Titel: Släkthistoriskt Forum
Skrivet av: Olle Elm skrivet 2015-04-13, 09:15
Jag tror Du kan vara helt lugn Åke Bjurström. Eva och jag umgås ofta i andra forum och den årsbok som publicerades gav inga tecken till oro.
Att jag inledningsvis var bekymrad hängde också ihop med sättet man från förbundet sida valt att hantera äldre årsböcker på. Urban Sikeborg har formulerat det väl ovan: Det har dessutom varit frustrerande för mig som artikelförfattare att se hur årsboken har hanterats som om dess innehåll inte var mer beständigt att det var uttjänt redan efter två-tre år, som en postorderkatalog. Att det har påverkat motivationen att bidra även hos andra tror jag att man kan räkna med, särskilt som årsboken i Angeläget och på Förbundsforum de senaste åren återkommande framställts som en belastning. Jag instämmer.
Själv har jag planer på att återkomma i årsboken även om det tar tid att skriva, särskilt om man som jag skriver på flera artiklar samtidigt, driver ett företag samt försöker vara lite pensionär i det vanliga livet.
Hoppas också Du Åke - som jag inte känner - kommer att ta Dig tid att skriva artiklar. Det tar allt från ett till 10 år. (Det var den tid jag arbetade med min senaste. Se i Rötterbokhandeln där man kan läsa: Svensk Genealogisk Tidskrift 2013 är ett dubbelnummer om 146 sidor, och innehåller tre längre spännande uppsatser. Den första är Olle Elms Agnatiska genealogier från 1641 för bondesläkter med tillnamn på Visingsö - transkriberade och kommenterade. Den bygger på en förbisedd handskrift från 1640-talet, innehållande 20 släkttavlor från denna tid, något som närmast är helt unikt. Olle Elm har genom sin djupa kännedom om Visingsös historia kunnat identifiera en del av dessa släkter. (Det sista är lite överdrivet - det finns mer att lära!))
Åke - jag hoppas att Du fortfarande inte tror att jag drivet en kampanj mot en person. Att jag inledningsvis blev både upprörd och oroad av att förbundet - helt plötsligt - bytte från en så genealogiskt och publicistiskt tung redaktör som Håkan Skogsjö, till en person som själv uppgav att hon började släktforska för några år sedan, oavsett hur skicklig journalist hon kunde tänkas vara - ber jag om förlåtelse för. Det var också en känslomässig reaktion, där jag tror att jag blev rädd för att ännu en skrivplats skulle försvinna.
Kanske vi ses på Släktforskardagarna, så kan vi prata mer. Jag tänker bättra mig på äldre dar och ta mig tid att delta, då jag hört att gemenskapen kan vara trevlig.