NULL Skriv ut sidan - SV: auDNA-Finska frälsesläkter

Anbytarforum

Titel: SV: auDNA-Finska frälsesläkter
Skrivet av: Leif Tennare skrivet 2018-01-03, 16:19
Ju mer jag jobbar med analyser av hur mycket DNA – totalt cM, antal segment och längsta blockets andel av totalt delat cM – jag delar med mina DNA-kusiner som funktion av antal generationer till närmaste genetiske ana, desto mer övertygad blir jag att mina genetiska anor är mycket få till antalet.

Jag skrev redan i ’Svar #102’:   Min spontana / intuitiva slutsats av detta blir, att var och en av oss är genetiska ättlingar till ett  fåtal individer på medeltiden, varför en del av oss till största delen får matchningar med Skelleftesläkter, andra åter med släkter i USA. Därmed ökar också sannolikheten att man kan identifiera till vilken släkt / region dessa kommer ifrån”.

Den väsentligaste hypotesen jag fört fram på detta forum är, att p.g.a. den stora befolkningsnedgången (Se Svar #151)  efter  Digerdöden år 1350 -  med efterföljande agrarkris och ett antal återkommande utbrott av pesten – så torde antalet  ingiften i de egna släkterna ökat dramatiskt. Därmed har det gemensamma genomet inom en släkt också ökat dramatiskt…

Efter att ha slukat julklappsboken Svenskarna och deras fäder – de senaste 11000 åren skriven av Karin Bojs och Peter Sjölund, så får jag anledning att återkomma till befolkningskurvan nämnd ovan. Detta tack vare avsnittet Fimbulvinter och Pest på sidan 78 i den förnämliga boken.

I mtten av 500-talet drabbades vi av en kastrof av samma storleksordning som den på 1300- talet. Vad gäller de för mig mest relevanta regionerna skriver författarna: ”I Uppland verkar antalet bebodda gårdar ha minskat till en sjättedel (min kursivering) i mitten av 500-talet. Längs Norrlandskusten tycks jordbruket i stort sett upphört. Det har konventionell arkeologi kunnat visa.”

De skriver vidare: ”Vi kan också se i våra DNA-analyser  att befolkningen minskade efter fimbulvintern och justianska pesten. Enligt vårt material på närmare tre tusen nutida svenska mäns Y-kromosomer, verkar katastroferna i mitten av 500-talet ha varit minst lika förödande som de senare pestutbrotten på medeltiden.”

Därmed torde också effekterna på auDNA ha varit motsvarande de efter Digerdöden,  som ett resultat av stora anförluster…
Det kombinerade resultatet av dessa två katastrofperioder torde haft en dramatisk effekt på hur många genetiska anor var och en av oss nu levande de facto har…