Titel: SV: Blomfelt
Skrivet av: Karin Desirée Granqvist skrivet 2018-02-16, 15:50
Jag har skrivit om Caspar Friedrich Blomfelt i mitt arbete som forskar, jag har en doktorgrad i historia. Det verkar vara närt omöjligt för alla att säkert knyta honom till adliga släkten Blumenfeldt i Rigaområdet. Jag anser att han inte är släkt med dem. Adliga släkter visste oftast vilka de var släkt med eftersom det vid dödsfall innebar arv. Adelssläkter hade därför god översikt över vilka man var släkt med -- man ville inte ha en påstådd släkting som ärvde någonting, det kunde ju vara en bedragare. Och när nu inte Caspar Friedrich kan knytas till adliga Blumenfelt utan alla omöjliga trådar dras i och olika släktforskarteorier skapas, så var han inte släkt med dem. Att Caspar Friedrich hade efternamnet Blomfelt och var från Riga kan förklaras med att han tog det efternamnet när han kom till Sverige. Det var inte alls ovanligt att soldater tog efternamn efter generaler vid andra regementen eller kompanier som låg geografiskt långt bort från deras eget. Kurfurste är ett exempel, ett efternamn inte ovanligt för soldater och lägre officerare, utan att de var släkt med adliga (general) Churfurste.
Sedan var Caspar Friedrich tvungen att gifta sig med änkan Brita van/von (Wein)garten. Detta visar sig genom att hon fick barn, sonen Johan döptes 3 mars 1718 i Stockholm och de gifte sig den 6 april samma år. För alla militärer var det stränga straff för sex före och utanför äktenskapet. En soldat i Karolinerarmén fick t.ex. 2 ÅRS -- 24 månaders -- fängelse för att ha haft sex med en annan än hans fru. Det fanns till och med en uppförandekodbok för militärern utgiven 1699. Alla inom militären var dessutom tvungna att uppföra sig mer klanderfritt än andra, än de i civilsamhället som det kallas idag. Det gick inte an varje sig för en gemen soldat eller högre officerare att vara full på stan eller ute på byn. Sex före äktenskap och utanför äktenskap gav fängelse för militärer medan det för gemenen man och kvinna ledde till böter eller så kallade skamstraff. Uppförandekoden för militärer var soldater och officerare väl förtrogna med, så hade Caspar Friedrich verkligen älskat Brita hade de varit gifta långt före hon fick barn. Och strax efter sonen Johans födelse blev Caspar Friedrich förflyttad till Piteå kompani.
Caspar Friedrich återfinns inte heller i Estniska Adelsfanan. Jag har letat igenom den flera gånger för åren innan han dyker upp i Stockholm. Det finns en Diedrich Blomfelt, men ingen Caspar Friedrich, och jag tror inte Diedrich skrev som till Caspar Friedrich. Man får heller inte glömma att militären var ett sätt att gömma sig likaväl som ett försök till en karriär, som man skulle kalla det idag, för de som ingen annan möjlighet hade. Hade Caspar Friedrich verkligen varit adlig hade han också nått högre än kapten eftersom de högsta officersgraderna var vikta för adliga män. Kaptengraden kunde en man utan adlig bakgrund köpa, men sedan var det stopp uppåt i graderna, just för att de allra högsta var vikta till adelns män.
Sedan får man helle inte glömma att i Sverige så var det mer eller mindre tradition att ge änkor deras mäns efternamn, både utanför och innanför det militära. Britta von Winegarten kan alltså ha hetat något annat som ogift, om någon letar efter henne. Hon benämns ju änkan Brita von Garten i Svea Livgarde till fots dokument och kyrkoarkiv. Jag har inte hunnit läsa igenom alla trådarna om någon hittat hennes ursprung/bakgrund, men nästan utan undantag fick änkorna sina mäns efternamn när de senare dött i alla typer källor vi har idag tillgång till.
Blomfelt är INTE heller släkt med prästfamiljen Solander i Piteå socken eller general von Buddenbrock, påståenden jag sett på Rötter/Anbytarforum. Militärer hade alltid en högre representant från det egna kompaniet närvarande vid sina barns dop. Daniel Solander och hans familj var väldigt ofta dopvittnen vid dop av allt ifrån samers till höga officerares barndop. De var särskilt dopvittnen när dopföräldrarnas släkt inte var med vid dopen. Militärer som flyttade ofta, såsom Blomfelt, hade sällan släkten nära, såsom föräldrar och därför var andra dopvittnen. När Blomfelt kommer till Piteå har alltså han och Brita noll släktingar där. Dopvittnena som närvarar vid deras barns dop är militärens representanter eller folk de lärde känna eftersom, men ingen släkt. Deras släkt i Piteå socken blir senare deras barn.