Titel: SV: Trolle, af
Skrivet av: Markus Gunshaga skrivet 2016-07-18, 23:18
Tillfällighetsfynd ur Bihang till Nytt och Gammalt (Lunds Weckoblad), N:o 11, 1812 11/3:
»Vid Öfver-Inspectoren Välborne Herr Georg af Trolles bortgång.
Se, den matta purpurstrimma, Efter sommardagens brand, Ännu dröjd vid fältets rand, Öfver oceanen simma, Att i renad fägring glimma För de obekanta land; Se, den lugna elf, som skryter Ej med forssens vilda ljud, Men, i fostrad blommas skrud, Sakta genom dalen bryter Och med rika skatter flyter Till sin längtansfulla brud: Och du ser den Ädle svinna Trött och säll i hvilans famn; Men hans dygder, och hans namn, Fåfängt skymdt af nattens hinna, I en strålfull gloria brinna Kring hans silfverljusa hamn.
Ej anornas minne, Ej ättvapnets glans Förförde hans sinne. En borgerlig krans Af ofläckad heder Och Göthiska seder Kring hjertskölden fanns.
Dock lyste den föga För nutidens son, Som blott ser det höga, Det prunkande lån, Med tjusningens öga. Blott vishetens vän Såg Ädlingen komma Med sjelfplockad blomma: Så blygt log i den Det ädla, det fromma! Och ännu, så skön, Så enkel, så grön, I snökalla bygder, Den kransen är qvar I sonligt förvar Af fädernedygder.»