belyser en betydelsefull faktor, olika släktgrenar växer olika fort – en del blir stora, andra dör ut.

Förutsättningar

• Alla auDNA-kusiner vilka definierats av Family Finders algoritm som matchningar till en viss individ, är ytterst ättlingar till ett mycket begränsat antal genetiska anor – ca 200 stycken - vilka levde för ca 600 år sedan. Detta oavsett antalet matchningar. (Denna slutsats baseras på det sannolika antalet ärvda segment efter 20 generationer – ca 1400, ett efter varje ana - och storleksfördelningen på dessa segment.)

Dessa ca 200 anor torde ha levt i ett begränsat antal relativt små statiska lokala/regionala samhällen med begränsade genpooler ända fram till början på 1800-talet, resulterande i ett mycket stort antal anförluster.

Hypoteser

• Mängden delad auDNA som funktion av det genealogiska avståndet till en gemensam ana, är inte en strängt avtagande funktion p.g.a. den disruptiva geosociala förändringen under första halvan av 1800-talet. Inaveln låg på en markant högre och relativt stabil nivå under de föregående århundradena.

• Förekomsten av lokala maxima / minima kan under vissa förhållanden användas för approximativ prediktering av det genetiska avståndet till en gemensam ana. Detta torde gälla för totalt delade cMs såväl som för totalt delade SNPs och antalet delade segment - om än i varierande grad p.g.a. skiftande ’toleransegenskaper’.

• Antalet ICWs – en indikation på avståndet till gemensam ana.

Ett tillämpningsexempel gällande Bureättlingar

Av totalt 34 för mig kända ättlingar inom Burefamiljen så har jag valt ut en grupp på 20 DNA-kusiner, vilka i snitt är ICW med ca 14% av alla mina matchningar och sinsemellan är de ICW med i snitt 57%.

Åtta är dokumenterade ättlingar efter Olof Olofsson i Bureå (ca1425), åtta efter Anders Olofsson i Bureå (ca1425) och fyra efter Jon Olofsson i Falmark (ca1540).

Då jag inte känner till min egen koppling till Buresläkten så har jag preliminärt postulerat att jag är en ättling till Olof Jonsson i Bureå (ca 1490).

Hur kom jag fram till detta? I ett första steg så valde jag den släktlinje med vilken jag delar flest SNPs, viket är Olof Olofssons ättlingar. Med dessa delar jag i snitt 16544 SNPs – med de två andra, 9777 resp. 9916 SNPs. I ett andra iterativt steg har jag testat olika avstånd till Olof Olofsson och optimerat resultatet via mönsterpassning i en graf över totalt delade SNPs som funktion av genealogiskt avstånd i generationer. (Graf A) I denna graf har jag avlägsnat en del punkter för att tydliggöra resultatet – de röda punkterna inom ovalen.

De röda punkterna har tillsamman egenskapen av en fast kropp – de är sinsemellan bundna av givna genealogiska avstånd. Max / Min – trendlinjerna utgör av mig preliminärt postulerade randvillkor som skall ses som fasta väggar. Resultatet blir att de röda punkterna är låsta i dessa positioner – det går inte att förflytta dessa åt något håll längs x-axeln då de också är låsta i förhållande till y-axeln.

En återläggning av de punkter jag temporärt avlägsnat från grafen (Graf B) ger ett mycket gott stöd för hypotesen, då de utgör två av mina DNA-kusiners koppling till tillsammans tolv av mina identifierade Bureättlingar.

Detta är dock inget bevis, men sannolikheten förefaller relativt god. Tillsvidare är och förblir det en arbetshypotes...