Jon Gunbjörnsson Budde. Bonde. Länsman från 1655 till 1656 (mtl). Död i Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Bonde 1648-1670 i Kyrkbyn ?, Älvros (Z)
Svegs vårting 1694-03-14--17: §28 Henrich Ersson i Älfroos, Kärade till Oluf Jonsson i Kåhlsätter om ett Ängh, som kallas Giersstegan, huilket hans broder Påhl Ersson, för några och tiugu Åhr sedan pantsatt, till Jon Gunbiörsson i Älfroos för 6 RP:r, och Oluf Jonsson föregif:r, sig dhet för tiugu Åhr sedhan löst till sigh för 10 RP:r. Påhl berättar, sig dhet bårtsatt för 6 RP:r resp. Att han dhet för tiugu Åhr sedhan af Jon Gunbiörsson löst för 10 RP:r. Påhl föregifwer, Oluf fråga Sigh därom, och fått till swar, dhet utsatt wara för 4 hehla RP:r och 2 dito á 6 __. Oluf, at Jon Gunbiörsson sagt honom wara Skylldig 4 hela RP:r och 6 RP:r i Caroliner, Men Påhl berättar, sig intet wetta sig wara meera Skyldig än 4 hela RP:r och 2 Dito i Caroliner, och dhet för Oluf sagt. Jon Gunbiörssons Sonason Oluf Gunbiörsson föregifwer, sigh intet hördt och wetta för huru myckt ängiet blifwit löst, och Oluf Jonsson hwarken breef eller wittne där om hafwer, och sägher dhet hördt till Henrichs Hemman, Emedan som Ängiet GiersStegan, egentelligen hörer under Henrich Erssons Hemman i Älfroos, och warit Pantsatt till Joon Gunbiörnsson i Älfroos, af Påfwel Erichsson för 4 RP:r in Specie, och 2 RP:r i Caroliner, huilket Oluf Jonsson i Kåhlsäther föregifwer, sig inlöst för 4 RP:r Specie och 6 RP:r i Caroliner, och han intet gitter bewijsa så mycket uthgifwit; Altså till underdånigst föllie af Kongl. Maij:ts Jorde Placater, de Anno 673 och 677, Dömmes GiersStegan under gambla bohlstad, och Henrich Erichssons Hemman, och efter Kongl. Maij:ts Nådigste Förklaring A:o 685, för lösn som är 4 RP:r in Specie och 2 RP:r á 6 P:r Sm:t eftersom Carolinerne den tijden intet högre gängse wore. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3817 (1694-1694) Bild 4050 / sid 399)
Svegs höstting 1714-12-06: §2 Uti saken emellan Påhl Olufsson i Elfweroos Kärande å Ena och Swen Chlemetsson ibidem Swarande å den andra sijdan, angående ett Trög Skatt uti Säde som Käranden will att Swaranden skall honom aftaga efter een ljten åker Jord, hwar om twistas ähr detta Rettens domb. Retten har intagit uthaf begge Parters hwar emotannan ingifne Skiähl och Omständigheter, huru som för någon tidh tillbaka in emodt 50 åhr ifrån Lars Staphanssons hemman, hwilket Swen Chlemetsson nu råder, ähr kommit ett stycke åker kallad Lenstrands åkren till Joen Gundbiörsson Budde för 11 P:r lånte Penningar, hwilken och Skatten till 1½ Trög der efter skall sig påtagit som warit een tid och stådt Oinlöst till dess Lars Staphansson afledit då Olof Matsson i Herröö Påhl Olufssons Fader som FörMyndare för Lars Staphanssons Barn med sinna Medehl löste samma åker af Joen Gundbiörsson och gaf honom sinna uthlånte Penningar igen medföljande Skatten 1½ Trög Jembwähl skall sig påtagit eftersom nu påstås, påståendes åkren af 2:ne fulla Mällingar och een Slåttes ren der till, Oluf Matsson och i sin tid brukat, Jembwähl Sonen Påhl Olufsson; Men som Swen Chlemetsson å samma Åker Jord giordt åtahl om lösen till sitt hemman hwar ifrån den kommit har Påhl Olufsson der till sig begifit uppå gode Mäns bemedlande således att Swen Chlemetsson skulle gifwa Påhl 8 Rix P:r i Corent för åkren och att swara Skatten der förre till ett Trög, hwilket med skriftel. Contract af samma åhr under begges Nampn och Bomärken Jempte gode Mäns bewittnande Påhl Olufsson will bestyrka, hwarå efter fullgiord betahlning till 8 Rix P:r Corant Swen Chlemetsson och åkren handfångit men sedan intet ehrlagdt någon Skatt utan brukat åkren, och som Påhl Olufsson will säja sig ännu draga Skatten så påstår han det Swen Klemetsson måtte anten betahla dhenne åkerjord fölliande Skatt el:r och att han må hafwa tillstånd att få lösa åkren till sitt hemman igen för samma 8 R.P:r emedan Swen Chlemetsson nu efteråth wägrar Swara Skatten. Hwar emodt Swen Clemetsson will förbära dhet Påhl Olufsson Just intet kan wisa det Skatten ähr hans hemman På skrifwin och påökt för denne åker Jord sedan des Fader det högsta af Joen Gundbiörsson utan lärer stådt lijka fult på hans egit hemman der till med ännu intet fådt fyllest åter denne gl. åkerjord och part uthan så mycket som Swarar emodt 8 RP:r uti Måhl, förmenar och att Påhl Olufssons hem:ns ägor nu för tiden skall kunna tåhla sin Skatt utan denne, det Påhl Olufsson intet will medgifwa utan Påstår dhet Chlemetssons hemman har litet Skatt men stora ägodehlar så att han kan föda mehra Kor efter sin lilla part ähn Påhl efter sin större; Retten har detta öfwerwägadt och äntl:n pröfwar för Rettwist att emedan desse twistige å ingendehra sidan medh fulla Skiähl kan wisa hwem som Skatten för denne lilla åkerJord och part som för 50 åhr tillbaka kommit ifrån Swen Chlemetssons hemman, Men nu genom förlijkning och lösen af 8 RP:r återgådt åhr 1708 skall draga el:r wara påskrifwin anten Påhl Olufssons hemman el:r Swen Chlemetsson, det bör och derföre i andledning af 4 á 6 Cap. B: B: LL. sampt Kongl. Förklaring __ A:o 1695 á 1696 enär ingen rättelse af Skatt längderne finnes desse begge hemmans ägor Optages till Syn och prof af gode män, hwilka Skohla i nästa Sommar rätterligen ägorne till åker och äng mäta och Jämbföra emot hwars och ens Skattetahl som underställes Rätten till öfwerseende att Erfaras må hwem Skatten drager för denne åker Jord, der anorledes intet åsämies, hwilket Prof begge Parter skall bekåsta till widare uthslag. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3830 (1714-1714) Bild 3920 / sid 385)
Svegs vårting 1722-04-03: §3 Det föredrager Olof Olofsson i Rijsmyr af Elfweroos huru som ifrån des åboende Hemman i Rijsmyr för 60 á 70 Åhr tillbaka är bårtsatt ett Änge kalladt stoor Rönningen wjd Elfwen liggande och uti des Hemmans skog wjd Råberget till Gambla Jon Halfwarsson i Elfweroos emot en ringa penning; Jon Halfwarsson åter det öfwerlåtit till Gambla Jon Gundbiörnsson Budde dersammastädes, men när Olof Olofsson tillbiuder att få återlösa Änget af Jon Gundbiörnssons Sona Son Jon Gundbiörnsson, till att lägga det under Hemmanet och att fylla des skatt, wägrar Jon det antaga, andragandes för det öfriga Käranden att des Hemmans Ägor emot skatten skola wara så swaga att han eij förmår föda öfwer 3 st: Koor och några små fä, och således omöijel:n kunna uppehålla ÅkerJorden och blifwa besutten, hwar emot Gundbiörnsson skall hafwa mycken slått till sitt Hemman så att han med sitt fålk icke skall förmå den bärga, utan bårdtleija till andra, dessutan sällja mycket Höö Åhrl:n. Jon Gundbiörsson tillstår wähl att detta Änge efter härmelse Gammalt skall kommit ifrån Olof Olofssons Hemman, men att des förfäder den ena efter den andra in emot 80 Åhr det oklandrat innehaft, des Farfader Jon Gundbiörnsson i sin ljfstjd brukadt Änget och anwändt arbete med skogens afhuggande, så att han eij annat weet än att det hördt hemmanet af ålder till, dess Hemman optagit för 13 Trögs skatt, och tjonde penningen samt andra uthgifter efter innehafde Ägorne lagde och proportionerade, så att der Käranden skulle winna efter sitt påstående detta Äng till sig då ringa slåtter skulle blifwa i behåll för dess Hemman, hwarifrån tillförende åthskilliga Pante slåtter till 15 á 16 lass skola wara gångne; Gittandes dåck icke oppte någon Laga handell eller domb till befredande; Af Käranden androgs gambla männen Halfwar Persson och Erich Jacobsson i Rjsmyr till betygande af sitt angifwande, dee der och berätta att detta Äng kalladt Röningen efter deras fäders tahl blefwit Pantsatt ifrån Rjsmyr till Jon Halfwarsson i Rjsmyr, emot en Spann Korn, 70 åhr tillbaka, Jon Halfwarsson åter det öfwerlåtit Gl: Jon Budde i Elfweroos, hwilken med Sönnerne efter honom det innehaft och uthwidgadt med Röning, warandes Änget först eij mera än om ett lass och till det mera sedermera rödjadt widare af skogen, hwilken hörer till Rjsmyr till, hwilket ännu i dag sig skall wjsa, efter som Rjsmyr Äger både Skog och Slåtter der kring. Rätten har öfwerwägadt desse omständigheter och finner för rättwist i anledning af 28 & 41 Capit: B: B: L:L: samt Kongl. Stadga de Anno 1664 om Skogar, att förklara det detta Äng till hwad som i senare tid är inkräcktad till uthwidgande med opprödning af Rjsmyr skog bör genom 6 st: Nämbdemäns Syn afskillias ifrån Gambla Änget; Och hwad som således befinnes wara inkräcktadt öfwer gammal häfd, det samma skall tilldehlas Olof Olofssons Hemman, men Jon Gundbiörnsson behålla Gambla Änget, hwilket med gammal häfd under des Hemman är befredat, och han behåller efter Kongl. Maij:ts Nådigste Förklaring de A:o 1696; Och Synen till afdehlning skall antagas på begge Parters omkåstnad. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3838 (1722-1722) Bild 1480 / sid 143)
Gift
Barn: Gertrud Jonsdotter. Döpt 1637-09-17 i Sveg (Z) (fb). Gunbjörn Jonsson. Bonde. Död i Bro, Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Se tabell 2.
Gunbjörn Jonsson. Bonde. Död i Bro, Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Bonde 1678-1691 i Bro, Kyrkbyn 1, Älvros (Z)
Gift med Gunilla Jonsdotter.
Barn: Jon Gunbjörnsson. Bonde. Död i Bro, Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Se tabell 3. Olof Gunbjörnsson Budde. Bonde. Död 1741 i Buddgården, Kyrkbyn, Älvros (Z) (Älvros LIb:1). Se tabell 5. Jon Gunbjörnsson. Bonde. Född omkring 1673 (domb). Död i Hammar, Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Se tabell 10.
Jon Gunbjörnsson. Bonde. Död i Bro, Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Bonde 1692-1718 i Bro, Kyrkbyn 1, Älvros (Z)
Svegs höstting 1701-12-09--11: §14 Olof Svensson i Bäck kärade till Jon Gundbiörsson i Broo, om slåtten hwilken skall höra till dhe 3½ trög Jord i Andåsen han 699 d. 14 Decembr. på Olof Olssons Enkiors wägnar igen_rant af Pär Olsson i Fanhuus, kunnandes Åkeren eij bruuka, om han icke faar slåtten med. Jon swarade att han eij annat wiste, än denna slått af ållder hördt till hans hemman, wille den icke heller ombära. Till uplysning hördes Hindrik och Halfwar Erikssöners i Elfroos; Dhen förra berättade det som en saga och uthan något beskedh han hördt, som skulle denna slått höra till Andåsen, tog afträde. Halfwar Ersson refererade, det hans Fader och haft en slått från samma Gård, hwilken och för honom berättadt, det och denne hörde dijt med. Wijdare beropade Actor sig på Pär Olsson i Fanhuus, som lofwade till nästa Ting skaffa några wittnen, och dy der till Differerades saaken. §15 Det föredrog Halfwar Ersson Hammar huru som han och hans Grannar hafwa afdelt skog Söre om Landswägen och Jon Gundbiörsson Norr om Wägen och så warit Af Gammalt, men lijkwähl skall Olof gåå in på hans skog och taga Boskaps Måssa, påståendes deröfwer på honom laga plicht. Jon swarade att så wijda han söre om wägen hade några slåtter på skogen, skulle honom eij förmehnas der att taga Måssa. Men emedan de andra Jon Gundbiörssons Grannar intygade att dhe sin skog hade Norr om Wägen och ingen rätt att gå på andra sijdan, Jon icke heller något skiähl för sig kunde upt__ till denne dess förmente rätt, för den skull blef det honom förbudit, och att för åwärkan han nu skall efter det 16 Cap. B. B. LL. böta 3 P:r S.M:t och skadan åter. §17 Jon Gundbiörsson i Broo kärade till dess Hustrus Farbroder Halfwar Ersson Hammar, om hennes fädernes fasta arf, som han besitter men alldrig betalat. Halfwar wille med Jon intet hafwa att giöra utan medh hans SwärModer, han hade henne och Mannen altsammans betalt, det och MåhlsMan Olof Jönsson från Hogendahl skall wittna, inläggiandes derhoos en förteckning huru alt war betalt till 36 Rd:r Men den bestridde Jon efter den war ensijdig och uthan dag och åhretahl. Elliest tillstods der åhr instundande Påsk, Jon först blifwit Gift. Och emedan innan saken sluutes Modren och MåhlsMan böra höras, dy skohla dhe till nästa ting instämmas. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3819 (1701-1701) Bild 7820 / sid 776)
Svegs vårting 1702-06-11--14: §6 Efter Rättens resolution på sidsta ting, instälte sig uti saken emellan Jon Gunbiörsson i Elfroos och Halfwar Ersson i bidem, Jons Swärmoder Karin Andersdåtter, att gifwa uplysning, om och huru hennes Man Carl Ersson, hade för dess Fädernes Arf i det fasta af Halfwar Ersson fått utlösen då hon inlade en lista på det hennes Man undfått 1 st: Koo 5:_, 1 st: Fåår :24, 1 st: _äng__nda 6:_, 2 st: Sölfwerskedar 3:24, Smör och Ost 1:16, 2 tålft lijar 3:_, 2 st: Getter 1:_, 1 st: Klädströija 3:_, Pähr Pärsson i Ytterberg :24, 1 st: Bössa 2:8, 27 P:r Sm:t. Halfwar Erssons på sidsta ting ingifne lista gicks och igenom, då änkian aldeles bestrider de henne påförde 4 RP. lijke och Pähr Pärsson i Ytterberg de på honom satte 2 ort, betygandes sig eij kunna wetta att han något af Carl Ersson haft att fodra, mindre att han något af honom bekommit i betahlning, derföre och Jon Gundbiörsson bem:te uppsatts så mycket mehra förkastade, så wijda hans Swärfaders Qvitto der på icke kan upptees, påminnandes att Koon angående, woro hon hans Swärfader gifwen på brudbordet, och borde dy intet räknas. Men det nekade Halfwar, tilståendes att om hem:t war Kiöp giort der Brodren skulle hafwa i lösen 36 RP: och Systren 18 Courant, dock hade med hem:t han hwarken lagfarit ell. laga Kiöpebreef der öfwer upprättadt. Jon begiärte, att på sin Hustrus wägnar fåå det _om på Jordelösen än återståår. Olof Jönsson på Moen i Hogendahl, inlade och dess förklaring, betygandes sig aldrig för Jons Hustru warit MålsMan, eij heller sig med hennes egendom befattadt. Här på blef saken med Nämden öfwerlagd och sluten. Emellan Jon Gunbiörsson i Elfroos Kärande och dess Hustrus Farbroder Halfwar Ersson i ibid:m swarande, angående utlösen uti det fasta, som Jon Gunbiörsson efter dess Frambl: Swärfader fordrar af Halfwar Ersson, hwilken besagde fasta innehafwer Resolverades. Att såsom Halfwar Ersson inför Rätten har tillstådt, det efter giordt accord hans Broder Carl Ersson, Jon Gunbiörssons Swärfader, skulle för dess dehl i det fasta bekomma 36 RP: Courant, hwar emot han wäl uppgifwit en lista, huru bem:te penningar skola wara betalte, men aldenstund den eij kunnat witsord gifwas; Fördenskull hafwer Rätten eij kunnat Halfwar Ersson flere Påster beståå, än tilstådde äro, Nembl: 27 P: Sm:t och af resten som är 27 P: Sm:t åligger Halfwar Ersson med första tillställa Jon Gunbiörsson och dess med consorter hälften, som är 13½ P: Sm:t. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3820 (1702-1702) Bild 7970 / sid 790)
Svegs vårting 1702-06-11--14: §25 Till äntel. sluut togs före den på sidsta ting ventilerade saak emellan Olof Swänsson Bäck Olof Olssons Enkias och Barns wägnar i Andåsen och Jon Gunbiörsson Broo, angående någon Myrslått till 6 a 7 lass, som skola till Andåsen lydt och legat, och han dijt will återwinna, der med att upprätta det sönderslijtne hem:t Andåsen, eftersom en dehl Åker der till lydande han tilförena igenwunnit, men skall utan slått den icke kunna hålla yppen. Jon exciperade att denna Slått af ålder skall legat under hans hem:n wettandes icke om han ______kommit från Andåsen ell. der under lydt hafwer, inläggiandes Rågge Pålssons Kiöpebref af åhr 638 d. 13 Febr. till Olof Jonsson Broo på den Jordepart, som Jon nu besitter hwar under och denne Slått då legat och som han har ett stort hem:n af 13 trög, hwilkens skatt så wäl tijonde och Rotepenningarne alt i anseende till denne Slått och flere lägenheeter är förökat, så will han besagde Slått nu icke umbära. Till att fulltyga det samma Slått hördt under Andåsen, åberopade sig Olof Swänsson dess grannar Halfwar Ersson och gl: Pijgan Brijta Jonsdåtter, Emot Halfwar Ersson exciperade Jon, efter de en långl: tijd legat än liggia i process om Jons Hustrus arf, och dy admitterades han intet till Eeden, refererade dock huru hans Fader skall för honom sagdt, att denne Slått, slåtten benämnd, lydt till Andåsen och woro der ifrån, hafandes och Halfwar någon Slått dädan. Men dock huru ell. när han der från blifwit tagen, wiste han intet, tog afträde. Gl. Pijgan Brijta hade intet förmått gåå till tinget, utan för Tålfman Olof Jonsson i Elfroos utsagdt, det hennes gl. Moder för henne refererat, att slåtten hördt under Andåsen, men huru den kommit der från, wiste hwarken hon ell. någon annan berätta. Af tijonde Längden fans Andåsen hafwa 5 1/3 Kan:r ell. ___ 17 1/7 P:r Sm:t tijonde, Men Broo hem:t 5 F:r ell. 1 P: 15 18 Sm:t Och närwarande tingsAllmoge wiste eij heller någon här om gifwa besked, ell. huru den först kommit till Broo hemmanet, mindre om han war från Andåsen, utan att den legat till Broo. Allenast sade Pähr Olsson i Fanhuus, att Rågge Pålsson som åbodde Andåsen, för 10 RP: bortsatt denne slått till Jon Pålsson som åbodde Broogården för 60 åhr sedan, hwilket han af Jons Fader och gl: Jon Jonsson i Elfros han hördt, men för laga jäf admitterades han eij till Eden. Nämden betygade samptel. att Jon hade till sitt hem:n öfwerflödig Slått, så att han om Wåren och elliest åth andra kunde sällia Höö, men till Andåsen war intet att uppehålle dess Åker med, utan måtte dhen Ödeläggias, så frampt Engen eij kommer dijt igen, hwilken betygade sig hördt af ålder dijt hafwa lydt, och under Broo gårds Skatt eij synas lyda, när der under är öfwerflödig Slått och Eng, och sedan protocollet wid sidsta ting war upläst Resolverades. Emellan Olof Swänsson i Elfroos på Olof Olssons Enkias och Barns wägnar i Andåsen och Jon Gunbiörsson Broo, angående 6 a 7 lass Engh, slåtten ben:d hwar om twistas, Reosolverades. Såsom af föregående ransakning ___ äntel: befinnes, att slåtten har legat och lydt under det sönderslijtne hem:t Andåsen, och der från kommen till Jon Gunbiörssons hem:n, hafwandes Andåsen ______ ingen Slått, att uppehålla dess Åker medh, utan är till befarandes att dhen aldeles lär Ödeläggias, der emot Jon Gunbiörssons hem:n med nödtofrtig Slått emot dess Skatt och utsäde försedt; Fördenskull är skiäligdt funnit, att Jon Gunbiörsson emot lösen som gode Män pröfwa, böör denne Slått till Andåsen afträda. Källa: (Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3820 (1702-1702) Bild 8120 / sid 805)
Svegs höstting 1706-12-14--15: §17 Ol. Jonsson och Ol. Ersson i Elfroos på sine och deras Interessenters wägnar uti Skogen på denne Sijdan lilla Elfwen Nordan Landswägen, kärade till Jon Gunbiörsson i Broo, öfwer dhet han förl. Höst på samma skoog skall upptagit 70 lass Måssa, ehuruwähl dersammastädes han intet hade att säga, fast än hans förmän långdt för detta, skola medelst pant haft en lått deruti från Ol. Jons hem:n Höhla, men der utur inlöste, så att Gunbiörsson nu mehra ingen rätt der kan äga, begiärandes att för dess åwärkan han lagl: måtte ansees. ____ swarade, beklagandes att desse så willia förmena, att nyttia sin dehl i den skoog, hwilken af ålder till hans hem:n legat har, ty då hans Fader detta hem:n Kiöpte af Ol. Jonsson Broo, wijsade han bland andra ägor, att och denne Skogstract hem:t hade sin dehl, hwilket och Påhl i Remmen weet berätta, inläggiandes och en attest Henrich Ersson i Remmen af d. 11 Hujus, att i de 12 åhrs tijd han åbodde Broo, nyttiade och brukade han skogen till wed, kåhl, timmer och Måssatagning, utan någons klander. Så är och hans hem:n af högre Ränta och de andra mindre, boendes han på ett Nääs, och blifwer han här ifrån uthstängd, har han ingenstäds att uthkomma, eftersom elliest han en ringa skoog har, påstod derföre, att niuta det som af ålder till hem:t legat har. Actores swarade att Gunbiörsson Norr om Lill Elfwen har sin skog. ____ sw: att det allenast war en lijten tract, hafwandes actores och så flera och anseenl:a skogar. Ol. Jonsson förebar, att den dehl som under Broo gården är brukat, war pantsatt och till Höhla igenlöst, det Gunbiörsson nekade wara den samma, som han nu åkärar. Jon Olsson sade att Hendrich Ersson i Bäck hade med lof haft nyttiandhe då han åbodde Broo, det samma kunde och Gunbiörsson fåå, men intet der igenom sig någon rättigheet tillwälla. På tillfrågan sw: actores att de inga breef hade på denne skoog, för sigh, eij heller att Gunbiörsson dherifrån skulle uthesluten wara. Och såsom emot Påhl i Remmen Actores intet hade något Jäf, dy efter aflagd Eedh betygade han, att då hans Fader åbodde Broo, fölgde han honom i denne Skogen der han hade några slåttlappar wijd Elfwen, då sade han honom, det samma gård ___ i skogen hade sin nyttning, men sedan sålde han den samma till Påhls Farbroder Jon Gunbiörssons Fader, men hwad sedan kan wara förändrat, och om de såldt el:r bortbytt deras rätt der uti, war honom obekant, men den tijden hörde det under Broo, hwilket kan wara för 50 åhr sedan. Actores sw: att Skogs Egarne wetta der af intet, påstodo dy, att bli wijd deras rätt bibehåldne. Gunbiörsson klagade, att när han med dess grannar twistade om dehlaktigheet i Skogen Sörr om Landswägen, förwijsade de honom till Skogen Norr om wägen, derifrån willia de och nu hafwa honom, så att han omsider har intet. Protocollet i denne saken blef eftersedt, och fans under d. 9 Decembr. 1701 af Jon Gunbiörssons grannar wara för tinget intygat, att med dem som Sörr om Landswägen hade sin Skoog, dy är han dömd från Skogen Sör om dito wäg; Hwilket Actores wille uthtyda, om den Skogen som Gunbiörsson hade Öster om Broen. Men det nekade Jon, icke heller kunde sådan mening af protocollet intagas. Mehra war intet att påminnas dy öfwerskådas och resolverades detta. Det påstå fuller Ol: Jonsson och Jon Ersson i Elfroos på sina och deras Grannars wägnar, det Jon Gunbiörsson i Broo ingen rättigheet el:r rätt skall tillkomma uti Skogen Wästan Elfwen, Norr om Stora Landswägen; Doch emedan han deras Granne är, och de icke gitta något skiähl wisa, hwarföre han derifrån skall uthesluten wara, hafwandes han 2:ne wittnen fulltygat, det af ålder Broo hem:t uthi besagde skog dess delning och nyttning haft hafwer, hwilket och hans Grannar offentel:n på Tinget d. 9 Decembr. 1701 bewittnat, fördenskull i förmågo af alt sådant, pröfwar Härads Rätten skiäligt, det böör Jon Gunbiörsson sådan dess hem:n tillhörige rätt och rättigheet frambgeent uthan något wijdare klander uthi ofabem:te skog till godo niuta, så med weedtimber, kåhl och Måssa tagande, jämwähl den i åhr der upplagde Måssan behålla och heemföra. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3822 (1706-1706) Bild 7700 / sid 759)
Gift 1:o
Barn: Gunbjörn Jonsson Skaffare. Bonde. Soldat. Född i Bro, Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Död 1742-08-15 i Finland (hfl, gmr). Se tabell 4. Brita Jonsdotter.
Gift 2:o med Sigrid Carlsdotter. Född omkring 1668 (db). Död 1765-04-17 i Kyrkbyn, Överhogdal (Z) (db). Begravd 1765-06-02 i Överhogdal (Z) (db). Ur dödboken: 1765 D. 2 Junii begrofs 3 lik, N. 2:o Gl:a änkan Sigri Carlsd:r ifrån samma hus, född i Buddgl:n. Kunde ej i bok, ägde doch någorl. förstånd i salighets läran. En gift 23 år wid Bron i Elfros, barnlös, kom åter hit och en tid förestod Fadershemmanet, förblef sedan hos ofwanomrörte Olof Jonsson i armod, doch beskedlig. Ålderdomsbräckelig i åtskilliga år, blef sängliggande in Martio. Siuknade af ålderdom och döde d. 17 April. Wita 97 år.
Svegs höstting 1739-12-04: §2 Pigan Ingeborg Jonsdotter af Öfwerhogdahl, tilltalar uppå föregången Stemning sina Förmyndare Morbroderen Lars Larsson och Jon Olofsson Öst på Moon af Öfwerhogdahl, för det dee willja förneka att emottaga afledne Faderen Jon Swenssons Hemman dersammastedes till bruk och besittning nu till kommande Wåhr, påståendes att deras motsäjelse måtte ogillas emedan Ingeborg skall förlofwat sig med den Dräng till Ächtenskap och som Fastren Hustru Sigri Carlsdotter uti Tållf Åhrs tid uppehållit Hemmanet med Förmyndarnes tillhielp, och uppfostrat henne Ingeborg med den andra omyndiga Systeren, Altså ärbiuder sig Ingeborg att föresee och skiöta Fastren på hennes Ållderdomb; Åfwannembde Förmyndare såsom Swarande låter förklara sig icke kunna förtro Ingeborg såsom en ung piga Hemmanet eij eller Drängen Hallfwar Swensson som hon emot Förmyndarens och Fastrens råd will inlåta sig uti någon ächtenskapshandel med, emedan dee finna samma Dräng icke wara stadig Karl eij eller mächtig till Hemmans bruket, utan påstå att Hemmanet måtte wara under deras och Fasteren Sigri Carlsdotters försårg, till des det andra Barnet Ingeborgs Syster Karin Jonsdotter nu för tiden om 14 åhr kommer till stadighet, eller och blifwer mangifwen, warandes äfwen nödigt att Karin niuter sin uppfostring af Hemmanets Afwehl, emedan till räckelig Lösöron icke finnes till hennes uppfostring. Fasteren Sigri Carlsdotter giör och här wid samma förklaring som Förmyndarne. Förmyndarne giöra och talan uppå föregången stemning till Ingeborg om wist olydna emot dem och Fastren Sigri, hwilken skall bestå der uti, att Ingeborg utom deras rådförande och willja inlåtit sig uti Ächtenskapshandel med Drängen Hallfwar Swensson, då Förmyndarne och Fastren dock likwehl welat hennes besta och förese henne med bettre man, hwar emot Ingeborg giör det föreberande att Förmyndarne och Fastren icke kunna twinga henne taga någon annan. Här wid intygades af Presterskapet och andra beskiedeliga män af Ellfweros och Öfwerhogdahls Sochnar att Fastren Hustru Sigri Carlsdotter så som en Moder haft stoor omwårdnad för desse omyndige och welat deras besta; Sigri jemwehl med Förmyndarnes tillhielp, wehl brukat och uppehållit Hemmanet; Hwilket å begge sidor efter uppläsande Retten tagit i behörigt öfwerwägande. Och finner sig Retten icke kunna anförtro Ingeborg Jonsdotter Hemmanet för än det warder bepröfwat af hwad skickelighet Drängen Hallfwar Swensson må wara, och med hwad skiähl eller orsaker pigan Ingeborg will inlåta sig uti Ächtenskapshandel eller fullbordan med samma Dräng emot Retta Färmyndarnes och Fastrens Råd och willja och det i föllje af 6 Capit: i GiftM: B: och 22 & 23 Capit: i Erfd: B; Hwarföre och detta utställes till nästa Ting, då Drängen Hallfwar Swensson kan tillstädes komma. Emedlertid skall Hemmanet wara under Förmyndarnes och Fastrens wård som förr. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3855 (1739-1739) Bild 6110 / sid 603)
Gunbjörn Jonsson Skaffare. Bonde. Soldat. Född i Bro, Kyrkbyn, Älvros (Z) (mtl). Flyttade med familjen 1742 från Bro, Kyrkbyn, Älvros (Z) till Färila (X) (hfl). Död 1742-08-15 i Finland (hfl, gmr). Begravd 1742-11-07 i Älvros (Z) (Älvros LIb:1). Bonde 1719-1741 i Bro, Kyrkbyn 1, Älvros (Z)
Järvsö kompani 1735-1748: 101. Hit 10/2 1729 Joen Larsson Skaffare, 25-6-häls. (I). Död 1/6 1741 i Tenala. Hit 12/1 1742 Gudmund Jonsson Skaffare, död 15/8 s.å. Hit 20/1 1743 Anders Halvarsson Skaffare, rymd 19/5, men sig åter inställt 30/8 1743, sedan över honom samma månad i Gefle hållits generalståndrätt, varest han är dömd från livet, men sedermera undfått KM:ts nådiga pardon och sluppit utan straff, 21-1 3/4-häls. (III) (Källa: Wickberg Erik E:42, MILITÄRA HANDL NAMNREG FR KOMPANIER, SE/SVAR/GKA- 331210001/F 4/F 4:6 (1681-1884) Bild 591)
Svegs vårting 1723-03-08: §5 Gundbiörn Jonsson i Elfroos påstår det Olof Olofsson i Rjsmyr d. 24 nästl. Februarj, beskyldt honom hafwa bårttagit en Dubbel Carolin och 6 ./. Silf:rm:t hwilka Olof föregifwit för honom bårtkommit utj snön å Swegs Prästegård enär des tobaks Dosa fallit uhr handen ned på Gården, och då i hastigheet wille uthtyda at Gundbiörn närwarande haft bort, dåck som Olof Olofsson sedermera wjd tillfrågan rättadt sina ord med förklaring det han icke mist något sådant mynt utan skämtewjs allena sagt att han miste penningar och att Gundbiörn skall swara derföre, nu och in för Rätten förklara sig att han inga penningar sachnat, tagandes aldeles Gundbiörn frj; Fördenskull bör och Gundbiörn niuta sin oskuld till Gogo, men för sin hastiga uthlåtelse skall Olof Olofsson giöra Gundbiörn Jonsson afböön, och swara honom tillskyndad Rättegångs Kåstnad och tjdspillan En Dahl:r Sm:t. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3839 (1723-1723) Bild 580 / sid 54)
Svegs vårting 1724-03-27: §21 Gunbiörn Jonsson i Broo af Elfweroos anhölt om Stadfästelse å det acord och handell till Arfwets berächnande i löst och fast till utlösen som han d. 27 Januarj 1724 ingådt och slutit med Systeren Brita Jonsdåtter; Men som för desses Stiufmoder anmäles klander här emot och derom att hennes giftorätt och andehl uti fasta Jorden, af hwad som inlöst är af mannen, henne är förtagen och förminskad, på äskandes richtig dehlning; Derföre måste här med anstå till dess att lagligit sluth blifwer om rätta dehlningen. (Källa: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:45a (1724-1724) Bild 1760 / sid 170)
Svegs höstting 1725-11-20--23: S: D: Kiärade Hustru Sigrid Carlsdotter jemte dess Förmyndare Olof Olofsson i Rismyr, och Erich Swänsson i Elfros, till Stiufsonen Gunbiörn Jonsson i Elfros, angående innestående Jordepenningar uti dess Sahl: Mans bo, hwarföre som hon wid afwittringen efter dess Sahl: Man icke niutit tilgodo af bo oskipto, bem:te Enka Sigrid Carlsdotter nu påstår ersättning, före å Kiärandens sida opwistes Härads Rättens resol:r af d. 11 och 14 Junj 1702 hwarutinnan Halfwar Ersson tildömes at betala Jon Gunbiörsson resten af Carl Erssons jordepenningar, hwilken rest då bestigit till 81 P:r Sm:t hwaraf Jon Gunbiörnsson och dess Med Consorter borde niuta helften 13½ P:r hwilka 13 P:r 16 ./. Sm:t Enkan Sigrid Carlsdotter tillstår å dess andel belupit, och af Jon Gunbiörnsson efter resolutionens innehåll wara opburne, förmenandes at hennes Sahl: Man sedermera samma medel tilgripet när han utlöst des Broder ifrån Bro hemmanet, opwisandes Brodrens Qvittence till des afl: Man 1704 d. 10 Jan: på 80 P:r Sm:t hwaremot Swaranden opwiste Afwittrings Instrumentet efter Jon Gunbiörnsson, jemte Attest om Enkans richtige utbekomme 3:die part aflösa Mannens Qwarlåtenskap, påståendes at som intet åtahl ang:de jordepeng:r tilförende skiedt, utan richtig delning för sig gådt, hwar med Enkan warit nögd, intet widare åtahl på några jordepeng. giöras kan. Härads Rätten resolverade, som Hustru Sigridh Carlsdotters jordepeng. efter 1702 åhrs Härads resolution hafwa influtit uti Jon Gunbiörnssons boo, men befinnes eij at Enkan under Echtenskapet eller sedermera wid delningen tilgodo niutit, så bör hon Hustru Sigrid efter V: Cap: GiftM: B: L:L: samt 22 cap: Erfd. B: L:L: samma jordepeng. 13½ P:r Sm:t oafkortade af Mannens boo oskipto at niuta; och som Afwittringen redan skiedt, komma nu stiufbarnen Gunbiörn Jonsson at återbära och till stiufmodren betala 6 P:r 12 ./. och resten 3 P:r 12 ./. alt Sm:t består uti Enkans förr uttagne trediedel af Mannens boo hwilket giör tilsammans 13½ P:r Sm:t. I öfrigt angående Rättegångs omkostnaden befrias Swaranden derifrån som skulden eij blifwit behörigen tilkiännagifwen eller påfordrad wid delningen. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3841 (1725-1725) Bild 4750 / sid 470)
Svegs vårting 1726-03-21: §18 S: D: instälte sig Gunbiörn Jonsson i Elfweros och stiufmoderen Hustru Sigrid Carlsdotter dersammastädes att komma till slut om det födråd som Sigrid af hemmanet will sig tillägna efter mannens dispostion å sin Sotesäng, hwar öfwer funnes resolveradt d. 23 Nov. 1725 att de underskrefne wittnen skulle Edel:n Afhöras, hwilket ni skiedde med parternes begifwande. Och emedan Olof Gunbiörsson tillika med Pär Påhlsson i Elfweros edel:n besannadt at Jon Gunbiörsson i Elfweros i lifstiden å sotesängen wehlat förbehålla sin hustru Sigri Carlsdotter till födråd i lifstiden Åkeren och slåtten på Wästra sidan om bäcken ned i Elfwen såsom upparbetadt till största dehlen under deras Ächtenskap. Hwart emot stiufsonen Gunbiör Jonsson icke har något skiähligt att förebära, annat än det, der Stiufmodren kommer at niuta samma födråd hon då icke kan uppbära d. 13 P:r 13 /: Sm:t såsom införde jordepengar efter domen af d. 20 November 1725; Fördenskull finner Rätten för Rättwist at tillkiänna Hustru Sigri Carlsdotter detta födrådet i sin lifstid, dock at hon swarar till stiufSonen för samma jordepart nyttjande in Proportionerad afgift såsom skatt åhrl:n då hon äfwen blifwer berättigadt at undfå de 13 P:r 16 /: Sm:t som domen af d. 20 November 1725 innehåller. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3842 (1726-1726) Bild 1270 / sid 122)
Svegs vårting 1732-03-20: §18 Emedan Swen Rålfsson i Byn icke kan bewisa, det Gunbiörn Jonsson i Elfweroos är i rettan tid instembdt till swars om någon skuldfordran; derföre kan Retten icke upptaga Saken, enär Gunbiörn eij el:r äro tillstädes utan på sina resor. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3848 (1732-1733) Bild 1520 / sid 146)
Svegs vårting 1733-03-14: §12 S: D: Ärkiände Gundbjörn Jonsson i Eflweros sin Obligation gifwen Swän Rålfsson i Byen den 1 Decembr åhr 1727, på lånte penningar uti Plåtar eller Sexton Dahl:r Silfwermynt i plåtar, med förskrifning att giöra betahlning der på fölliande Wåhrfru dag, hwilket icke skiedt allenast att Gundbjörn till denne tid betalt uti Interesse Siu P:r Kopp.M:t, så att Capitalet ännu står obetalt, påfordrandes Creditor, der Gundbjörn måtte påläggas att straxt giöra betahlningen i fullo och swara expenser; Fördenskull likmätigt 33 Capit: Kounga B: L:L: dömmes skullden förständig till Sexten Dahl:r Silf:mt, hwilken Gundbjörn Jonsson pålägges att betala innan 2:ne Månader, uti Kopparmynt, ock swara expenser Een Dahl:r 16 ./. Silfwermynt. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3849 (1733-1733) Bild 1330 / sid 128)
Svegs vårting 1735-03-24: §19 Änkan Hustru Sigri Carlsdåtter ifrån Elfweros har wehl wehlat tillägna sig frihet att till främmande bortsätta och låta häfda den lilla åker och slått som henne efter Dommen af d. 24 Martii 1726 är tillkiändt af Stiuf Sohnen Gunbiörn Jonssons Hemman i Elfweros, till födråd; Men som Gunbiörn wisar det han till och med åhr 1732 aflagt Stiufmodren richtig lega och afrad för samma lägenhet, kan och icke wara lofl:t att ägan skall häfdas af andra när Stiufmoderen sielf eij åstadkommer bruket; Derföre äger Gunbiörn Jonsson rett att häfda desse ägor och af sätta Stiufmoderen ett skiähligit uti afgift åhrl:. Skadan som påstås för 2:e åhr som desse ägor warit borta kan Retten icke sig utlåta om förrän Jon Jonsson som giordt bärgningen och af förstlen blifwer instembd. Men uti expenser för detta lagsökande skall Hustru Sigrid Carlsdotter ärlägga till Gunbiörn En Dahl:r 24 ./. Sm:t. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3851 (1735-1735) Bild 2110 / sid 205)
Svegs vårting 1735-03-26: §20 Pehr Swensson i Elfweros anklagade bonden Gunbiörn Jonsson i Elfweros för en åhr 1734 in Martjo bortkommen Järnstör, hwilken Pehr in Februario 1735 såsom sin igentagit hoos gl. Lensman i Ytterhogdahl Ohl Påhlsson, Men af Gunbiörn såld till Olof Påhlsson, påståendes Pehr Swensson att Gunbiörn bortstuhlet denne Järnstöhr uti Fäbodarne Andåsen d. 14 Martij 1734 hwarest den warit stående. Under hafd förhör härom, Gunbiörn in Martio 1735 ärkiändt hafwa sålt samma Järnstör till Olof Påhlsson in Martio 1734 i förstone föreburit hustrun kiöpt Järnstören i Lilleherrdahl, åter att han sielf kiöpt den af Pehr Halfwarsson i Östansiö af Lilleherrdahl, men äntel. anbudit förlikning med Nijo Dahl:r Kopp:rM:t. Gunbiörn ärkiänner nu inför Retten att denne Järnstöhr som Pehr Swensson tagit till sig af Olof Påhlsson i Ytterhogdahl är den samma som han såldt till honom åhr 1734 in Martio; Men nekar alldeles dertill att hafwa stuhlit den af Pehr; Utan påstår hafwa kiöpt Järnstören af Pehr Hallfwarsson i Östansiö åhr 1733 och sedan den försåldt till Olof Påhlsson i Ytterhogdahl, Gunbiörn nekar och dertill att hafwa budit Pehr förlikning. Kiäranden åberopar så Drängen Hindrich Hansson i Elfweros, Bönder Jöns Mattsson, Pehr Ohlsson och Swen Jonsson i Elfweros till att betyga att denna Järnstör är Pehr Swenssons; Desse såsom ehrl: Karlar ärkiändes för ojäfachtige, förklarades för wittnen aflade Eed och afhördes; Hwilka alla betyga hwarför sig att dee fullel: igienkiänna Järnstören och att den tillhördt Pehr Swänsson, och är den samma som Pehr Swensson och dess hustrus förrä Mann brukadt. Upplästes. Hindrich Larsson åter som widerwarit när Swensson examineradt Gunbiörn om Järnstören och hördt deras tahl, berettar på sin Eed fölljande, för 2½ wecka sedan war iag med Pehr Swensson till Gunbiörn uti hans gård, kallad att höra på deras tahl om Järnstören, Pehr hade och Järnstören med sig; Gunbiörn tillstod att han sålt en Järnstör till Olof Påhlsson i Ytterhogdahl, åhr 1734 in Martio, Pehr åter säger, då han stuhlit den hoos mig i Andåsen bodarne, Gunbiörn nekade och sade först att sin hustru kiöpt den uti Lilleherrdahl, sedan han en stund betänkte sig, säger, iag kiöpte den sielf af Pehr Hallfwarsson i Östansiö och under föllje med Olof Påhlsson ifrån Sweg till Elfweros sidst på föret försållde Järnstöhren till Olof. Pehr frågar så Gunbiörn war samma stöhr ny, Gunbiörn då swarade ja, Spinkande ny. Pehr Swensson tog så fram Järnstöhren han hade med sig som han igentagit af Olof Påhlsson och framwiste den för Gunbiörn, wisandes honom att den icke war ny; Gunbiörn då swarade Järnstören brukade iag något uti mitt booland, Pehr bad Gunbiörn tillstå sanningen, efter något långt betänkande räcker Gunbiörn handen till Pehr och säger iag skall gifwa d__ Nijo Dahl:r _____ ___ till Ohlof i Lund så skall du få dem, här på skilldes de åth, och kiänner iag Hindrich igen denne Järnstöhr att den är Pehr Swenssons som för honom bortkommit, upplästes. Gunbiörn will icke ärkiänna denne Hindrich Larssons berettellse, utan påstår att Hindrich Larsson eij war inne med när Pehr hade tahl med mig om denne Järnstöhr; Gunbiörn påstår ännu att han kiöpt en Järnstöhr af Pehr Hallfwarsson i Östansiö åhr 1733 och sedan åhr 1734 sålde den till Olof i Ytterhogdahl. Pehr Hallfwarsson i Östansiö betygas af Nembden wara död åhr 1734 in Martio. Gunbiörn tillfrågades när han sålde Järnstöhren till Ohlog Påhlsson? S:e åhr 1734, hwad Månad det war minnes icke allenast om winteren sidst på föret. Kiäranden upplägger Olof Påhlssons i Ytterhogdahl skriftel. Attest under d. 20 hujus af innehåll att Gunbiörn d. 17 Martii 1734 förde till honom Järnstöhren uti Herrö by och efter sin begiäran fick för den tre P:r Km:t. Gunbiörn will ännu icke göra sig skyldig. upplästes Om Gunbiörn Jonssons frägd efterfrågades och betygade wittnen att Gunbiörn icke har gådt namn om sig, utan tahl uti Grannskapet och Byelagen af Elfweros derom att han snattar, fast intet bewis derom kunnat fåås, allenast misstanke på Gunbiiörn upplästes. Resolutio Gunbiörn Jonsson ålägges att till nästa ting framskaffa Pehr Hallfwarssons i Östansiö af Lilleherrdahl Barn och änka, att gifwa opplysning om Pehr Hallfwarsson såldt någon Järnstöhr till Gunbiörn 1733, Pehr Swensson i Elfweros bör och framställa Olof Påhlsson i Ytterhogdahl till att höras och gifwa sitt betygande om denne Järnstöhr är den samma som Gunbiörn honom såldt med mehra som tjenar till upplysning. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3851 (1735-1735) Bild 2120 / sid 206)
Svegs vårting 1735-03-27: §22 S: d: uppwiste Mårtten Pehrsson i Elfweros Mågen Gunbiörn Jonssons dersammastädes lemnade skriftel:a betygande under d. 24 Martii 1735, derom att dess Swärfader Mårtten Pehrsson och Swärmoderen med sina penningar löst och utbetalt Gunbiörns Syster Brita Jonsdåtter för hennes arfsdehl efter Förälldrarna uti Hemmanet Elfweroos a Tretton trögs skatt, och det med 68 P:r Söllfwermynt item Siu Dahl:r Sm:t uti ett återlöst Äng, Denne lösen ärkiänner och Gunbiörn nu inför Retten att dess Swärförälldrar fullel:n giordt och bestrider dem icke att niuta och råda så stor dehl i hemmanet som Swarar häremot, äfwen likmätigt Jon Ohlssons i Grafwen cession af d. 9 Aprill 1726; Fördenskull tillkiänner Retten Mårtten Pehrsson och dess Hustru rettighet till så stor dehl uti hemmanet som swarar emot denne giorde lösen, men att Hemmanet skall wärderas och derefter Swärförälldrarna anlås sin andehl. Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3851 (1735-1735) Bild 2130 / sid 207
Svegs höstting 1735-12-03: §23 Efter resol: å förra Ting d. 26 Martii 1735 uti Saken emellan Pehr Swensson och Gundbiör Jonsson i Elfweroos om en järnstöhr hwilken bortkommit för Swensson, men Gundbjörn hålles misstänkt före att hafwa bortsnattat; Före kommo nu parterne, och producerades af Kiäranden för detta LendsMannen af Ytterhogdahl Olof Påhlsson i Östansjö till att gifwa upplysning om järnstörn. Kiäranden Pehr Swensson begärer att Olof Påhlsson måtte Endel:n afhöras, hwilket Swaranden Gundbjörn Jonsson icke will samtycka, för den orsaak att Olof Påhlsson skall warit dombd från lifwet uti Bråttmåhl Saak. Olof Påhlsson tillstår sielf att han åhr 1720 af Häradsretten wid Lussendahls Ting i Hellsingl: blifwit dömbd till döden för några persedlar som undanhållden allmogen wid durkmarche der före sutit i arest; Men benådad af Högl: Kongl: Hofrettens med fängelse när han förnögt allmogen och stådt Kyrkioplicht. Fördenskull efter sådan ärkiänd Saak kan nu retten icke förklara Olof Påhlsson för Lagl:t wittne; Dock hördes Olof Påhlsson om järnstörn utan Eed, och tillstår att han kiöpte en Järnstör af Gundbjörn Jonsson år 1734 d. 17 Martij under sin resa genom Härjedahlen och Herrö by, samma järnstör war och brukad ty han war litet brächter i lödningen och sålde Gundbjörn denne Järnstöhr till mig emot en P:r Sm:t. Gundbiörn tillståhr detta men insisterar änny att hafwa Kiöpt Järnstörn af Pehr Halfwarsson i Östansjö och Lille Herrdahl. Efter resolution å förra Ting är Gundbjörn Jonsson före lagdt att framskaffa Per Hallfwarssons i Östansjö änka och barn att gifwa upplysning om Per Hallfwarsson sålt någon Järnstör till Gundbjörn åhr 1733, men Pehr Hallfwarssons stärbhuus är icke tillstädes, eij el:r kan Gundbiörn wisa att han låtit instemma dem till detta Ting. Kiäranden Pehr Swensson i Ellfweroos begärar få slut i saken, således att Gundbjörn måtte förklaras skylldig för snatteri efter som Gundbiör icke kan giöra sig urhtjufna. Upplästes och öfwerwegades. Och finner retten för rettwist att förklara det Lendsmannen af Lille Herrdahl skall framskaffa Pehr Halfwarssons i Östansjö Änka och Barn till nesta Ting att höras om det föreburne Kiöpet, då parterna öfwen skohla sig inställa att afwachta Domb. Hwilken resolution afsades. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3851 (1735-1735) Bild 5930 / sid 587)
Svegs höstting 1735-12-03: §25 Efter uppwist Kiöpeskrift under d. 15 Sept. 1735 har Gundbjörn Jonsson i Broo försålt till sin granne Jon Jonsson ett stycke Åkerjord om __ mählingar emot 84 P:r Koppm:t som anföres bestå uti försträkt låhn till hemmanets lösen, så att Jon Jonsson skall behålla samma åkerstycke Trådan kallad med des förland oklandradt för Gundbjörn och hans efterkommande, men besittias af Jon Jonsson och hans efterkommande till ewärdelig ägo hwilket Gundbjörn närwarande sielf ärkiände; Hwarå anhålles om Rettens stadfastelse, men resolverades at det bör synas af 6 st: Nembdemän om denne nu försålde åker är af Grannarnas oskipto mark oppbrukadt eller uthgl: Åker och af Gundbjörn Jonsson gl:a åkertäg. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3851 (1735-1735) Bild 5940 / sid 588)
Svegs höstting 1735-12-03: §33 S: d: ärkände Gundbjörn Jonsson i Elfweroos nu så wehl som å förra Ting d. 26 Martj 1735, sin skulld till afl:ne Lendsman Rållf Hallfwarsson i Lille Herrdahl eller des sterbhus efter lemnad Obligation d. 27 Aprjl 1729 på 24 P:r item till Sonen Olof Rållfsson särskilldt 24 P:r, gör tillsamman 48 P:r Koppm:t och att han här på ännu icke något betalt; Derföre blifwer denne skulld till Fyratjo åtta P:r Koppm:t för ständig dömbd och Gundbjör pålagd att giöra betalningen inom 3:ne månader, och der det icke skiär, hafwa borgamännerne att söka H:r Executoren. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3851 (1735-1735) Bild 6000 / sid 594)
Svegs höstting 1735-12-03: §37 S: d: ärkiände Gundbjörn Jonsson i Ellfroos wara skylldig till Olof Michelsson i Herröö 7 P:r 16 öre Koppm:t efter obligation d. 28 Martj 1735, derföre förelägges Gundbjör Jonsson att göra betalningen inom en månads dag; Hwar och icke det skier, har Creditorer att söka uthmätning. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3851 (1735-1735) Bild 6010 / sid 595)
Svegs vårting 1736-03-09: §30 Efter Resol. å förra ting uti saken emellan Pehr Swensson och Gunbiör Jonsson i Elfweros om en Järnstör som bortkommit för Pehr Swensson, men Gunbiörn hålles före hafwa bortsnattadt före kommo nu parterne och framhades Pehr Hallfwarssons i Östansiö änka Hustru Karin Ersdåtter att höras öfwer det före bärande som Gunbiörn wehlat giöra, det hennes man skall såldt Gunbiörn Järnstören. Karin Ersdåtter ehrl: Hustru betygade icke wetta det ringaste om sådant kiöp med Gunbiörn, mindre sedt det mannen i lifstjden såldt Gunbiörn Järnstören. Gunbiörn kunde och icke bewisa något annat häremot upplästes. Kiäranden frambar Järnstören och tillstod Gunbiörn att det är den samma stören som han såldt till Olof Påhlsson i Ytterhogdahl men Pehr Swensson welat igenkiändt. Nembdeman Olof Pehrsson Hållm af Elfweros ehrl. och ojäfachtig, är kiändes betygade jemwehl på sin aflagde Eed, att denne Järn stör är den samma som Pehr Swensson igenkiände för sin och hans granne äfwen besannade wara hans. Upplästes, Kiäranden påstod att Järnstören måtte honom till kiännas, men Gunbiör Jonsson swara honom för orsakade omkåstningar på åtskilliga ting. Gunbiörn hade icke något mehra att förebära, upplästes och öfwerwägades. Resol: Emedan Pehr Swensson i Elfweros med sina grannars Edel: berättande bestyrkt att denne Järnstör som Gunbiörn Jonsson i Elfweros åhr 1734 såldt till Gl:e Lensman Olof Påhlsson i Ytterhogdal warit hans och den hwillken för honom är bortkommen uti Fäboderne åhr 1733, Gunbiörn Jonsson åter icke gittadt å sin sjda binda hemuls man; Fördenskull likmätigt 5 Capit. Kiöp M: B: L:L: till kiänner Retten Pehr Swensson rett att återtaga Järnstöhren utan lösen, men att Swaranden Gunbiörn Jonsson blifwer skylldig att ärlägga till Kiäranden Pehr Swensson för orsakade expenser Sex Dahl:r Sm:t och till Hustrun Karin Ersdåtter i Östansiö 24 ./. Sm:t. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3852 (1736-1736) Bild 2080 / sid 202)
Svegs vårting 1736-03-09: §37 S: D: ärkiände Gunbiiör Jonsson i Elfweros wara skylldig Olof Swensson i Sunnanåhn af Lilleherrdahl Tijo P:r 11 ./. Km:t och en gång Häst stoo, för undfången 3:e st. Slipstenar, ännu obetalte, men under denne tingstimma lemnadt sin Obligation härpå; Fördenskull dömmes denne skulld för ständig till Tijo P:r 14 ./. Kopp:rm:t och Häst stonen till 24 ./. Km:t; Gunbiörn äfwen pålagd att giöra betahlningen inom 14 dagar och swara uti expenser tree Dahl:r Km:t. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3852 (1736-1736) Bild 2130 / sid 207)
Svegs vårting 1737-03-04: §2 S: D: ärkiände Gundbjörn Jonsson i Broo, det han åhr 1736 den 2 Martij fådt till läns af Swen Påhlsson i Remmen Tije P:r Silfm:t i plåtar, och att hafwa öfwerlåtit borgenären uti pant en myrslått Kluksfloden kallad att bruka för legan, efter handskrift af åfwannembde åhr och dag. Swen Påhlsson tillstår äfwen att han slagit denne Myrslått i förledne Sommar och der bergadt Nijo små skrindor; Men som Swen har sina penningar sielf af u__en i pant Slåtten och måtte trädas af gifwandes icke så mycket hädanefter; Altså påstår han det Gäldenären måste Strax betala Lånet och då taga sin pant åter, hwilket Swaranden Gundbjörn Jonsson icke will medgifwa, utan påyrkar det Långifwaren måtte behålla Panteslåtten till des den blifwer dugelig igen upplästes och öfwerwägades. Retten finner för skiähl:n att på lägga Gundbiörn Jonsson det han skall betala Lånet Tije Dahler Silfm:t innan åhr och dag, hwar och icke det skierr har långifwaren likmätigt 5 Cap: uth: B: att söka Gälldenärens lösa egendom eller och låta werdera denne fasta pant och efter 9 Cap: i Jord:B: den nyttja till des han blifwer betalt eller lösen giöras. Uti Rettegångs Kåstnad skall Gundbiörn ärlägga till Swen en Dahl:r Silfm:t. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3853 (1737-1737) Bild 1090 / sid 106)
Svegs vårting 1737-03-04: §3 Efter utgifwen handskrift under d. 26 Februari 1737, ärkiände Gundbiörn Jonsson i Broo fådt till Låns af Jon Larsson i Elfweros Fembtijo Dahl:r Silfm:t i plåtar emot utfäst lega åhrligen Fyra öre Koppm:t efter en Dahl:r Silfm:t; Och borgenären må niuta Intechning härpå uti dess fasta egendommen hemmanet, änskiönt ingen Pant är utsatt uti handskriften; Hwilket wid uppläsande widkiände; Derföre blifwer denne skullfordran med sielfwa Panten Intechnad borgenären till den säkerhet som 7 Cap: i Rettg B: och 9 Cap: Jord:B: förmår. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3853 (1737-1737) Bild 1100 / sid 107)
Svegs vårting 1737-03-05: §9 S: D: kom för sittjande retten Jon Jonsson i Elweros, och gaf till kiänna det af hänlande som grannen Gundbiörn Jonsson i Broo honom gifwit den 15 September 1735; på en utmagrad och ogan__elig åkerjord om twå Mähl:ar wid_liggande närnär in till Jon Jonsson gård och ägor, än wid Gundbiörns; Hwar medelst samma åker stycke träden kallad upplåtes och afstår till Jon Jonsson och dess hemman i byen med des förland emot Åttatijo Fyra Dahl:r Koppm:t uppburne pengar, och att hädanefter oklandrad rådas af Jon Jonsson och dess efter kommande till ewerdelig ägo, Altsom af handlingsskriften af ____ dag och åhr wisar, Efter rettens Resolution här öfwer gifwen d. 5 December 1735 är Syn hållen d. 9 October 1736 som funnit att denne täckte är in wid till Jon Jonssons förland; Dee andra grannerne åter deremot hafwa tillräckeligt förland, häremot har wehl Gundbiörn Olofssons Sohn Olof wid förra Ting giort klander, men det samma låtit falla och igenom sin afsäjelse skrift under den 26 Februarj 1737 till ägnad Jon Jonsson rett att för sig och sina behålla samma täckt och åker såsom upptagen af Jon Jonssons förland, hwilket med underskrefne wittnen uttygas. Altså anhåller Jon Jonsson här å om rettens stadfästelse. Och emedan afhandlingen med sitt belefwade Sluth om denne på Jon Jonssons Hemmans förland intagne täckt; Är af wederbörande ärkiänd; Derföre i förmågo af 20 Cap: i Rettg B, och 1 & 10 Cap: B:B: ärachtar retten för rettwist att detta med sin dom gilla och stadfästa; Så att Jon Jonsson nu mehra äger rett under sitt Hemman råda detta åkerland som sin retta ägo. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3853 (1737-1737) Bild 1120 / sid 109)
Svegs vårting 1740-03-06: §3 Per Olofsson i Budde af Elfros giör talan uppå föregången stemning till Gundbiörn Jonsson i Bro af samma Socken, det sidstnembde icke allenast måtte widgå den skuld som han häftadt före hos Per, efter åtskillige Låhn samman dragne til en Summa af Etthundrade tiugu Nije Dahl:r Silf:r Mynt efter sidsta Obligation eller handskrift d. 4 December 1738, utan och kiännas skyldig at den betala med alldraförsta til Capital och Interesse, hwar och icke det skier, före ____ ___ Pant Hemmanet Borgenären til säkerhet intecknadt å tingen d. 6 Martj 1738 och 9 Deceb. samma åhr måtte gå i betalning; Och Rettegångs kåstnaden med tidsspillan ersättas. Gundbiörn Jonsson i Bro tillika med Hustrun Karin Mårtensdotter ärkiände denna sin skuld til Per Olofsson Budde i Elfros Liqviderat och ständig giord efter handskrift d. 4 December 1738 till Ett hundrade tiugu Nije Dahl:r Silfm:t, och der emot hafwa Pantskrifwit Långifwaren Per Olofsson til säkerhet sitt Hemman Bro af Elfros, jempte tilstånd at få Inteckning deruti til säkerhet om betalningen framför andra; Hwilket widgående med Inteckningen äfwen skiedt å Tinget d. 9 December 1738, då Inteckningen uti före skrefne panten bewilljades; Gäldenären wil nu säja hafwa förbehållit sig få giöra betalningen efter handen; Men gitter icke bewisa det sådan mening finnas uti någon dera handskriften; Hwad Interesse eller Räntan angår, så innehållla wehl de förra handskrifterne af d. 25 Februarj och 9 Maj 1738 Åtta öre Koppm:t för hwarje plåt om åhret at beräknas, men som ingen Ränta är för skrifwen uti sidsta utgifne Obligationen af d. 4 Decemb. 1738 såsom sluth Räkning, Så wil skuldenären Gundbiörn icke swara någon Ränta i från samma åhr. Per Olofsson har och sedan icke giort någon ansökning om betalningens åtniutande, allenast at han å tinget d. 8 December 1739 begärt uppbud å föreskrefne och intecknade pant, men icke kunnat honom bewilljas emot 1 & 3 §§ af 9 Capit: i Jord Bal:en, eftersom Per icke kundgiort giäldenären sådan sin drift när ingen tid warit föreskrifwen; Hwilket alt efter uppläsande och widgående Retten behörigen öfwerwägadt; Och finner för rettwist likmätigt 9 Capit: i Handels Bal:en at döma denne skuld för ständig til Ett hundrade tiugu Nije Dahl:r Silf:r Mynt; Och som Borgenären uti sidsta obligationen efter sluth Räkning icke låtit föreskrifwa sig Ränta efter Lånet, ej eller wiss tid utsättja, har och icke giort påfordran om utsökning för än nu; Altså kan Retten emot åfwannembde R___ i Lagen icke til kiänna Borgenären någon Ränta; Men at Giäldenären är skyldig innom 2:ne Månaders tid utgiöra betalningen. Hwar och icke det skier, äger Långifwaren Rett efter 5 pch 6 §§ uti 5 Capit: Utsöknings Bal:en at söka utmätning och införsel uti föreskrefne pant Hemmanet, och sedan med panten förföra som Lagen uti 9 Capit: Jord Bal:en stadgar; Uti förorsakad Rättegångsomkåstnad och deds spillan skall Gundbiörn Jonsson ärlägga tre Dahl:r Silf:r Mynt. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3856 (1740-1740) Bild 1510 / sid 145)
Svegs vårting 1741-03-10: §26 S. D. Förekom Per Olofsson Budde Insinuerades det Köp som han träffat och slutet med Syskonabarnet Gunbiör Jonsson i Bro om hans arfwe Hemman Num 1 á 13 Trög Skatt i Elfros Sochn och Kyrkiobyn, wid bron belägit, under d. 9 Martii 1740 hwarutinnan Gunbiör Jonsson med sin Hustros Karen Mårtensdotters bifall och samtycke, säljer och uplåter ofwannämbde Hemman til Pär Olofsson som äfwen är bördig härtil emot en Stipulerad och faststäld KöpeSumma Fyrahundrade daler Sm:t, utaf hwilken Summa Pär Olsson kommer at inlösa alla de ägor som ifrån Hemmanet bortsatte och förpantade äro jemwäl afräkna sitt til Gunbiör Jonsson gorde penninge Låhn, hwarföre Gunbiör til Pär Olsson pantsatt samma Hemman och Pär Olsson wid Häradstinget d. 3 Decembr. 1740 låtit första gången oppbiuda ägaren till lösn, men som Gunbiör Jonsson icke warit mächtig Panten igenlösa, altså hafwer han den försåldt til Pär Olofsson med alla der till hörande lötar och lundar i wåto och tårro, erkännandes Gunbiör Jonsson å Köpeskillingen hafwa oppburit Nijohundrade Trettijo Twå P:r 20 ./. Km:t så at allenast Twåhundrade Sextijo Otta P:r 12 ./. dito Mynt af Köpaskillingen återstår, hwilka wid tälfälle skola betaldta blifwa. Til detta Köp har Farbroderen Jon Gunbiörsson å Hammar lemnat sitt bifall under d. 9 Martii 1741. ___ emedan alt som ofwan förmält är det befinnes wara afhandlat slutet och köpgiort köpaskillingen jemwäl till större dehlen erlagd och betald, det återstående st__ at eenas, Pär Olsson äfwen härtil bördig; Altså och i kraft af 1 2 & 4 Cap: Jord Bal: tilerkänner Rätten Pär Olofsson Budde Macht, at för sig och sina arfwingar, råda och bruka detta Gunbiör Jonssons Hemman i Elfros, med Hus och Jord, skog och Mark, Fiske och Fistewatn, samt alla andre Adpertinentier som derunder af ålder legat, eller är med rätta tilwinnas kunna, såsom sin wälfågne, köpte och betalta Bördes Jord utan klander nu och i framtiden, när han til Gunbiör Jonsson erlägger de å köpeskillingen återstående 268 P:r Km:t. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3857 (1741-1741) Bild 1120 / sid 105)
Svegs vårting 1741-03-10: §47 Efter upprop angåfwo sig Gunbiör Jonsson och Swärfaderen Mårten Pärsson i Elfros, hwaremot annan Kärande och Swarande uti instämbde måhl om Fasta Ägors bortsäljande och om Lösa, hwarwid och Rätten beroo lät. (Källa: Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3857 (1741-1741) Bild 1250 / sid 118)
Gift med Karin Mårtensdotter. Född omkring 1703 i Sveg (Z) (db). Flyttade med barnen 1744 från Färila (X) till Hälsingtuna (X) (hfl). Död 1754 i Hälsingtuna (X) (db). Begravd 1754-01-13 i Hälsingtuna (X) (db). 1745-09-22: Soldatens Gunbiör Jonsson Skaffares änka Karin Mårtensdotter [givit till Kyrkan] 18 öre. (Källa: Älvros LIb:1)
Far: Mårten Persson. Klockare.
Svegs höstting 1702-12-18--20: §11 Det föredrog Klåckaren Mårten Pärsson huruleds då hans Hustru med sin förra Man giftadt blef hennes Fader Pär Gudmundsson i Ytterbärg, skall henne tillsagdt 16 RP:r gifwandes henne den uti åthskillige Pärtzellar, men den för högdt wärderat till 28 P:r 4 ör K.M:t emedan som efter den wärdering Mårten låtit giöra, dy ny skohla stijga högre än till 67 P:r 28 ör fodrandes dy bristen åter. Pär GudMunsson swarade att han gifwit som hans Lägenheet tåhla kunnat, hade och flere barn, som måtte hafwa medh, och jembwell den som honom syta skall. Nembl:n Mågen Erich Pållsson, hwilken intet nekade gifwa Swågren dess fulla 16 RP:r, allenast han blefwo oklandrat. Mårten swarade att om han får sin fyllnad som lofwadt war will han wara nögd, men elliest prætenderade han efter Fadrens dödh att gåå till dehlning. Wärderingarne öfwersåges och fans den förra alt för hög och oskiälig, men dhen senare billig fördenskull resolverades. Att såsom dhe Pärtzellar som Pär GudMunsson i Ytterbärg har låtit dess dotter bekomma för uthlösen at Alt des Arf i Löst och Fast till 16 RP:rs warde, befinnes alt för högdt warit beräknadhe, fördenskull är det öfwersedt och i skiäligsta måttan Modererat så att Pär GudMunsson ännu bör gifwa dess dotter med dess Man Mårten Pärsson utan det förra Nembl. 8 RP:r Silf:rM:t, och parterne såleds i detta åtskilda. (Svea Hovrätt - Advokatfiskalen Jämtlands län EXIe:3820 (1702-1702) Bild 9070 / sid 900)
Svegs höstting 1703-12-05--08: Förentes Olof Jonsson i Byen med Mårten Pärsson Klåckare om en Häst förolyckad, at Mårten för sin dehl betalar honom 2 P:r SM:t och ½ Citations penningarne, dher wijd och HäradsRätten lär beroo. (Källa: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:24b (1703-1703) Bild 2760 / sid 567)
Svegs höstting 1704-12-09--13: Klåckaren Mårten Pärsson fodrade Pär Pärsson i Ytterberg först f/ör 7 åhrs löhn som honom hans hustru tient hade, den tijd hon war Pär Pärssons Sonahustru, men efter Mannens död ingen annan ____ erhölt än som en pijga, och aldenstund Pär Pärsson detta icke kunde henne skiäliigen bestrijda, dy efter det 16 Cap. __stb. dömdes han till Klåckarens hustru i ett för allt som hon tient hade 14 P:r SM:t. Och emedan det eij nekas kunde, att iu Pär Pärssons Son gifit sin hustru i Fäste och Morgongåfa 2 st. Sölfskedar, dy efter det 10 Cap. Giftb. LL, bör hon dem utbekomma. För det at Mårten Pärsson då arfskiftet hölts, har kostat på DelningsMännen 8 Måltijdher á 3 ör sr. dy böör Pär Pärsson honom derföre betala med 24 ör SM:t hwilket emot Pär Pärssons fodringar bör liqvideras och qvittas. (Källa: Jämtlands domsagas häradsrätt AI:25b (1704-1704) Bild 2960 / sid 566)
Svegs vårting 1741-03-10: §46 Mårten Pärsson i Elfros androg, det han tillika med gifta dotteren Karen år 1739 pantsatt hos Siuhl Jonsson i rem en brännwinspanna emot 1½ T:a Korn el:r Trettijo Tre Dal:r Km:t i Penningar räknadt men wid Brännwinspannans återfordrande emot betalning af Mårten Pärsson, för så stor dehl som på hans inlösande utom Dotterens andehl, som hon af Kornet åtniutit må ankomma, skal Swaranden Siuhl Jonsson icke wilja dermed wara nögd och Pannan utlemna, påstod derföre at Siuhl Jonsson måtte påläggas, henne til Mårten at utgifwa när han får sin på Mårten Pärsson belöpande betalning. Swaranden förklarade sig at, som Mårten och hans Dotter på en gång begärt lånet, det tillika bekommit och för bägges räkning utan åtskilnad på större och mindre dehlachtighet, Brännwinspannan pantsatt och derwid icke anmäldt något förbehåld, hafwandes ifrån sig gifwit en owilkorl: Obligation härpå under d. 8 Maii 1739 som i Rätte