Titel: SV: Läshjälp
Skrivet av: Leif G. Olofsson skrivet 2017-07-05, 09:22
Anders Ersson i Fornby natus ibm A:o 1689 â piy et Chr:l parent: Erik Larsson och hustru Kersten Ersdotter, som haf:r wårdat sig därom, at han är framhafd worden till den Hel: döpelsen och härmedelst blifwit en san ledamot i Chr:i dyrköpta församling. Uti sin ungdom har han blifwit wäl underrättad uti sina Christendoms stycken, och äfwen wäl i skrifwande underwist. A:o 27 ingeck han efter Gudz försyn ett Chr:t ächtenskap med sin nu i Sårgen qwarlemnade k. Maka, hustru Anna Ersd:r i Hiulbäck, med henne 4 barn 3 Söner 1 dotter, af hwilka 1 Son är tillförende genom döden afgången. Anno 1709 gaf han sig i krigstienst för Såldaten Pihls Rote och blef sedermera corpral wid Hwassens Rota, under hwilken tienst han wist all trohet, och emot sine Förmän en tillbörl: lydno. Blef åhr 1720 uhr Kongl. Majt:s tienst dimitterat, efter han wid Fredrikshall utaf en Bomb blifwit å hufwudet skadat och äfwen plågades af rygg och Torrwärck. och därföre befandts wara odugl: at tiena . Elliest har han fördt ett stilla och sachtmodigt lefwerne, warit aktsam af Guds ord, och sina Sahl:s medel med andacht brukat, som sidsta gången skiedde förl:e helgomässodag. Har ock mycket wäl förlikts med sina grannar hwarföre han ock af dem mycket saknas. Siukdomen war ett swårt stygn, hwaraf han i 8 dygn war beswärad, och när han märckte, at döden icke war långt borta, beredde han sig med trogna suckningar wäl därtill, sammanknäpte sina händer och läste med andacht denne werssen af en wälkänd psalm: Jag kommer af ett brusand haf på rätta glädie stranden; min kropp han lägges ned i graf, men Gud uptager anden. Ur mörkret kommer jag till ljus, ur fattigdom till ett rikt hus, från oro till god hwila och widare dessa orden:Jag hafwer ropat mig alt trött; min hals är hes, min syn förnött, efter min Gud iag bidar, medan jag thetta lider. Hwarefter han tog ett sahl:t afskied ifrån denna werlden, sedan han wäl och Christel: lefwat 41 åhr.
Visst är det både spännande och tragiskt att läsa dessa dödsrunor, som säkert "bättrades på" lite av prästen, om han ville att den dödes eftermäle skulle vara gott. Men vilken insikt vi får i flydda tiders liv, och vilken fin vers han läste på slutet. "Jag kommer av ett brusand hav" är f.ö. namnet på Evert Taubes självbiografi.