NULL
Skriv ut sidan - Äldre inlägg (arkiv) till 12 april, 2015
Anbytarforum
Titel: Äldre inlägg (arkiv) till 12 april, 2015
Skrivet av: Urban Sikeborg skrivet 2014-02-16, 16:24
Betingelserna är ju som de är. Vad varje redaktör skulle vilja ha är artiklar som är metodinriktade eller redogör för vissa arkiv eller annat som berör många läsare och som många kan hämta lärdom av. Ett exempel är Olof Cronbergs artikel om den palmskiöldska samlingen i Uppsala Universitetsbibliotek för en del år sedan. Den nya redaktören har i sin programförklaring efterlyst den typen av artiklar, men hennes ambitioner skiljer sig därvidlag inte från Håkan Skogsjös; jag vet eftersom han aktivt har varit ute och raggat material om specifika ämnen och jag har inte sluppit undan. Det var hans pockande som gjorde att jag till slut under tandagnisslan skrev en artikel om Johan Bures släktbok till årsboken 1996. Utan honom hade den aldrig blivit av. Som redaktör kan man i slutändan inte trolla fram bidrag utan man får sovra bland de artiklar som skickas in. Författarna är inte arvoderade samtidigt som det är mödosamt att skriva och dessutom förenade med personliga utgifter: det är reskostnader för att ta sig till arkiv för att komplettera eller dubbelkolla uppgifter, köpa foton för 350 kronor styck, det går åt bläckpatroner och papper under arbetets gång för att skriva ut version efter version, och det måste finnas tid som ibland måste köpas med uttagna semesterdagar. Detta ska förenas med känslan av utsatthet. Att publicera något innebär att man utsätter sig för andras kritik, och den behöver inte alltid vara rättvis eller relevant. Inte är det roligt att få en tvärvetenskaplig artikel man arbetat hårt med och som man lagt ned hundratals timmar på avfärdad med meningen »en predikan blir inte bättre för att den är lång» (autentiskt exempel). Kostnaden och mödan ligger helt och hållet på den som skriver och bidrar ideellt medan förbundet säljer årsboken som en kommersiell produkt och tjänar hundratusentals kronor. På det sättet skiljer sig årsboken från exempelvis Släkt och Hävd och Svensk Genealogisk Tidskrift där verksamheten på sin höjd bär sina egna kostnader.
De flesta som skickar in bidrag till årsboken skriver om sin egen släkt eller någon enskild släkting, kanske om sin mormors mormor som var torparänka och hade tio barn, och det är lovvärt så. Vill man att årsboken ska ha artiklar som är mer av handboks-stuk tror jag dock att förbundet måste vara berett att avsätta en summa och betala någon kunnig arkivperson, historiker eller andra med nischkompetens för att skriva om något man vet kan ha ett brett intresse bland släktforskare och på så sätt bredda urvalet. Jag tror inte att det är realistiskt att lägga hela bördan, kostnaden och ansvaret för årsbokens framgång på de enskilda artikelförfattarna eller utse redaktören som ensam ansvarig för innehållet. Man tager vad man haver, som Kajsa Warg aldrig sade.